Alla rättsfall som refererar till Räntelag (1975:635).
T 3131-08
Svea hovrätt
2009-04-24
RH 2009:70
Genom en uppgift i ett hyresavtal får hyresvärden anses ha utfäst att lägenhetens yta uppgår till cirka 57 kvm. Med hänsyn bl.a. till lägenhetens storlek har en avvikelse om 5 kvm ansetts alltför stor för att rymmas inom begreppet cirka. Lägenhetens yta avvek därmed från vad som kunde anses utfäst och hyresgästen var berättigad till ersättning för den skada denne drabbats av på grund av avtalsbrottet. - Hyresgästen har ansetts berättigad till avkastningsränta på utdömda belopp.
Prop. 1975:102 s. 115 f.
NJA 2002 s. 477
NJA 1988 s. 457
5 § räntelagen (1975:635)
22 § hyresförhandlingslagen (1978:304)
T 2017-06
Högsta domstolen
2008-03-28
NJA 2008 s. 392
NJA 2008:28
Ett avtal om upplåtelse av bostadsrätt har inte bundit bostadsrättsföreningen, varför erlagd insats och upplåtelseavgift skulle återgå. Föreningen har ansetts skyldig att utge avkastningsränta enligt 2 § första stycket räntelagen (1975:635) oberoende av om föreningen varit i ond tro om grunden för återgång och om det varit betalarna som föranlett återgången. Bestämmelsen i 3 § andra stycket räntelagen har inte ansetts tillämplig eftersom betalningen erlagts i avsikt att mottagaren skulle kunna förfoga över den för egen räkning, fastän det senare visade sig att rättshandlingen var ogiltig.
Royal
NJA 1985 s. 178
NJA 1985 s. 352
NJA 1988 s. 457
2 §, 3 § och 4 § räntelagen (1975:635)
65 § köplagen (1990:931)
5 kap. 1 § jordabalken (1970:994)
12 § lagen (2005:130) om dödförklaring
4 kap. 15 § konkurslagen (1987:672)
10 kap. 1 § brottsbalken (1962:700)
Lagen (1944:181) om redovisningsmedel
9 kap. 5 § handelsbalken (1736:0123 s. 2)
Ö 2521-06
Högsta domstolen
2007-10-25
NJA 2007 s. 742
NJA 2007:89
I en exekutionstitel utfärdad före den 1 juli 2002 har angetts att ränta på utdömt kapitalbelopp skall utgå enligt gällande diskonto med ett tillägg av åtta procentenheter. Det har inte ansetts möjligt att i exekutiv ordning ersätta diskontot med referensränta som grund för beräkning av dröjsmålsränta avseende tid efter denna tidpunkt. I stället har det senast gällande diskontot ansetts böra ligga till grund för beräkningen.(Samma dag avgjordes på motsvarande sätt mål Ö 2520-06 mellan Västerviks kommun och Å.R.S.)
6 § och 9 § räntelagen (1975:635)
T 2083-05
Högsta domstolen
2007-02-21
NJA 2007 s. 115
NJA 2007:17
Statens jordbruksverk har inte ansetts berättigat att erhålla dröjsmålsränta enligt räntelagen (1975:635) på fordran avseende återbetalning av omställningsstöd enligt den numera upphävda förordningen (1990:941) om inkomst-, omställnings- och anläggningsstöd till jordbrukare m.m.
RÅ 2002 ref. 108
RÅ 2004 ref. 54
1 § räntelagen (1975:635)
1 § förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar
M 1470-02
Miljööverdomstolen
2003-05-15
MÖD 2003:51
Ersättning enligt vattenlagen ----- En grustäkt som bedrevs med stöd av tillstånd enligt naturvårdslagen kom efter ett beslut om inrättande av vattenskyddsområde att hamna inom den i beslutet föreskrivna yttre skyddszonen. Tillståndshavaren begärde ersättning av kommunen med hänvisning till att pågående markanvändning avsevärt hade försvårats med avseende på brytning såväl över som under grundvattennivån. Miljödomstolen tillerkände tillståndshavaren viss ersättning. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att hela uttaget var att anse som pågående markanvändning. I fråga om brytning på nivåerna över en meter ovanför grundvattennivån fann MÖD att verksamhetsutövaren inte förmått visa att det uppkommit någon skada som kommunen hade att svara för. På nivån därunder hade vattenskyddsföreskrifterna helt omöjliggjort uttag vilket orsakat skada för tillståndshavaren. MÖD uppskattade skadan till ett högre belopp än vad miljödomstolen gjort. Även fråga om ränta och rättegångskostnader.
19 kap. 7 § och 20 kap. 3 § vattenlagen (1983:291)
35 kap. 5 § rättegångsbalken (1942:740)
4 § och 6 § räntelagen (1975:635)