Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 3598-07
Miljööverdomstolen
2008-05-07
MÖD 2008:18
Lagring av kvicksilver ----- Flytande kvicksilver förvarades i täta behållare. Miljödomstolen, som hade tagit fasta på att flytande avfall inte får deponeras, avslog bolagets ansökan om att få lagra avfallet i avvaktan på slutligt omhändertagande. Miljööverdomstolen fann att lagring av flytande kvicksilver i behållare av rostfritt stål inte utgjorde lagring innan bortskaffande (5 § 2 st. 3 avfallsförordningen) utan mellanlagring i avvaktan på behandling (5 § 2 st. 2 avfallsförordningen ) eftersom flytande kvicksilver enligt en statlig utredning troligtvis måste ges en stabiliserande behandling för att kunna deponeras. Därmed fanns det formella möjligheter att medge en treårig mellanlagringstid. En längre lagringstid kunde däremot inte medges eftersom lagret då skulle betraktats som en deponi, och flytande avfall inte får deponeras.
9 kap. 6 § miljöbalken (1998:808)
4 §, 5 § 2 st. 2 och 3 samt 21 c § avfallsförordningen (2001:1063)
Farligt avfall Flytande avfall Deponering Deponi Slutlig förvaring Slutförvaring Kvicksilveravfall Eka Chemicals
M 7240-06
Miljööverdomstolen
2007-06-29
MÖD 2007:21
Fråga om förutsättningar att medge generell dispens från gränsvärden i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2004:10) om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall ----- En miljödomstol meddelade tillstånd att deponera avfall med lakningsvärden som var tre gånger högre än de gränsvärden som angavs i Naturvårdsverkets föreskrifter. Miljööverdomstolen ansåg att domstolen visserligen hade haft behörighet att pröva frågan om dispens från föreskrivna gränsvärden, däremot inte att medge en generell dispens för alla gränsvärden i Naturvårdsverkets föreskrifter. Villkoret upphävdes.
MÖD 2001:4 (M 1097-00)
7 kap. 28 a § och 21 kap. 3 § miljöbalken (1998:808)
15 § och 15 a § förordningen (2001:512) om deponering av avfall
35 a §, 35 b § och 35 c § Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2004:10) om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall
Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall. Ändrad genom Rådets beslut 2003/33/EG och förordning (EG) nr 1882/2003
Rådets beslut 2003/33/EG av den 19 december 2002 om kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid avfallsdeponier i enlighet med artikel 16 i, och bilaga II till, direktiv 1999/31/EG
35 a §, 35 b § och 35 c § Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2004:10) om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall
M 3579-04
Miljööverdomstolen
2005-09-14
MÖD 2005:65
Förbud mot deponering av utsorterat brännbart avfall ----- Miljööverdomstolen (MÖD) har funnit att länsstyrelsen haft fog för att förbjuda ett bolag att deponera utsorterat brännbart avfall i en biocellsreaktor i enlighet med 9 § deponeringsförordningen. MÖD fann att det inte var fråga om ett återvinningsförfarande som bolaget hävdat utan ett bortskaffningsförfarande eftersom huvudsyftet inte varit att bevara naturresurser. Bolaget hade vidare hävdat att det var fråga om behandling och inte deponering av avfallet. MÖD kom fram till att avfallet i biocellsreaktorn fick anses deponerat då det inte fanns någon avgörande skillnad i förhållande till traditionell deponering i t.ex. bioceller.
EG-domstolens dom i mål C-116/01, SITA EcoService Nederland BV mot Minister van Volkshuisvesting, Ruimtelijke Ordening en Milieubeheer, REG 2003 s. I-02969
EG-domstolens dom i mål C-6/00, Abfall Service AG (ASA) mot Bundesminister für Umwelt, Jugend und familie, REG 2002 s. I-01961
EG-domstolens beslut i mål C-307/00 till C-311/00, Oliehandel Koeweit BV m.fl. mot Minister van Volkshuisvesting, Ruimtelijke Ordening en Milieubeheer, REG 2003 s. I-01821
EG-domstolens dom i mål C-458/00, Europeiska kommissionen mot Storhertigdömet Luxemburg, REG 2003 s. I-01553
2 § och 9 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall
5 § avfallsförordningen (2001:1063)
M 1512-03
Miljööverdomstolen
2004-04-13
MÖD 2004:21
Tillstånd till utökad drift vid en avfallsanläggning (deponi) i Jönköping ----- En kommun ansökte om att få utvidga gällande tillstånd för deponering av avfall så att den maximala höjden ökades med tio meter (till + 246 meter). Miljödomstolen biföll framställningen genom ett nytt (tidsbegränsat) tillstånd. Miljööverdomstolen (MÖD) undanröjde den överklagade domen och visade målet åter till miljödomstolen. I samband därmed gjorde MÖD följande uttalanden: a) ett nytt tillstånd förutsätter en samlad prövning av hela den befintliga verksamheten, b) frågan om deponins lokalisering måste föras in i bedömningen, c) det kan inte ges något nytt tillstånd för verksamheten utan att kommunen visar att kraven är uppfyllda enligt förordningen (2001:512) om deponering av avfall eller att det i vart fall finns förutsättningar för en dispens enligt förordningen.
2 kap. 4 § miljöbalken (1998:808)
Förordningen (2001:512) om deponering av avfall
Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall
M 10565-02
Miljööverdomstolen
2003-12-22
MÖD 2003:135
Ställande av säkerhet vid gruvdrift ----- Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten vid en zinkgruva och föreskrev som villkor att en ekonomisk säkerhet på 150 Mkr skulle ställas för efterbehandling av ett sandmagasin. Bolaget överklagade och ville att frågan om säkerhet skulle sättas på prövotid. I målet inhämtades yttranden från Naturvårdsverket och Svenska Bankföreningen. Miljööverdomstolen (MÖD) anförde att det i lagstiftningen (15 kap. 34 § och 16 kap. 3 § miljöbalken) inte fanns något krav på att den ekonomiska säkerheten vid avfallsdeponier skulle täcka det totala efterbehandlingsbehovet redan när verksamheten startades. Säkerheten borde alltså kunna ställas successivt allteftersom efterbehandlingsbehov uppkommer. Bolaget ålades därför att under en prövotid utreda behovet av och sättet för säkerhetens ställande. Som provisoriskt villkor angavs att en ekonomisk säkerhet om 65 Mkr skulle ställas för att täcka nuvarande återställningsbehov för sandmagasin och klarningssjö m.m. Domstolen ansåg emellertid att denna säkerhet inte kunde uppnås genom fortlöpande avsättningar i bokslutet, utan måste ställas som pant eller borgen. När det gällde tidpunkten för säkerhetens ställande angavs att säkerheten måste föreligga när tillståndet tas i anspråk samt att den skall underställas miljödomstolen för prövning.
15 kap. 1 § och 34 § samt 16 kap. 3 § miljöbalken (1998:808)
Artikel 8 a) i Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall
5 § avfallsförordningen (2001:1063)
2 kap. 25 § utsökningsbalken (1981:774)