Alla rättsfall som refererar till Lag (2006:412) om allmänna vattentjänster.
M 2811-23
Mark- och miljööverdomstolen
2025-01-20
MÖD 2025:8
Va-fordran ----- Bevisbördan för att anläggningsavgift har betalats ska placeras på fastighetsägaren, dock med ett sänkt beviskrav (övervägande sannolikt). Kommunens talan har bifallits då fastighetsägaren inte bevisat att betalning skett eller att betalningsskyldighet inte föreligger på annan åberopad grund.
Mark- och miljööverdomstolens dom 2011-05-18 i mål nr M 815-11
Vattenöverdomstolens dom DT 5/73
12 §, 24 §, 25 § lagen om allmänna vattentjänster
Miljömål
M 12099-24
Mark- och miljööverdomstolen
2025-01-09
MÖD 2025:6
Klagorätt ----- Det är endast kommunen som får överklaga ett föreläggande av länsstyrelsen att ordna allmänna vattentjänster enligt 51 § lagen om allmänna vattentjänster. Ett beslut av länsstyrelsen att inte utfärda ett föreläggande är inte överklagbart och Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att motsvarande gäller när mark- och miljödomstolen efter överklagande från en kommun upphävt ett föreläggande. Berörda fastighetsägare får i stället väcka talan direkt vid mark- och miljödomstol.
Mark- och miljööverdomstolens beslut 2023-10-03 i mål nr M 7063-23
6 §, 51 § och 52 § lagen om allmänna vattentjänster
Miljömål
ÖM 4849-23
Mark- och miljööverdomstolen
2023-12-21
MÖD 2023:19 II
I (ÖM 734-23): Kärandena har väckt en talan om skadestånd vid mark- och miljödomstol och anfört att talan ska prövas enligt bestämmelserna i lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster. Till grund för talan har de åberopat att en allmän va-anläggning till viss del har förlagts på deras fastighet i strid med bestämmelserna i 11 § och att detta fått till följd att de inte kunnat utnyttja en byggrätt samt att svaranden (huvudmannen) inte medverkat till att flytta anläggningen. Huvudmannen har bestritt att parternas va-förhållande varit orsaken till att byggrätten inte kunnat utnyttjas. Mark- och miljödomstolen har avvisat talan med hänvisning till att grunden för talan är tvistig och att det rör sig om en avtalsrättslig fråga. Mark- och miljööverdomstolen har emellertid slagit fast att kärandenas påstående om att orsaken till skadan har sin grund i parternas va-förhållande och svarandens bestridande ska prövas som en del av saken, inte som en fråga om rättegångshinder. Mark- och miljödomstolens beslut har därför undanröjts och målet återförvisats för fortsatt handläggning. II (ÖM 4849-23): Mark- och miljööverdomstolen har slagit fast att en talan om skadestånd, till följd av en översvämningsskada på kärandens fastighet, ska föras i mark- och miljödomstol eftersom käranden som huvudsaklig grund, och med hänvisning till lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster, åberopat att huvudmannen för en allmän va-anläggning vidtagit den skadeståndsgrundande handlingen på anläggningen och inom verksamhetsområdet. Det förhållandet att skadeståndstalan även innehållit avtalsrättsliga frågor har således inte haft någon betydelse för mark- och miljödomstolens behörighet att pröva talan.
MÖD 2000:39
NJA 2004 s. 743
NJA 1992 s. 424
NJA 1987 s. 689
NJA 1973 s. 1 I-III
10 kap. 17 § rättegångsbalken (1942:740)
11 § och 53 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster
1 kap. 3 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar
ÖM 734-23
Mark- och miljööverdomstolen
2023-12-20
MÖD 2023:19 I
I (ÖM 734-23): Kärandena har väckt en talan om skadestånd vid mark- och miljödomstol och anfört att talan ska prövas enligt bestämmelserna i lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster. Till grund för talan har de åberopat att en allmän va-anläggning till viss del har förlagts på deras fastighet i strid med bestämmelserna i 11 § och att detta fått till följd att de inte kunnat utnyttja en byggrätt samt att svaranden (huvudmannen) inte medverkat till att flytta anläggningen. Huvudmannen har bestritt att parternas va-förhållande varit orsaken till att byggrätten inte kunnat utnyttjas. Mark- och miljödomstolen har avvisat talan med hänvisning till att grunden för talan är tvistig och att det rör sig om en avtalsrättslig fråga. Mark- och miljööverdomstolen har emellertid slagit fast att kärandenas påstående om att orsaken till skadan har sin grund i parternas va-förhållande och svarandens bestridande ska prövas som en del av saken, inte som en fråga om rättegångshinder. Mark- och miljödomstolens beslut har därför undanröjts och målet återförvisats för fortsatt handläggning. II (ÖM 4849-23): Mark- och miljööverdomstolen har slagit fast att en talan om skadestånd, till följd av en översvämningsskada på kärandens fastighet, ska föras i mark- och miljödomstol eftersom käranden som huvudsaklig grund, och med hänvisning till lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster, åberopat att huvudmannen för en allmän va-anläggning vidtagit den skadeståndsgrundande handlingen på anläggningen och inom verksamhetsområdet. Det förhållandet att skadeståndstalan även innehållit avtalsrättsliga frågor har således inte haft någon betydelse för mark- och miljödomstolens behörighet att pröva talan
MÖD 2000:39
NJA 2004 s. 743
NJA 1992 s. 424
NJA 1987 s. 689
NJA 1973 s. 1 I-III
11 § och 53 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster
1 kap. 3 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar
10 kap. 17 § rättegångsbalken (1942:740)
M 11811-22
Mark- och miljööverdomstolen
2023-09-26
MÖD 2023:18
Kostnadsansvar för installation av pump ----- Den allmänna va-anläggningen har utformats så att den för sin funktion kräver s.k. LTA-anläggning (lätta tryckavlopp) genom att LTA-pump placeras på fastighetsägarens sida om förbindelsepunkten. Huvudmannen ansvarar därmed enligt undantagsregeln i 19 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster för själva LTA-pumpen. Mark- och miljööverdomstolen har, i enlighet med tidigare praxis från Statens va-nämnd, funnit att fastighetsägaren - inte huvudmannen - ska ansvara för kostnaderna för grävning av pumpgrop och dragning av elledning till LTA-pumpen. Detta enligt huvudregeln att huvudmannen ansvarar för va-anläggningen fram till förbindelsepunkten och fastighetsägaren ansvarar för va-installationen på fastighetens sida om förbindelsepunkten.
Statens va-nämnds beslut den 27 juni 2014, BVa 60
Statens va-nämnds beslut den 8 maj 2013, BVa 28
19 § och 20 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster