Alla rättsfall som refererar till Förmånsrättslag (1970:979).
T 615-86
Högsta domstolen
1988-06-02
NJA 1988 s. 325
NJA 1988:58
En arbetsgivare har enligt överenskommelse tillhandahållit sina anställda subventionerade lunchkuponger (s k rikskuponger). Detta har ansetts utgöra en sådan avlöningsförmån som medför allmän förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen.
12 § förmånsrättslagen (1970:979)
Ö 1103-85
Högsta domstolen
1987-12-29
NJA 1987 s. 992
NJA 1987:163
För åtnjutande av förmånsrätt i konkurs för fordran på grund av hyresavtal har ansetts skola krävas, att hyresvärden kan åberopa ett vid tiden för konkursbeslutet bestående hyresförhållande. 5 § 1 st 1 förmånsrättslagen.
5 § 1 st. 1 förmånsrättslagen (1970:979)
Ö 1570-83
Högsta domstolen
1987-03-10
NJA 1987 s. 164
NJA 1987:32
När försäkringsgivare utfärdat fribrev beträffande en av arbetsgivare tecknad pensionsförsäkring för arbetstagare, har arbetstagaren ansetts berättigad att i arbetsgivarens konkurs själv göra gällande fordran med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979), svarande mot de ytterligare premier, som skulle ha betalts enligt försäkringsavtalet.
12 § förmånsrättslagen (1970:979)
Ö 1004-84
Högsta domstolen
1987-02-27
NJA 1987 s. 105
NJA 1987:21
Sedan ett aktiebolag sålt viss egendom, som omfattades av företagsinteckning, inställde bolaget betalningarna. Ackordscentralen fick i uppdrag att försöka få till stånd ett underhandsackord. En anställd hos ackordscentralen förordnades till god man enligt 2 § ackordslagen. Härefter erlades del av köpeskillingen för den sålda egendomen genom att en check tillställdes en av bolagets firmatecknare. I enlighet med gode mannens direktiv insattes det belopp som checken löd på omgående på ett av ackordscentralen disponerat s k redovisningskonto. Bolaget försattes senare i konkurs och behållningen på redovisningskontot överlämnades till konkursförvaltaren. Den förmånsrätt som följde med företagsinteckningen har ansetts gälla i det överlämnade beloppet.
5 § 1 st. 2 förmånsrättslagen (1970:979)
2 § ackordslagen (1970:847)
Ö 1632-84
Högsta domstolen
1986-12-11
NJA 1986 s. 764
NJA 1986:134
Med tullverkets fordran enligt särskilda tullräkningar mot speditör, som i egenskap av ombud för importörer åtagit sig betalningsansvar för "tullskyldig", har inte ansetts följa förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen (1970:979) med stöd av vare sig 1 § eller 2 § lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m m.
11 § förmånsrättslagen (1970:979)
1 § lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m.
2 § lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m.