Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 497-02
Miljööverdomstolen
2004-03-12
MÖD 2004:11
Skadestånd enligt miljöskadelagen ----- Bolaget yrkade vid fastighetsdomstolen fastställelse av att staten skulle ersätta bolaget för förmögenhetsskada som bestod i att förväntningsvärdet på en viss fastighet beträffande möjlighet till bostadsbebyggelse bortfallit efter det att tillstånd till flygning med JAS-plan tillåtits på Malmens flygplats i Linköping. Talan ogillades. Miljööverdomstolen ( MÖD) fann efter bolagets överklagande att störningarna på grund av flygningar med JAS orsakat att fastighetens marknadsvärde minskat i en omfattning som inte kan sägas ha varit obetydlig. MÖD fann också att dessa störningar måste anses ortsvanliga i Malmslätt (tätorten vid Malmen) och dess omgivningar. MÖD ansåg vidare att toleransgränsen i 1 § tredje stycket miljöskadelagen måste sättas högt bl.a. med hänsyn till verksamhetens mycket stora samhällsnytta och det förhållandet att variationer i flygbullrets omfattning, utbredning och intensitet varit något man haft att räkna med på orten. MÖD konstaterade sedan att någon utredning om storleken på värdeminskningen inte presenterats i målet. Skadans storlek kunde därmed inte tjäna till ledning för bedömningen av om störningen får tolereras. Vid skälighetsprövningen borde enligt MÖD också vägas in att störningen inte påverkar möjligheten att använda fastigheten för jordbruksändamål. På grund av nu angivna skäl och med beaktande av skadans art och av att verksamheten vid Malmens flygfält i hög grad är samhällsnyttig fann MÖD att bolaget inte förmått visa att den skada som bolaget åsamkats på grund av bullerstörningarna inte skäligen får tålas vid en jämförelse med förhållande på orten och i övrigt. MÖD fann slutligen att bolaget inte visat att ersättningsgill skada uppkommit såvitt avsåg bolagets yrkanden om ersättning för förgävesprojektering och framtida arbetsintäkter.
NJA 1999 s. 385
NJA 1988 s. 376
1 § tredje stycket miljöskadelagen (1986:225)
32 kap. 1 § tredje stycket miljöbalken (1998:808)
T 516-86
Högsta domstolen
1988-03-07
NJA 1988 s. 62
NJA 1988:11
En statens vattenfallsverk tillhörig elkabel, genom vilken företaget A försågs med elkraft, skadades genom vållande av en grävmaskinist som utförde arbete åt B. Härigenom uppstod strömavbrott som medförde att A drabbades av dels förlust till följd av att fabrikation fick inställas under viss tid, dels skada genom att visst material måste kasseras. Fråga huruvida B, som den för vållandet ansvarige, var skyldig att ersätta A:s förlust och skada.
NJA 1966 s. 210
NJA 1972 s. 598
2 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207)
3 kap. 1 § 1 st. skadeståndslagen (1972:207)
5 kap. 7 § skadeståndslagen (1972:207)
Elkraft Skada Arbetstagare Ersättningsskyldighet Vållande Förlust