Lag (2010:921) om mark- och miljödomstolar

Sammanfattning

Prövningstillstånd i Mark- och miljööverdomstolen i miljömål, särskilt förutsättningarna för granskningsdispens och prejudikatdispens.

Benämning

”Rya kraftvärmeverk”

Europarättsliga avgöranden

Europarättsligt avgörande

Hänvisade publiceringar

”Gipsväggen” NJA 2009 s. 590
”Benstocken” NJA 2011 s. 589
”Kiirunavaara gruvindustriområde” NJA 2011 s. 782
”Den vidaresålda bilen” NJA 2019 s. 151
”Vittnet vid gripandet” NJA 2020 s. 1078
”AstraZenecas tilläggsskydd” NJA 2022 s. 1051
EU-domstolens domar Cilfit m.fl., C-283/81
EU:C:1982:335 samt Consorzio Italian Management och Catania Multiservizi, C-561/19, EU:C:2021:799

Lagrum

4 kap. 1 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar (beslutad att träda i kraft den 2 maj 2011)
49 kap. 14 § rättegångsbalken

Nyckelord

Prövningstillstånd Granskningsdispens Prejudikatdispens Miljömål

Aktuella lagrum

Sammanfattning

Bindande besked om undantag från kravet på nätkoncession; även fråga om talerätt ----- Mark- och miljööverdomstolen har ansett att en anslutningsledning till en solcellspark inte omfattas av undantag från krav på nätkoncession i 22 a § förordningen (2007:215) om undantag från kravet på nätkoncession enligt ellagen (1997:857), IKN-förordningen. Ledningen var 1300 meter och skulle korsa annan relevant infrastruktur för starkström i området. En berörd koncessionshavare hade motsatt sig att ledningen skulle omfattas av undantaget. Mark- och miljööverdomstolen har också ansett att berörd regionkoncessionshavare haft rätt att överklaga Energimarknadsinspektionens beslut och att inspektionen haft rätt att överklaga mark- och miljödomstolens avgörande.

Hänvisade publiceringar

HFD 2024 ref. 32
NJA 2023:73, NJA 2023 s. 1001

Lagrum

Artikel 2.29, artikel 31 och artikel 40 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU
42 § förvaltningslagen
36 § lagen om domstolsärenden
5 kap. 2 § lagen om mark- och miljödomstolar
22 a § förordningen om undantag från kravet på nätkoncession enligt ellagen
2 kap. 1 §, 2 §, 5 §, 6 §, 12 a §, 18 § och 3 kap. 1 § ellagen
4 § förordningen om det nationella elsystemet

Rättsområde

Miljömål

Aktuella lagrum

Sammanfattning

Rättegångskostnader i mål som handläggs enligt ärendelagen ----- Ett yrkande om ersättning för rättegångskostnader i mål som överklagas till mark- och miljödomstol ska prövas, inte avvisas. Vid framgång kan klaganden i undantagsfall få ersättning av det allmänna för befogade rättegångskostnader. I regel kommer det inte i konflikt med rätten till en rättvis rättegång att den enskilde får stå för sina egna rättegångskostnader i sådana mål. (Se NJA 2015 s. 374.)

Hänvisade publiceringar

NJA 2015 s. 374, NJA 2015:36
NJA 2018 s. 49, NJA 2018:4
NJA 2020 s. 908, NJA 2020:73
NJA 2021 s. 235, NJA 2021:21
HFD 2022 ref. 10

Lagrum

2 kap. 11 § andra stycket regeringsformen
artikel 6.1 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
1 § lagen om rådgivande yttrande från den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna
5 kap. 1 § lagen om mark- och miljödomstolar

Rättsområde

Miljömål

Aktuella lagrum

Sammanfattning

Klagorätt ----- En kommunal nämnd beviljade bygglov för bl.a. nybyggnad av maskinhall. Nämnden avvisade ett överklagande av bygglovsbeslutet på den grunden att det ansågs ha kommit in för sent. Länsstyrelsen undanröjde avvisningsbeslutet och återförvisade ärendet till nämnden. Nämnden och bygglovssökandena överklagade detta beslut till mark- och miljödomstolen som avvisade överklagandena pga. bristande klagorätt. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att bygglovssökandena, som har haft ställning som part hos länsstyrelsen, har varit berörda av länsstyrelsens beslut och att det gått dem emot. De har därför haft rätt att överklaga beslutet. Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att en nämnd kan bli part i domstol enligt huvudregeln i 5 kap. 2 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar i egenskap av först beslutande myndighet. Någon motsvarande bestämmelse som ger den först beslutande myndigheten ställning som part för processen i länsstyrelsen, där förvaltningslagen tillämpas, finns inte. Nämnden, som inte har haft partsställning eller annars varit berörd av länsstyrelsens beslut, har inte ansetts vara klagoberättigad.

Hänvisade publiceringar

NJA 2023:73, NJA 2023 s. 1001
NJA 2021 s. 334, NJA 2021:29
NJA 2020 s. 190, NJA 2020:11
HFD 2015 ref. 73

Lagrum

13 kap. 3 § och 8 § plan- och bygglagen
42 § förvaltningslagen
5 kap. 2 § lagen om mark- och miljödomstolar

Rättsområde

Mål enligt plan- och bygglagen

Aktuella lagrum

Sammanfattning

Klagorätt ----- En kommunal nämnd beviljade ett bygglov som länsstyrelsen senare upphävde. Sedan sökanden av bygglovet överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen har domstolen fastställt nämndens beslut att ge bygglov. Mark- och miljödomstolens dom har inte ansetts gå nämnden emot. Nämndens överklagande har därför avvisats av Mark- och miljööverdomstolen.

Hänvisade publiceringar

RÅ 1999 not. 17
RÅ 2010 not. 82
NJA 2023 s. 1001
Mark- och miljööverdomstolens dom 2019-08-27 i mål nr P 11200-18

Lagrum

13 kap. 8 § plan- och bygglagen (2010:900)
42 § förvaltningslagen (2017:900)
5 kap. 2 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar

Rättsområde

Mål enligt plan- och bygglagen

Aktuella lagrum