Rättsfall baserat på valda nyckelord.
T 3067-98
Högsta domstolen
2002-02-14
NJA 2002 s. 75
NJA 2002:8
Fråga om rätt till lönegaranti sedan EG-domstolen har meddelat förhandsavgörande.
NJA 1999 s. 694
7 § lönegarantilagen (1992:497)
12 § förmånsrättslagen (1970:979)
B 37-01
Arbetsdomstolen
2001-06-15
AD 2001 nr 67
Sedan en arbetstagare hos Europeiska Kommissionen med placering vid dess kontor i Stockholm avskedats, väckte arbetstagaren talan vid tingsrätten med yrkanden om skadestånd på grund av avskedandet. Arbetstagaren yrkade under målets handläggning att Europeiska Kommissionen skulle föreläggas att utge vissa skriftliga handlingar, vilka enligt arbetstagarens mening kunde antas ha betydelse som bevis. Sedan yrkandet om editionsföreläggande bestritts av Europeiska Kommissionen, beslutade tingsrätten att inhämta ett förhandsavgörande från EG-domstolen rörande denna fråga och att vilandeförklara målet i avvaktan på förhandsavgörandet. Sedan beslutet överklagats särskilt med stöd av 49 kap. 7 § rättegångsbalken, har Arbetsdomstolen funnit att tingsrättens beslut medför att målet försenas i onödan. Arbetsdomstolen har därför undanröjt beslutet och visat målet åter till tingsrätten för fortsatt handläggning.
49 kap. 7 § rättegångsbalken (1942:740)
67/01
B 63-96
Arbetsdomstolen
1997-05-28
AD 1997 nr 69
Inför Sveriges inträde som medlem i den Europeiska unionen (EU) den 1 januari 1995 nominerade den svenska regeringen genom beslut i december 1994 en svensk man till befattning som domare i Europeiska gemenskapernas domstol (EG-domstolen). Den 1 januari 1995 beslöt företrädare för samtliga dåvarande EU-medlemsstaters regeringar - dvs. även den svenska regeringen - gemensamt att utnämna mannen till domarbefattningen. - En kvinnlig domare väckte vid tingsrätten talan mot svenska staten och yrkade att staten skulle förpliktas att utge skadestånd till henne. Hon hävdade att den svenska regeringen hade agerat könsdiskriminerande till nackdel för henne när regeringen nominerade och, tillsammans med övriga EU-medlemsstaters regeringar, utnämnde mannen och inte henne till domare i EG-domstolen. Till stöd för sin talan åberopade hon bl.a. bestämmelserna i 16 och 25 §§ jämställdhetslagen (1991:433) och den tolkning och tillämpning av dessa bestämmelser som enligt hennes mening borde göras till följd av EES-avtalet och EG-rätten. Hon gjorde gällande att hon hade bättre sakliga förutsättningar för arbetet än mannen. Staten bestred kvinnans talan. - Tingsrätten beslöt att genom särskild dom - mellandom - pröva om skadeståndssanktionerade bestämmelser om rätt till lika behandling av män och kvinnor vid tillträde till anställning, vilka gällt enligt svensk rätt eller EG-rätt under tiden december 1994 och januari 1995, hade varit tillämpliga för staten i samband med tillsättningen av en svensk domare i EG-domstolen. I mellandom besvarade tingsrätten den ställda frågan (mellandomstemat) nekande. Domen överklagades av kvinnan med yrkande om att mellandomstemat skall besvaras jakande. Staten bestred ändring. - I arbetsdomstolen uppkommer bl.a. följande frågor: 1) Vilken betydelse har i detta fall EG-rätten för ställningstagande till mellandomstemat? - 2) Föreligger förutsättningar för arbetsdomstolen att avgöra målet utan att först begära ett förhandsavgörande av EG-domstolen enligt ar
Artikel 177 i Romfördraget (1994:1500)
16 § och 25 § jämställdhetslagen (1991:433)
17 kap. 5 § rättegångsbalken (1942:740)
69/97
Ö 1195-94
Högsta domstolen
1996-11-13
NJA 1996 s. 668
NJA 1996:109
Det utgör en enligt Romfördraget förbjuden diskriminering att av en kärande från annan EU-stat begära säkerhet för rättegångskostnader när motsvarande krav inte ställs på inhemsk kärande, om yrkandet i målet har samband med utövande av en frihet som garanteras av EG-rätten. Förhandsavgörande av EG-domstolen.
1 § lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader
Diskriminering Romfördraget Förhandsavgörande EG-domstolen Säkerhet för rättegångskostnader