Rättsfall baserat på valda nyckelord.
P 1715-13
Mark- och miljööverdomstolen
2013-10-08
MÖD 2013:31
Föreläggande att åtgärda dike ----- Nybyggnation på en fastighet som förorsakar betydande olägenhet för grannfastighet i form av översvämningar bör kunna föranleda föreläggande om rättelse enligt äldre plan- och bygglagen.
3 kap. 15 § äldre plan- och bygglagen (1987:10), ÄPBL
M 2201-05
Miljööverdomstolen
2006-09-05
MÖD 2006:46
Oförutsedd skada med anledning av en bros dämmande verkan ----- Vattendomstolen lämnade 1997 Riksantikvarieämbetet (RAÄ) tillstånd att anlägga en ny bro med tillfartsbankar som ersättning för en gammal bro. En närboende fastighetsägare drabbades därefter av översvämningar vid två tillfällen varvid vatten trängde in i ett uthus. Miljööverdomstolen fann att brons dämmande verkan varit avsevärt större än vad som förutsattes när tillståndet gavs och att det var just detta som hade orsakat att vatten trängt in i uthuset. RAÄ förpliktades att ersätta fastighetsägaren för oförutsedd skada med yrkat belopp. Miljööverdomstolen fann dock inte att skadorna i fråga var betydande, varför hans yrkande om åtgärder för att förebygga eller minska framtida skador ogillades.
15 kap. 17 § vattenlagen (1983:291)
M 5114-03
Miljööverdomstolen
2004-02-22
MÖD 2004:6
Skadestånd på grund av översvämning ----- En sten som fastnat i en spillvattenledning hade orsakat ett stopp och en översvämningsskada. MÖD fann att huvudmannen för anläggningen inte hade styrkt sitt påstående om att stenen först i ett sent skede kommit ner i ledningen. Tvärtom tydde det mesta på att stenen funnits där under mycket lång tid. Enligt MÖD:s mening hade bristen på tillsyn och underhåll av ledningen möjliggjort stoppet. Genom tillsyn och underhåll hade det sålunda varit möjligt för anläggningshavaren att hitta stenen innan den skapat en uppdämning i ledningen. Kravet i 12 § lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (va-lagen) på att en va-anläggning skall tillgodose skäliga anspråk på säkerhet ansågs mot denna bakgrund inte uppfyllt. Under sådana förhållanden fanns det förutsättningar att enligt 29 § va-lagen ålägga huvudmannen ersättningsskyldighet för den inträffade skadan. Skadan ansågs inte ha varit av en så oförutsebar natur att huvudmannen kunde undgå att svara för den.
12 § och 29 § lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar
T 285-97
Högsta domstolen
1997-10-16
NJA 1997 s. 684
NJA 1997:114
Efter särskilt riklig nederbörd har osedvanligt stora vattenmängder släppts fram genom en damm för vattenreglering med översvämningsskador nedströms som följd. Dammägaren har inte ansetts böra åläggas strikt skadeståndsansvar.
Purkijaure utlopp
NJA 1991 s. 720
NJA 1997 s. 468
17 kap. 4 § vattenlagen (1983:291)
T 274-91
Högsta domstolen
1993-12-28
NJA 1993 s. 764
NJA 1993:136
Fråga om försäkringsgivares regressrätt enligt 25 § första stycket lagen om försäkringsavtal (1927:77) i fall där skadevållaren har strikt ansvar men detta inte följer av uttrycklig lag utan vilar på en av praxis införd regel. Tillika fråga om beviskravet när i mål om ersättning för vattenskada försäkringsgivare som för regresstalan har bevisbördan för sitt påstående att skadan orsakats av att vatten trängt upp ur det kommunala spillvattennätet och kommunen hävdar att skadan uppkommit på annat sätt.
NJA 1946 s. 734
NJA 1991 s. 481
NJA 1945 s. 322
25 § första st. lagen (1927:77) om försäkringsavtal
12 § lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar
29 § lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar
37 § lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar