Alla rättsfall som refererar till Rättegångsbalk (1942:740).
Ö 1646-14
Göta hovrätt
2014-10-14
RH 2014:40
Sedan en gäldenär erlagt full betalning för konkursfordringen och sökanden återkallat konkursansökningen, har ärendet skrivits av. Sökanden har ansetts berättigad till ersättning för sina rättegångskostnader.
NJA 1990 s. 585
NJA 2006 s. 599
RH 2011:67
2 kap. 23 § konkurslagen (1987:672)
18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken (1942:740)
Konkurslagen. En kommentar. Del I, s. 2:53 f, supplementblad 19, juni 2012
Ö 2225-13
Högsta domstolen
2014-10-03
NJA 2014 s. 677
NJA 2014:59
Även då ett dispositivt tvistemål avgörs genom avskrivning, avvisning eller omedelbar dom innan stämning har utfärdats, har svaranden rätt att få ett yrkande om ersättning för rättegångskostnad prövat. Tingsrätten behöver dock ge svaranden en särskild möjlighet att framställa ett sådant yrkande bara om det har förekommit någon kontakt direkt mellan tingsrätten och svaranden. Svarandens rätt till ersättning omfattar åtgärder som kan få betydelse för frågan om rättegångshinder föreligger eller för andra ställningstaganden innan stämning har utfärdats.
NJA 1990 s. 14
NJA 1991 s. 127
NJA 1996 s. 171
NJA 2002 s. 241
NJA 2007 s. 862
13 kap. 4 § och 18 kap. 8 § rättegångsbalken (1942:740)
Ö 4417-12
Högsta domstolen
2014-10-01
NJA 2014 s. 664
NJA 2014:57
En gärningsbeskrivning har genom tolkning ansetts innefatta ett visst gärningsmoment. Tolkningen har bedömts ligga inom ramen för vad som kan godtas från rättssäkerhetssynpunkt eftersom den tilltalade haft möjlighet att försvara sig även i fråga om det aktuella gärningsmomentet.
NJA 2003 s. 486
NJA 2013 s. 7
30 kap. 3 § och 45 kap. 4 § rättegångsbalken (1942:740)
Ö 8061-14
Svea hovrätt
2014-09-26
RH 2016:18
Tingsrätten har avvisat ett rättegångsombud och dömt honom för rättegångsförseelse till penningböter. Hovrätten har funnit att ombudets uttalanden i skrift med anklagelser om brott, som inte bara avsett motparten i målet och dennes ombud utan även tredje man, inte haft någon relevans för prövningen av målet och inte heller varit i proportion till syftet som de skulle tjäna. Hovrätten fastställde därför beslutet om rättegångsförseelse. Hovrätten fann dock att ombudet genom uttalandena inte visat prov på olämplighet i sådan utsträckning att han bör avvisas som ombud.
Europadomstolens avgörande den 21 mars 2002 i målet Nikula v. Finland
9 kap. 5 § och 12 kap. 5 § rättegångsbalken (1942:740)
T 2290-13
Hovrätten för Västra Sverige
2014-09-24
RH 2014:39
Skiljeman ansåg sig inte vara behörig att pröva den ifrågavarande tvisten. Vinnande part underrättades inte av skiljemannen att förfarandet därmed skulle kunna komma att avslutas. Skiljemannens underlåtenhet att informera härom medförde att den vinnande parten inte fick ersättning för sina kostnader. Hovrätten ändrade skiljedomen och tillerkände vinnande part ersättning för kostnaderna i skiljeförfarandet.
NJA 1996 s. 751
NJA 2008 s. 470
36 § och 43 § andra stycket lagen (1999:116) om skiljeförfarande (SFL)
50 kap. 28 § rättegångsbalken (1942:740)
Skiljeförfarande - En kommentar (1 maj 2014, Zeteo) kommentaren till 32 § SFL avsnitt 5.1.2, till 36 § SFL avsnitt 4.2.1 med not 16 och avsnitt 4.2.2 med not 19 och 20