Alla rättsfall som refererar till Lag (2006:412) om allmänna vattentjänster.
M 3857-16
Mark- och miljööverdomstolen
2017-05-04
MÖD 2017:44
Särtaxa ----- Mark- och miljödomstolen avgjorde målet, som bl.a. avsåg förutsättningar för tillämpning av särtaxa, med en lagfaren domare och ett tekniskt råd. Mot bakgrund av att utredningen i mark- och miljödomstolen varit av begränsad omfattning och med hänsyn till de frågor som domstolen haft att pröva, har Mark- och miljööverdomstolen funnit att det har varit tillräckligt att målet avgjorts av en lagfaren domare och ett tekniskt råd. Huvudmannen för va-anläggningen har i Mark- och miljööverdomstolen gett in och åberopat utredning till stöd för sin talan. Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att målet, i den del det avser tillämpningen av bestämmelsen om särtaxa, är av indispositiv karaktär vilket medför att det finns större utrymme för att tillåta en ny utredning i Mark- och miljööverdomstolen. Mot denna bakgrund och med beaktande av att mark- och miljödomstolen inte har utrett parternas ståndpunkter fullt ut har Mark- och miljööverdomstolen ansett att det finns skäl att tillåta utredningen. I målet bedömdes att huvudmannen inte visat att förutsättningar finns för särtaxa.
2 kap. 4 § och 4 kap. 1 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar
50 kap. 25 § tredje stycket rättegångsbalken, 31 § och 53 a § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster
M 6422-16
Mark- och miljööverdomstolen
2017-04-28
MÖD 2017:24
Anläggningsavgift för allmän va-anläggning ----- I ett mål som överlämnats från den nedlagda Va-nämnden till mark- och miljödomstol ville fastighetsägaren få fastställt att han inte behövde betala anläggningsavgift för allmän va-anläggning. Mark- och miljödomstolen ogillade talan. Mark- och miljööverdomstolen har undanröjt domen och återförvisat målet till mark- och miljödomstolen. Mark- och miljödomstolen har brustit i den materiella processledningen genom att inte klarlägga partens yrkanden och genom att inte pröva alla invändningar han framställt och se till att utredningen i målet fått den inriktning och omfattning som den typen av mål kräver.
12 §, 46 § och 53 a § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster
42 kap. 8 § andra stycket och 50 kap. 28 § rättegångsbalken (1942:740)
M 10214-16
Mark- och miljööverdomstolen
2017-04-19
MÖD 2017:70
Föreläggande att bestämma verksamhetsområde för dagvatten ----- Utredningen har inte ansetts ge stöd för att det föreligger sådana hälso- eller miljöskäl som förutsätts för att en kommun ska vara skyldig att omhänderta dagvatten i ett område med samlad bebyggelse genom en allmän va-anläggning.
2 §, 6 §, 51 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster
9 kap. 2 § miljöbalken (1998:808)
M 3524-16
Mark- och miljööverdomstolen
2017-04-07
MÖD 2017:30
Förbindelsepunkt inom va-anläggning ----- Fråga om det fanns särskilda skäl att frångå kravet på att förbindelsepunkten ska ligga i en fastighets omedelbara närhet. Kommunen ville placera förbindelsepunkten i anslutning till en lokalgata ca 150 meter från fastigheten. Marken mellan fastigheten och lokalgatan var enligt detaljplanen allmän plats med användningen natur. Kommunen var inom detaljplaneområdet huvudman för allmänna platser och ägde marken. MÖD har funnit att det inte är förenligt med detaljplanen att medge servitut för va-ledningar för enskilda fastigheter inom område för allmän plats och att det därmed inte finns särskilda skäl att placera förbindelsepunkten på den plats som kommunen bestämt.
12 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster
Förbindelsepunkt Fastighetens omedelbara närhet Närhetskravet Detaljplaneområde Allmän plats
M 8098-16
Mark- och miljööverdomstolen
2017-03-17
MÖD 2017:23
Rättegångskostnader ----- Efter drygt ett halvårs handläggning i mark- och miljödomstolen återkallade kommunen sin talan om avgift för allmänna vattentjänster. Kommunen uppgav att återkallelsen föranleddes av fastighetsägarens invändning att de formella förutsättningarna för avgiftsskyldighet inte var uppfyllda. Tvister enligt lagen om allmänna vattentjänster har en offentligrättslig karaktär och det får förutsättas att en kommun, mot bakgrund av den ställning kommunen har mot en enskild fastighetsägare, noggrant överväger om det finns formella förutsättningar för avgiftsskyldighet innan kommunen inleder ett rättsligt förfarande för att kräva betalning för en avgift. Kommunen har med stöd av 56 d § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster förpliktats ersätta motparts rättegångskostnad. Det har inte bedömts finnas skäl att förplikta kommunens ombud att tillsammans med parten ersätta rättegångskostnaden.
NJA 1988 s. 457
25 §, 56 b §, 56 d § och 56 e § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster