Rättsfall baserat på valda nyckelord.
T 142-90
Högsta domstolen
1992-06-30
NJA 1992 s. 428
NJA 1992:65
Tolkning av bestämmelser i avtal om barn- och ungdomsförsäkring beträffande värdesäkring av vårdbidrag som avser förfluten tid.
1 kap. lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område
Lagen (1927:77) om försäkringsavtal
B 800-90
Högsta domstolen
1992-06-26
NJA 1992 s. 421
NJA 1992:63
Fråga om skaderekvisitet vid försök till försäkringsbedrägeri.
NJA 1947 s. 634
9 kap. 1 § brottsbalken (1962:700)
T 59-91
Högsta domstolen
1992-05-27
NJA 1992 s. 303
NJA 1992:48
Fråga om försäkringsgivare, som i skrivelse till försäkringstagare meddelat att begärd försäkringsersättning ej skulle komma att utbetalas, därmed angivit sin slutliga inställning i saken i enlighet med vad som föreskrivs i 39 § 2 st konsumentförsäkringslagen (1980:38).
39 § andra st. konsumentförsäkringslagen (1980:38)
T 25-91
Högsta domstolen
1991-10-29
NJA 1991 s. 567
NJA 1991:94
En älgjägare har ålagts skadestånd därför att han under jakt av vårdslöshet dödat en hund. Frågan om skadeståndet skulle jämkas på grund av medvållande med hänsyn till att hundägaren använt djuret vid jakten trots att hunden inte var försäkrad har besvarats nekande.
NJA 1957 s. 499
6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207)
T 17-89
Högsta domstolen
1990-03-09
NJA 1990 s. 93
NJA 1990:18
I mål om ersättning för ett försäkringsfall, bestående i att ett boningshus brunnit ned, invänder försäkringsgivaren att försäkringstagaren uppsåtligen framkallat försäkringsfallet. Försäkringsgivarens bevisbörda för detta påstående skall uppfylla på samma sätt som gäller i fråga om beviskrav i civilmål i allmänhet.
Husbranden i Bara
NJA 1986 s. 470
32 § första st. konsumentförsäkringslagen (1980:38)
38 § konsumentförsäkringslagen (1980:38)