Alla rättsfall som refererar till Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.
M 7028-04
Miljööverdomstolen
2005-10-06
MÖD 2005:53
Försiktighetsmått vid spridning av gödsel ----- En lantbrukare förelades av miljö- och byggnadsnämnden att vidta försiktighetsåtgärder vid gödselspridning, bl.a. att spridning av stallgödsel inte fick ske närmare boningshus eller vattentäkt än 100 m utan innehavarens tillstånd. Kravet på skyddszoner innebar ett icke oväsentligt inkomstbortfall för honom. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att underinstanserna inte hade gjort någon prövning i det enskilda fallet avseende behovet av skyddsavstånd till boningshus och vattentäkter, utan tillämpat generella skyddsavstånd. Beslutet innehöll inte några skäl som redovisade varför det var motiverat med aktuella försiktighetsåtgärder. MÖD undanröjde föreläggandet om försiktighetsåtgärder.
27 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
20 § förvaltningslagen (1986:223)
Brunn Skördebortfall Begränsningsområde Lukt Rotzon Skyddszon
M 3195-04
Miljööverdomstolen
2005-07-21
MÖD 2005:37
Tillsynsavgift ----- En person använde inerta massor från en av honom bedriven entreprenadrörelse till att fylla ut ett område för att där anlägga en betesvall inom sin jordbruksrörelse. Länsstyrelsen beslutade att för detta förfarande ta ut en tillsynsavgift för bedrivandet av en anläggning för deponering av inert avfall. Miljödomstolen instämde i länsstyrelsens bedömning. Miljööverdomstolen anförde att det, för att verksamheten skulle vara att beteckna som en anläggning för deponering av avfall, typiskt sett måste krävas att någon åtgärd av teknisk natur vidtagits för att möjliggöra verksamheten. Då det i målet inte framkommit att några åtgärder överhuvudtaget utförts för att åstadkomma en anläggning för verksamheten upphävdes länsstyrelsens beslut.
MÖD 2004:59 (M 7488-03)
9 kap. miljöbalken (1998:808)
Förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
2 kap. 1 § förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
M 42-04
Miljööverdomstolen
2005-01-21
MÖD 2005:6
Miljösanktionsavgift ----- Genom en förordningsändring infördes tillståndsplikt för deponier för inert avfall med viss SNI-kod. Till förordningen finns särskilda övergångsbestämmelser. Miljööverdomstolen fann att deponin inte omfattades av den tillståndsplikt som införts eftersom det var fråga om en deponi, som inte skulle fortsätta verksamheten efter år 2008 utan istället avslutas enligt en avslutningsplan. Verksamhetsutövaren var därför inte skyldig att lämna miljörapport och grund för att ta ut en miljösanktionsavgift förelåg således inte.
26 kap. 20 § miljöbalken (1998:808)
Förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
38 §, 39 §, 40 §, 41 § och 42 § förordningen (2002:512) om deponering av avfall
M 7488-03
Miljööverdomstolen
2004-11-19
MÖD 2004:59
Miljösanktionsavgift ----- Ett bolag hade samlat in balpressade bilar och mellanlagrat dessa på en särskild plats inom ett industriområde. Platsen hade delvis hårdgjord yta och var inhägnad till skydd mot intrång. Miljö- och hälsoskyddsnämnden ansåg, att fråga var om sådan anmälningspliktig anläggning, som skall anmälas till kommunal nämnd innan anläggningen påbörjas och beslutade påföra bolaget miljösanktionsavgift, eftersom anmälan inte skett på föreskrivet sätt. Efter överklagande av bolaget, upphävde Miljödomstolen nämndens beslut med motiveringen att det var tveksamt om upplaget uppfyllde kraven på vad som kan anses vara en anläggning för mellanlagring och att denna tveksamhet medförde att miljösanktionsavgift inte borde dömas ut. Miljööverdomstolen (MÖD) fann vid sin prövning, att begreppet anläggning för mellanlagring måste bestämmas med hänsyn till den enskilda verksamhetens art och att de åtgärder som vidtagits i fallet var tillräckliga, för att en anläggning för mellanlagring av avfallet skulle anses föreligga. Då anmälan inte gjorts innan anläggningen påbörjades och då det inte ansågs oskäligt att ta ut miljösanktionsavgift för överträdelsen fann MÖD att bolaget skulle påföras sådan avgift.
30 kap. 1 § miljöbalken (1998:808)
21 § 1 p. förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
M 3682-04
Miljööverdomstolen
2004-11-15
MÖD 2004:84
Tillstånd till enskild avloppsanläggning ----- En sluten tank hade installerats för allt avloppsvatten (WC, bad, disk och tvätt) utan tillstånd. Efter ansökan om tillstånd medgav miljö- och hälsoskyddsnämnden ett temporärt tillstånd att under ett år bruka det befintliga avloppet samt förelades sökanden att inom samma tid ha installerat en avloppsanläggning som kunde godkännas av nämnden. Föreläggandet i den senare delen upphävdes av länsstyrelsen. Sökanden överklagade och yrkade permanent tillstånd till sluten tank. Miljööverdomstolen delade underinstansernas bedömning att ett permanent tillstånd till sluten tank inte borde meddelas. Det tidsbegränsade tillståndet förlängdes för att ge sökanden en möjlighet att finna en ny lösning på avloppsfrågan.
2 kap. 2 § och 7 §, 9 kap. 1 § och 7 §, 26 kap. 9 § miljöbalken (1998:808)
12 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd