Rättsfall baserat på valda nyckelord.
ÖH 4774-17
Svea hovrätts hyresrättsliga avgöranden
2018-10-26
RH 2018:29
Hyresnämndsmål. Stockholms kommun och Sundbybergs kommun har ansetts utgöra en ort i hyresrättslig mening. Lägenheter belägna på Kungsholmen och Södermalm har - med beaktande av skillnaden i fastigheternas geografiska läge inom orten och boendemiljön i övrigt - inte ansetts vara direkt jämförbara med lägenheter belägna i Sundbyberg.
Prop. 1968:91 Bihang A s. 53 och 55
Prop. 1983/84:137 s. 78, 137 och 152
Prop. 2009/10:185 s. 22, 66 f. och 78
SOU 2008:38 s. 144 ff., 465 f. och 475
RH 2013:3
RH 2014:43
RH 2015:4
RH 2015:18
RH 2018:9
Svea hovrätts beslut den 22 april 2004 i mål nr ÖH 1992-03
12 kap. 55 § jordabalken (1970:994)
24 § första stycket hyresförhandlingslagen (1978:304)
8 § lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt
Hyran för bostaden, 1975 s. 46
Den nya hyresrätten, s. 404
Hyreslagen En kommentar [1 april 2018, Zeteo], kommentaren till 12 kap. 55 § jordabalken under rubrikerna Bruksvärde och Rena skälighetsbedömningar
Jordabalk, Lexino den 31 augusti 2016, kommentaren till 12 kap. 55 § under avsnitt 2.1.2.3 och 2.2.4.
ÖH 11080-17
Svea hovrätts hyresrättsliga avgöranden
2018-09-21
RH 2019:13
Hyresnämndsmål. En bostadsrättsförenings stadgar har innefattat ett villkor som innebär att till medlem i första hand får antas en person som fyllt 55 år. Hovrätten fann att villkoret var skönsmässigt utformat och att föreningen därmed saknat stöd för att vägra makar i 35-årsåldern medlemskap i föreningen.
Prop. 1990/91:92 s. 160 ff., Prop. 2007/08:95 s. 557, Prop. 2011/12:159 s. 41 f. och 72 f
Svea hovrätts beslut SÖH 228:99, Svea hovrätts beslut den 20 december 2012 i mål nr ÖH 2607-12
36 § avtalslagen, 2 kap. 2 § och 3 § bostadsrättslagen (1991:614)
1 kap. 3 § samt 2 kap. 12 § och 12 b § diskrimineringslagen (2008:567)
ÖH 3127-18
Svea hovrätts hyresrättsliga avgöranden
2018-09-06
RH 2018:28
Hyresnämndsmål. Hyresgästen hade med stöd av socialtjänstlagen beviljats bistånd i form av en träningslägenhet. Hovrätten konstaterade att i dessa fall får frågan om och när hyresgästen blivit medveten om de specifika förutsättningarna för uthyrningen betydelse för avvägningen mellan hyresvärdens och hyresgästens intressen. I det aktuella fallet var det inte visat att hyresgästen känt till förutsättningarna för uthyrningen när hyresavtalet ingicks. Däremot ansåg hovrätten det klarlagt att hyresgästen hade informerats om förutsättningarna cirka åtta månader före det att hyresavtalet sades upp på grund av att biståndet hade avslutats. Vid dessa förhållanden, och med beaktande av hyresvärdens tungt vägande intresse av att få upplåta lägenheten till annan bostadssökande med behov av biståndsformen, ansåg hovrätten att det inte var oskäligt mot hyresgästen att låta hyresavtalet upphöra.
RBD 1977:54
RBD 1994:23 I och II
Svea hovrätts beslut den 22 oktober 2003 i mål nr ÖH 4191-03
Svea hovrätts beslut den 24 april 2009 i mål nr ÖH 2888-08
12 kap. 46 § första stycket 10 jordabalken (1970:994)
4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453)
ÖH 10520-17
Svea hovrätts hyresrättsliga avgöranden
2018-05-09
RH 2018:24
Hyresnämndsmål. Frågan i målet var om utdrag ur folkbokföringsregistret är tillräckligt för att en hyresvärd ska anses ha styrkt sitt påstående om hur många personer som faktiskt har bott i prövningslägenheten. Hovrätten konstaterade att styrkan av folkbokföringens presumtionsverkan måste i en förlängningstvist bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Presumtionsverkan av att andra personer än hyresgästen är folkbokförda på prövningslägenheten har ansetts ha liten betydelse och kan aldrig ensamt tas till intäkt för att dessa personer är bosatta i prövningslägenheten.
Prop. 1968:91 bihang A s. 150
Prop. 2012/13:12 s. 34
NJA 2017 s. 430
RH 1989:68
RH 2003:60
Svea hovrätts beslut den 14 februari 2014 i mål nr ÖH 5269-13.
12 kap. 25 § och 41 § samt 46 § första stycket 1 och 2 jordabalken (1970:994)
6 § och 7 § folkbokföringslagen (1991:481)
ÖH 9008-17
Svea hovrätts hyresrättsliga avgöranden
2018-04-16
RH 2018:23
Hyresnämndsmål. Målet rörde bl.a. frågan om en hyresgäst inte hade rätt att få hyresavtalet förlängt på grund av vanvård. I första hand gjorde hyresvärden gällande att avtalet var förverkat. Hovrätten konstaterade att en rättelseanmaning måste vara välgrundad för att kunna ligga till grund för ett förverkande. Hovrätten fann att så inte var fallet, varför hyresrätten inte kunde vara förverkad.
Svea hovrätts dom den 24 april 2008 i mål nr T 5240-07
12 kap. 26 §, 42 § första stycket 6 och 7 samt 43 § första stycket jordabalken (1970:994)