Rättsfall baserat på valda nyckelord.
B 442-94
Hovrätten för Nedre Norrland
1995-05-23
RH 1995:99
Det har inte ansetts att en person, som kandiderade för uppdrag som riksdagsledamot, gjort sig skyldig till mutbrott genom att erbjuda ett tjugotal företag konsulttjänster under kommande mandatperiod avseende politisk information, rådgivning och service mot viss närmare angiven ersättning eller genom att, sedan han valts till riksdagsledamot, under mandatperioden mot ersättning utföra sådana tjänster åt ett företag. Även fråga om ansvar för bestickning.
SOU 1974:37 s. 119, 141 ff., 151
JuU 1976/77:17 s. 6, 10
KU 1993/94:49
Prop. 1975/76:176 s. 29 f., 36 ff.
NJA 1993 s. 539
NJA 1969 s. 490
NJA 1981 s. 477
NJA 1981 s. 1174
NJA 1987 s. 604
NJA 1972 s. 92
NJA 1985 s. 477
20 kap. 2 § och 17 kap. 7 § brottsbalken (1962:700)
Kommentar till brottsbalken, II, 6 uppl., s. 334, 470 ff.
Mutor och bestickning, 1983.
B 2833-91
Högsta domstolen
1993-10-20
NJA 1993 s. 539
NJA 1993:97
Ett företag som säljer kontorsutrustning har sänt ut erbjudanden till ett stort antal arbetsplatser, såväl offentliga som privata. I erbjudandena, som varit adresserade till olika arbetstagare, utfäste sig företaget att skänka en freestyle-apparat, om produkter ur företagets katalog beställdes för mer än ett visst angivet belopp. Fråga huruvida förfarandet kan medföra ansvar för bestickning.
NJA 1981 s. 477
NJA 1981 s. 1174
17 kap. 7 § brottsbalken (1962:700)
B 193-91
Hovrätten för Nedre Norrland
1992-05-27
RH 1993:74
A, kommunalråd, och B, anställd i ett av kommunen helägt aktiebolag, har i sin tjänsteutövning bjudits på utlandsresor av ett företag. A:s resa har ansetts som en otillbörlig förmån i den mening som avses i 20 kap. 2 § brottsbalken. B har i förevarande sammanhang ansetts vara att betrakta som offentlig funktionär. Åtalet mot B har dock ogillats, eftersom det inte blivit styrkt, att B varit införstådd med att resan bekostades av annan än arbetsgivaren.
Prop. 1975/76:176, s. 37
NJA 1981 s. 1174
20 kap. 2 § brottsbalken (1962:700)
SvJT 1987, s. 122
Ö 450-87
Högsta domstolen
1988-12-16
NJA 1988 s. 696
NJA 1988:126
En person, som åtalats för mutbrott på den grund att han tagit emot viss testamenterad egendom, hade dessförinnan rådfrågat en advokat, som inte hade funnit något rättsligt hinder mot mottagandet. Försvararjäv enligt 21 kap 3 § 3 st RB har ansetts föreligga, när samme advokat uppträdde som den tilltalades ombud i brottmålsprocessen.
21 kap. 3 § 3 st. rättegångsbalken (1942:740)
B 866-86
Högsta domstolen
1987-09-10
NJA 1987 s. 604
NJA 1987:101
En äldre man testamenterade sin fädernegård och övrig egendom till ett vårdbiträde, som utfört hemtjänst åt honom. Sedan han avlidit, tog vårdbiträdet emot den testamenterade egendomen. I mål mot henne om ansvar för mutbrott har det, med hänsyn till den utredning som förekommit om den särskilda bakgrunden till testamentet, inte ansetts visat att hon tagit emot egendomen såsom belöning i den mening som förutsätts för straffansvar. 20 kap 2 § BrB.
NJA 1969 s. 490
NJA 1985 s. 477
20 kap. 2 § brottsbalken (1962:700)