Rättsfall baserat på valda nyckelord.
Ö 1932-04
Högsta domstolen
2004-06-30
NJA 2004 s. 468
NJA 2004:50
En part som inte vidtagit andra åtgärder för att under semestervistelse få del av handlingar från en domstol än att låta eftersända sin post till sommarbostaden har ansetts själv få stå risken för att han inte fått del av en handling från domstolen.
NJA 1995 s. 553
NJA 1997 s. 20
NJA 1998 s. 60
NJA 1999 s. 775
33 kap. 1 § sista stycket rättegångsbalken (1942:740)
Ö 1878-02
Högsta domstolen
2002-06-19
NJA 2002 s. 375
NJA 2002:46
Tingsrättsdomare som av hovrätten förklarats jävig att handlägga visst mål har ansetts ej äga rätt till klagan över domvilla avseende beslutet.
59 kap. 1 § och 4 § rättegångsbalken (1942:740)
Ö 460-01
Hovrätten över Skåne och Blekinge
2002-01-29
RH 2002:7
I utslag i mål om betalningsföreläggande har som gäldenär angetts en viss person med en annans personnummer. Utslaget har ansetts därigenom vara riktat mot två personer, dels den som angetts med namn, dels den som identifierats genom personnummer. På den sistnämndes klagan över domvilla har hovrätten - utan att besluta om ny handläggning vid kronofogdemyndigheten - undanröjt utslaget såvitt det riktats mot denne.
NJA 1996 C 59
59 kap. 1 § 1 st. 2 och 3 § 3 st. rättegångsbalken (1942:740)
Ö 2995-01
Högsta domstolen
2002-01-10
NJA 2002 s. 32
NJA 2002:4
Klagan över domvilla. Part som sökt återvinning mot utslag i mål om betalningsföreläggande har uteblivit från huvudförhandling efter att ha meddelat tingsrätten att han på grund av hustruns allvarliga sjukdom och kvalificerad vårdpersonals utevaro inte kunde lämna hemmet. Tingsrätten har meddelat tredskodom utan att ge parten frist för att komma in med utredning om påstått laga förfall. Åtgärden har ansetts vara ett sådant fel som avses i 59 kap. 1 § 1 st. 4 rättegångsbalken.(Jfr NJA 1982 s. 775.)
NJA 1982 s. 775
32 kap. 6 § och 8 § samt 59 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740)
Ö 1742-00
Högsta domstolen
2001-10-09
NJA 2001 s. 593
NJA 2001:85
Före ett beslut om fastighetsreglering utreddes inte närmare om en inskriven rätt att ta grus på en av de berörda fastigheterna ännu bestod. Eftersom det inte var uppenbart att ett antal personer som påstod sig vara innehavare av rättigheten saknat ställning som sakägare, har ansetts att domvilla som avses i 59 kap 1 § första stycket 2 rättegångsbalken förekommit. Enligt grunderna för 59 kap 3 § tredje stycket och 4 § rättegångsbalken har dock förordnats om ny handläggning hos lantmäterimyndigheten endast beträffande frågan om rätt till grustäkt.
NJA 1998 s. 142
59 kap. 1 §, 3 § och 4 § rättegångsbalken (1942:740)
4 kap. 11 §, 5 kap. 10 § och 34 § samt 7 kap. 10 § fastighetsbildningslagen (1970:988)