Sök nyckelord

Sökresultat rättsfall

Rättsfall baserat på valda nyckelord.

Miljöfarlig verksamhet
Hittade 116 rättsfall

Målnummer

M 10565-02

Domstol

Miljööverdomstolen

Avgörandedatum

2003-12-22

Referatnummer

MÖD 2003:135

Sammanfattning

Ställande av säkerhet vid gruvdrift ----- Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten vid en zinkgruva och föreskrev som villkor att en ekonomisk säkerhet på 150 Mkr skulle ställas för efterbehandling av ett sandmagasin. Bolaget överklagade och ville att frågan om säkerhet skulle sättas på prövotid. I målet inhämtades yttranden från Naturvårdsverket och Svenska Bankföreningen. Miljööverdomstolen (MÖD) anförde att det i lagstiftningen (15 kap. 34 § och 16 kap. 3 § miljöbalken) inte fanns något krav på att den ekonomiska säkerheten vid avfallsdeponier skulle täcka det totala efterbehandlingsbehovet redan när verksamheten startades. Säkerheten borde alltså kunna ställas successivt allteftersom efterbehandlingsbehov uppkommer. Bolaget ålades därför att under en prövotid utreda behovet av och sättet för säkerhetens ställande. Som provisoriskt villkor angavs att en ekonomisk säkerhet om 65 Mkr skulle ställas för att täcka nuvarande återställningsbehov för sandmagasin och klarningssjö m.m. Domstolen ansåg emellertid att denna säkerhet inte kunde uppnås genom fortlöpande avsättningar i bokslutet, utan måste ställas som pant eller borgen. När det gällde tidpunkten för säkerhetens ställande angavs att säkerheten måste föreligga när tillståndet tas i anspråk samt att den skall underställas miljödomstolen för prövning.

Lagrum

15 kap. 1 § och 34 § samt 16 kap. 3 § miljöbalken (1998:808)
Artikel 8 a) i Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall
5 § avfallsförordningen (2001:1063)
2 kap. 25 § utsökningsbalken (1981:774)

Målnummer

M 4182-02

Domstol

Miljööverdomstolen

Avgörandedatum

2003-12-18

Referatnummer

MÖD 2003:132

Sammanfattning

Tillstånd till verksamheten vid i en deponi ----- En deponi för deponering av förbränningsrester bedömdes uppfylla deponeringsförordningens krav på geologisk barriär och skydd mot att lakvatten förorenar omgivningen. Miljödomstolen meddelade villkor om att endast askor från vissa namngivna värmeverk fick tas emot. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg emellertid att det inte mötte något hinder att ta emot förbränningsrester som utgjorde icke-farligt avfall från andra liknande anläggningar i regionen efter godkännande från tillsynsmyndigheten. Slutligen bedömde MÖD att dispens kunde medges från kravet på bottentätning enligt 24 § deponeringsförordningen på grund av berggrundens mäktighet och permeabilitet, askornas låga lakvattenproduktion och genomsläpplighet samt systemet för omhändertagandet av lakvatten.

Lagrum

9 kap. 6 § miljöbalken (1998:808)
19 §, 20 §, 21 §, 22 §, 23 § och 24 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall
Artikel 1 i Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall

Målnummer

M 4174-01

Domstol

Miljööverdomstolen

Avgörandedatum

2003-12-17

Referatnummer

MÖD 2003:131

Sammanfattning

Tillstånd till tillverkning av stadsgas ----- Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten. Miljönämnden överklagade och yrkade att samtliga kvantitativa utsläppsvillkor skulle kompletteras med villkor om kontroll med angivande av lägsta sammantagen noggrannhet för mätning, analys och beräkning. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att dessa frågor hittills reglerats i ett kontrollprogram, och att så borde ske även i fortsättningen. Kontrollprogrammet skall ge information som gör det möjligt att bedöma om villkoren följts eller inte. Således bör det i villkoret anges dels att det skall finnas ett kontrollprogram, dels att det i programmet skall anges mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder. MÖD tillade slutligen att kontrollprogrammet skall vara klart vid den tidpunkt då tillståndet tas i anspråk och att det skall revideras fortlöpande. --- Ett särskilt yttrande finns om villkor i tillstånd och förhållandet mellan den förvaltningsrättsliga och den straffrättsliga regleringen.

Lagrum

2 kap. 3 § och 7 §, 9 kap. 6 §, 22 kap. 1 § 5 och 25 § 3, 24 kap. samt 26 kap. 9 §, 19 § och 20 § miljöbalken (1998:808)
Artikel 9.5 i Rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (IPPC-direktivet) senast ändrat genom direktiv 2003/87/EG

Målnummer

M 3108-03

Domstol

Miljööverdomstolen

Avgörandedatum

2003-12-16

Referatnummer

MÖD 2003:130

Sammanfattning

Tillstånd till verksamheten vid en massa- och pappersfabrik ----- Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten innebärande att de gällande tillstånden enligt miljöskyddslagen upphävdes genom domen. Bolaget överklagade och yrkade bl.a. att Miljööverdomstolen (MÖD) skulle undanröja miljödomstolens förordnande. MÖD fann att prövning av om återkallelse kan ske enligt 24 kap. 3 § 1 st. 6 miljöbalken endast kan göras efter ansökan av Naturvårdsverket, Kammarkollegiet eller en länsstyrelse (24 kap. 7 §). Då någon sådan ansökan inte fanns i målet, upphävdes miljödomstolens förordnande. Även Naturvårdsverket hade överklagat och ville ha skärpta villkor för utsläpp till vatten. Inledningsvis pekade MÖD på att utsläppen från verksamheten till vissa delar var akut toxiska och att de hade orsakat fortplantningsstörningar hos abborre, vilket motiverade såväl processinterna skyddsåtgärder som extern rening. Sammantaget fann MÖD det skäligt att ålägga bolaget utsläppsbegräsningar till en betydande kostnad. Detta förutsatte att man uppförde en biologisk reningsanläggning.

Lagrum

2 kap. 3 § och 7 §, 9 kap. 6 §, 22 kap. 25 § samt 24 kap. 3 § och 7 § miljöbalken (1998:808)

Målnummer

M 3297-02

Domstol

Miljööverdomstolen

Avgörandedatum

2003-12-04

Referatnummer

MÖD 2003:125

Sammanfattning

Strandskyddsdispens för radiomast ----- Särskilda skäl har inte ansetts föreligga för strandskyddsdispens då ett pumphus, som enligt bolaget redan inskränkt allmänhetens tillträde, uppförts utan behövliga tillstånd (strandskyddsdispens och tillstånd till vattenverksamhet). Sammanfattningsvis ansåg domstolen att de allmänna intressena vägde tyngre än bolagets intresse av att bygga masten på den valda platsen, särskilt mot bakgrund av att bolaget inte visat att det saknades någon alternativ lokalisering.

Lagrum

2 kap. 4 §, 7 kap. 13 §, 16 §, 18 §, 25 § samt 26 § miljöbalken (1998:808)