Rättsfall baserat på valda nyckelord.
A 104-15
Arbetsdomstolen
2017-05-10
AD 2017 nr 31
Ett antal arbetstagare, som är tillsvidareanställda som reservofficerare hos Försvarsmakten, har för Försvarsmaktens räkning tjänstgjort i Afghanistan. Innan de åkte till Afghanistan utbildades de i Sverige och hade då fritt logi med logementsstandard som staten erbjudit dem. Fråga om arbetstagarna enligt kollektivavtal har haft rätt till logitillägg under utbildningstiden i Sverige och utlandstraktamente under tjänstgöringen i Afghanistan, alternativt om de i avsaknad av sådan rätt i strid med lag har missgynnats såsom tidsbegränsat anställda för tjänstgöringen i förhållande till tillsvidareanställda med sådana förmåner. Även fråga om staten har gjort sig skyldig till kollektivavtalsbrott genom att inte för utbildningstiden i Sverige uttryckligen erbjuda arbetstagarna fritt logi i form av enkelrum med dusch och toalett på rummet.
3 §, 4 §, 6 § och 7 § lagen (2002:293) om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning
Reservofficer Försvarsmakten Utlandstraktamente Logi Logitillägg Diskriminering Kollektivavtalstolkning Tidsbegränsad anställning
31/17
A 209-11
Arbetsdomstolen
2013-06-26
AD 2013 nr 55
I 2004 års reservofficersavtal finns regler om reservofficerspremier. Två reservofficerare anställda vid Försvarsmakten har för tiden från och med år 2006 inte fått någon reservofficerspremie. Arbetsdomstolen har avvisat talan såvitt avser den ene av de två reservofficerarna, eftersom domstolen inte funnit att talan i den delen uppfyllt förhandlingskravet i 4 kap. 7 § arbetstvistlagen. Den huvudsakliga tvistefrågan därefter har avsett om den kvarvarande reservofficeren har haft rätt till premier enligt antingen övergångsbestämmelserna eller 7 § i 2004 års reservofficersavtal. Arbetsdomstolen har funnit att så inte varit fallet. Därutöver tvist om Försvarsmakten förhandlingsvägrat och brutit mot mellan parterna gällande samverkansavtal.
AD 1978 nr 161
AD 1986 nr 61
4 kap. 7 § och 5 kap. 2 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister
Kollektivavtalstolkning Kollektivavtalsbrott Reservofficer Samverkansavtal Förhandlingsvägran Kvittning av rättegångskostnader
55/13
B 1638-98
Högsta domstolen
2000-02-28
NJA 2000 s. 92
NJA 2000:14
En reservofficer, som av staten tilldelats ett skjutvapen som tjänstevapen, har dömts till ansvar för olaga vapeninnehav, sedan han behållit vapnet trots att skyldigheten för honom att inneha det bortfallit.
44 § och 45 § 1 st. vapenlagen (1973:1176)
2 kap. 2 § vapenförordningen (1996:70)
1 kap. 8 § och 11 kap. 1 § vapenlagen (1996:67)
A 6-94
Arbetsdomstolen
1994-09-21
AD 1994 nr 113
Enligt 22 § anställningsskyddslagen bestäms vid uppsägning på grund av arbetsbrist arbetstagarnas plats i turordningen med utgångspunkt i varje arbetstagares sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren, varvid arbetstagare med längre anställningstid har företräde framför arbetstagare med kortare anställningstid. - På det statliga området kompletteras 22 § anställningsskyddslagen av avtalsbestämmelser i kollektivavtalet turordningsavtal för arbetstagare hos staten (TurA-S). När en arbetstagares plats i turordningen skall bestämmas, skall enligt 10 § TurA-S all anställningstid hos staten räknas som anställningstid hos arbetsgivaren. - Fråga hur bestämmelsen i 10 § TurA-S skall tolkas vid beräkning av en arbetstagares anställningstid i en reservofficersanställning, närmare bestämt i samband med upprättande av turordning inför uppsägningar på grund av arbetsbrist hos en annan statlig myndighet än den som är arbetsgivare i reservofficersanställningen. För den reservofficersanställning som är aktuell i målet gäller alltjämt reservbefälsförordningen (1972:464) för försvarsmakten.
8 kap. 3 § lagen (1976:600) om offentlig anställning
22 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
Anställningsskydd, Turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist Anställningstid Arbetsbrist Reservofficer Tolkning av kollektivavtal Turordning
113/94