Rättsfall baserat på valda nyckelord.
B 8753-24
Högsta domstolen
2025-04-09
NJA 2025:20
NJA 2025 s. 295
Grov fridskränkning. Fråga om två personer som, utan att vara sambor, har levt i ett parförhållande under en kortare tid varit närstående.
”Det närstående paret II”
”Det närstående paret I” NJA 2004 s. 97
4 kap. 4 a § brottsbalken (1962:700)
B 2306-22
Svea hovrätt
2022-03-16
RH 2022:22
Det har bedömts att en 13 årig bror till den tilltalade ska höras som vittne och inte som medtilltalad, även om han själv enligt åklagaren hade misstänkts för delaktighet i de gärningar som var föremål för åtal. Eftersom det hade framkommit att han inte ville vittna i rättegången mot brodern har uppspelning av ett videoinspelat polisförhör med honom avvisats.
Prop. 1983/84:78 s. 56 ff. och 72 f.
SOU 1982:26 s. 261 ff.
RH 1987:24
RH 1999:43
36 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740)
36 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740)
36 kap. 16 § andra stycket rättegångsbalken (1942:740)
31 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare
T 1848-20
Högsta domstolen
2021-02-26
NJA 2021 s. 46
NJA 2021:4
En man som haft ett parförhållande med en kvinna, men inte varit sammanboende med henne, har inte ansetts som särskilt närstående enligt 5 kap. 2 § skadeståndslagen.
Särborna
NJA 2005 s. 237
5 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207)
ÖH 4075-18
Svea hovrätts hyresrättsliga avgöranden
2018-08-13
RH 2018:40
Hyresnämndsmål. Hovrätten fann att en kusin var en sådan närstående till vilken hyresavtalet kunde överlåtas. Likaså fann hovrätten att det förhållandet att kusinen bodde tillsammans med hyresgästen och dennes familj inte i sig innebar att kusinen var inneboende. Hyresgästen medgavs därför rätt att överlåta hyresavtalet på kusinen.
Prop. 1969:91 bihang A s. 220
RBD 1985:6
RBD 1990:3
RH 2003:9 II
Svea hovrätts beslut den 2 juli 2009 i mål nr ÖH 2680-08
Svea hovrätts beslut den 9 mars 2010 i mål nr ÖH 1926-09
12 kap. 34 § jordabalken (1970:994)
Hyreslagen. En kommentar, elfte upplagan, s. 289.
B 5021-15
Svea hovrätt
2015-09-08
RH 2015:55
Förutsättningar för ansvarsfrihet enligt 15 kap. 4 § andra stycket brottsbalken för mened har inte ansetts föreligga när den tilltalade själv tagit initiativ till att lämna osann vittnesutsaga i mål om trafiknykterhetsbrott, oaktat att han rätteligen varit att anse som närstående till den i trafikmålet tilltalade och därmed enligt 36 kap. 13 § rättegångsbalken inte bort avlägga ed. Även fråga om närståendebegreppet i 36 kap. 3 § rättegångsbalken.
Prop. 1948:80 s. 477, Lagerbielke, Om mened, ak. avh. 1979 s. 159 ff. och Ulväng m.fl., Brotten mot allmänheten och staten, 2012 s. 131 ff.
NJA 1952 s. 262
NJA 1960 s. 210
NJA 1962 C 653
NJA 1972 s. 532
NJA 1982 s. 836
NJA 2001 s. 183
NJA 2004 s. 97
NJA 2007 s. 874
15 kap. 4 § andra stycket brottsbalken (1962:700)
36 kap. 3 § och 13 § rättegångsbalken (1942:740)