Alla rättsfall som refererar till Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.
M 8172-00
Miljööverdomstolen
2002-05-13
MÖD 2002:34
Föreläggande enligt miljöbalken ----- Länsstyrelsen förbjöd ett bolag att ta en mottagningsstation för perättiksyra i drift innan bolaget erhållit tillstånd för stationen. Miljööverdomstolen fann att mottagningsstationen var så konkret beskriven i bolagets ansökan till Koncessionsnämnden att den fick anses ha prövats genom nämndens beslut och således omfattades av gällande tillstånd. Det var således fel av tillsynsmyndigheten att förelägga bolaget att ansöka om tillstånd och förbjuda bolaget att ta stationen i bruk. Vidare förelåg det inte heller skyldighet för bolaget att ansöka om ett nytt tillstånd enligt Sevesolagen då bolagets verksamhet utgjorde tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken och inte omfattades av Sevesolagens särskilda tillståndsplikt. Uppförandet av mottagningsstationen krävde således inte tillstånd enligt vare sig Sevesolagen eller miljöbalken varför underinstansernas avgöranden upphävdes.
9 kap. 6 §, 22 kap. 1 § 1 st. 6 och 25 § 1 st. 11, 24 kap. 1 §, 26 kap. 9 § och 14 § miljöbalken (1998:808)
5 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
9 §, 15 §, 16 §, 17 §, 18 §, 19 § och 20 § lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor
7 § förordningen (1999:382) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor
43 § räddningstjänstlagen (1986:1102)
M 768-01
Miljööverdomstolen
2002-05-13
MÖD 2002:36
Miljösanktionsavgift vid förbränning av avfall ----- Ett bolag hade eldat sitt avfall vid upprepade tillfällen direkt på marken utan att anmäla detta. Den kommunala nämnden påförde bolaget miljösanktionsavgift. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att begreppet anläggning enligt SNI-kod 90.004-3 ("anläggning för förbränning eller annan sådan behandling av avfall..") i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd får anses betyda att någon åtgärd av teknisk natur vidtagits för att möjliggöra den avsedda verksamheten. En anläggning har inte inrättats enbart därför att verksamheten bedrivits med viss varaktighet. MÖD upphävde beslutet.
30 kap. 1 § och 3 § miljöbalken (1998:808)
Förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd och bilagan till förordningen
M 537-01
Miljööverdomstolen
2002-04-02
MÖD 2002:23
Tillstånd att leda bort inläckande grundvatten från tunnel ----- Banverket hade ansökt om tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för avledning och bortledning av grundvatten i samband med tunneldrivning. Miljödomstolen meddelade villkor dels för avledandet, dels för utsläppet av blandat process- och grundvatten i recipienten. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg däremot att tillståndsprövningen endast kunde omfatta själva vattenverksamheten, dvs. bortledandet av grundvatten. Domstolen fann nämligen att förutsättningar saknades att utan ansökan från Banverket pröva den miljöfarliga verksamheten som tunneldrivningen utgjorde eller de utsläpp och olägenheter som tunneldrivningen skulle kunna förorsaka. Den miljöfarliga verksamheten fick i istället regleras med stöd av bestämmelserna om tillsyn i 26 kap. miljöbalken. Miljööverdomstolen upphävde därför utsläppsvillkoren för avloppsvatten.
9 kap. 1 §, 6 §, 7 § och 8 §, 11 kap. 2 § och 9 §, 16 kap. 7 §, 21 kap. 3 §, 26 kap. 9 § miljöbalken (1998:808)
7 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
Lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet
13 kap. 17 § vattenlagen (1983:291)
Vattenverksamhet Järnvägstunnel Öberget Prövningens omfattning Följdföretag Följdverksamhet Botniabanan
M 857-01
Miljööverdomstolen
2002-03-27
MÖD 2002:21
Tillstånd till enskilt avlopp ----- En fastighetsägare hade fått tillstånd av miljönämnden till en avloppsanläggning som bestod av ett s.k. minireningsverk kompletterat med en infiltrationsbädd. Efter överklagande av grannarna som fruktade att deras brunnar skulle bli förorenade upphävde miljödomstolen tillståndet. Fastighetsägaren och miljönämnden klagade till Miljööverdomstolen (MÖD). Domstolen uttalade att vid bedömningen av tillåtligheten av en miljöfarlig verksamhet skall redan risken för olägenheter beaktas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Verksamhetsutövarens utredningsskyldighet är långtgående. När det sedan gällde den konkreta bedömningen i målet delade MÖD miljödomstolens uppfattning att det inte kunde uteslutas att avloppsvatten från anläggningen kunde påverka brunnarna på de angränsande fastigheterna. Domstolen pekade på att det, trots omfattande utredning av parterna, kvarstod osäkerhet i fråga om markförhållandena på platsen.
9 kap. 1 § och 7 § miljöbalken (1998:808)
13 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
M 2221-01
Miljööverdomstolen
2002-01-21
MÖD 2002:8
Avvisad ansökan om tillstånd till ökad produktion vid ett pappersbruk ----- Ansökan om tillstånd till utökad produktion - även begränsad sådan (från 160 000 ton papper till 175 000 ton) - har ansetts kräva fullständig prövning av hela verksamheten.
9 kap. 6 § 1 st. 4 miljöbalken (1998:808)
5 § 2 st. förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd