Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 3534-04
Miljööverdomstolen
2005-10-17
MÖD 2005:57
Försiktighetsmått vid besprutning av banvallar ----- Miljööverdomstolen instämde i underrättens bedömning att den spridningskarta som Banverket ingett i sin anmälan till kommunen var tillräcklig även om den inte i detalj angav var spridning skulle komma att ske. Föreläggandet upphävdes. ( Likalydande samtidigt meddelade domar avseende andra kommuner, M 3535-04, M 3536-04, M 3537-04 och M 3538-04)
12 § Statens Naturvårdsverks föreskrifter (SNFS 1997:2) om spridning av kemiska bekämpningsmedel
12 § Statens Naturvårdsverks föreskrifter (SNFS 1997:2) om spridning av kemiska bekämpningsmedel
M 8141-04
Miljööverdomstolen
2005-06-30
MÖD 2005:33
Talerätt i mål om tillstånd till vindkraftsanläggning ----- Länsstyrelsen lämnade ett bolag tillstånd enligt miljöbalken att driva en gruppstation med 3-5 vindkraftverk med en sammanlagd uteffekt av mindre än 10 MW. Beslutet överklagades av en grupp närboende som avvisades av miljödomstolen som ansåg att ingen av de klagande var berörd på ett sådant sätt att klagorätt förelåg. Samtliga klagande bodde på ett avstånd av cirka 1,6 km till 3 km från vindkraftverket och var enligt miljödomstolen därmed bosatta utanför störningsområdet. Miljööverdomstolen (MÖD) hänvisade till praxis från Högsta domstolen (t.ex. NJA 2004 s. 590 I och II), som fastslagit att rätten att vara part och överklaga skall tillkomma varje person som kan tillfogas skada eller utsättas för annan olägenhet genom den verksamhet för vilken tillstånd söks, om risken för skada eller olägenhet rör ett av rättsordningen skyddat intresse och inte är enbart teoretisk eller helt obetydlig. De klagande uttryckte oro för buller och solblink / skuggning. MÖD fann mot bakgrund av vad de klagande anfört i målet att de olägenheter de gjort gällande inte var endast teoretiska eller helt obetydliga och att de därmed hade rätt att klaga på länsstyrelsens beslut.
NJA 2004 s. 590 I och II
16 kap. 12 § första stycket miljöbalken (1998:808)
M 9178-02
Miljööverdomstolen
2004-07-05
MÖD 2004:40
Tillstånd enligt miljöskyddslagen till uppförande och drift av sex vindkraftverk inom Lunds och Eslövs kommuner ----- Hinder har inte ansetts föreligga att uppföra och driva sex vindkraftverk nära varandra i ett högexploaterat öppet jordbruksområde mellan en riksväg och en starkt trafikerad europaväg. Ett av kraftverken skall uppföras något mindre än 400 m från ett bostadshus och Miljööverdomstolen, som i ett tidigare avgörande har ansett att 400 m bör vara ett minimiavstånd, har uttalat att en generellt angiven avståndsgräns endast är en riktlinje för bedömningen och att de faktiska förhållandena i varje enskilt fall är avgörande liksom kommunernas inställning till lokaliseringsfrågan. Av betydelse är också att sökanden åtagit sig att dämpa både buller och skuggbildning till nivåer som är acceptabla för närboende.
MÖD 2001:38 (M 9540-99)
MÖD 2002:7 (M 1391-01)
MÖD 2003:86 (M 3554-02)
MÖD 2003:106 (M 9282-02)
2 kap. och 3 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
4 §, 5 §, 6 § och 13 § miljöskyddslagen (1969:387)
M 3343-03
Miljööverdomstolen
2004-07-01
MÖD 2004:36
Tillstånd enligt miljöbalken för djurhållning ----- Länsstyrelsen hade givit tillstånd till och godkänt lokaliseringen av en anläggning för uppfödning av 90 000 slaktkycklingar. Efter överklagande av grannar, som i första hand ville att verksamheten skulle förbjudas och i andra hand förläggas till annan närbelägen plats, avslog miljödomstolen ansökan. Miljööverdomstolen fann att risken för störningar för de närboende i form av lukt och buller måste anses som liten och konstaterade vid syn att den föreslagna lokaliseringen endast kunde anses medföra en måttlig påverkan på landskapsbilden varför tillstånd lämnades och sökandens lokalisering godtogs.
2 kap. 4 § andra stycket och 7 § miljöbalken (1998:808)
Lokalisering Lukt Kycklingar Buller Avstånd Bostad Djuruppfödning
M 7205-02
Miljööverdomstolen
2004-06-15
MÖD 2004:32
Anmälan om utökad djurhållning ----- Sedan en verksamhetsutövare hade anmält till miljö- och byggnadsnämnden att han ville förändra sin smågrisproduktion beslutade nämnden att förelägga honom att vidta vissa försiktighetsåtgärder. Grannar överklagade beslutet. Länsstyrelsen ändrade miljö- och byggnadsnämndens beslut endast på så sätt att föreläggandet kompletterades med ytterligare skyddsföreskrifter och försiktighetsmått. Grannar överklagade även detta beslut. Miljödomstolen fann att det förelåg en stor risk för att olägenheterna vid avsedd utökning av djurhållningen, även vid skäliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått, skulle få en sådan omfattning att de inte borde tålas och att det borde gå att hitta en bättre plats utan orimliga merkostnader. Verksamhetsutövaren förbjöds därför att utöka djurantalet på fastigheten vid vite. Han överklagade till Miljööverdomstolen (MÖD) och gav in kompletterande utredning. MÖD fann att den utvidgade verksamheten inte skulle ge anledning att befara större luktproblem vid omgivande bostadshus än dem, som orsakades av den redan tidigare bedrivna svinuppfödningen. Det fanns därför inte anledning att förbjuda den.
2 kap. 4 § och 7 § miljöbalken (1998:808)
27 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet