Alla rättsfall som refererar till Miljöbalk (1998:808).
M 6782-01
Miljööverdomstolen
2003-06-02
MÖD 2003:56
Tillstånd till muddring m.m. för farleder till hamn; nu fråga om talerätt ----- Ett tillstånd till muddringar m.m. i infarten till en hamn överklagades av tre lokalföreningar till Sveriges Ornitologiska Förening (SOF), en lokal naturskyddsförening och en granne som bodde mellan 1 och 2 km från arbetsområdet. Sökanden yrkade i Miljööverdomstolen (MÖD) att överklagandena från dessa skulle avvisas. I MÖD övertogs emellertid den lokala föreningens talan av SOF, vilket godtogs. Däremot avvisades den lokala naturskyddsföreningen eftersom den inte fyllde kraven i 16 kap. 13 § miljöbalken. Likaså avvisades grannens överklagande eftersom denne inte ansågs bo i så nära anslutning till verksamhetsområdet (1-2 km) att det förelåg risk för att utsättas för olägenheter på sätt som medförde rätt att föra talan i målet. Skiljaktig mening om grannens talerätt.
11 kap. 2 § och 9 § samt 16 kap. 12 § och 13 § miljöbalken (1998:808)
M 9095-02
Miljööverdomstolen
2003-05-27
MÖD 2003:55
Förbud mot täktverksamhet ----- Bolaget påbörjade efter ett samrådsbeslut anläggande av dammar för fiskodling. Delar av massorna som grävdes bort utgjordes av grus som såldes. Länsstyrelsen bedömde att försäljningen av gruset medförde att det var fråga om tillståndspliktig täktverksamhet och förbjöd bolaget att bedriva denna verksamhet. Miljödomstolen fann att det huvudsakliga syftet med det aktuella uttaget av material var att anlägga en damm för fiskodling varför verksamheten inte kunde anses som tillståndspliktig även om gruset såldes. Länsstyrelsens beslut upphävdes. Miljööverdomstolen delade denna bedömning och fastställde underrättsdomen.
12 kap. 1 § och 26 kap. 1 §, 9 § och 14 § miljöbalken (1998:808)
M 9180-02
Miljööverdomstolen
2003-05-23
MÖD 2003:54
Förbud mot högljudda fåglar ----- En miljönämnd hade meddelat en fysisk person och hans enskilda firma ett föreläggande om förbud mot att hålla högljudda fåglar av olika slag (tuppar, påfåglar och aror) utomhus. Miljööverdomstolen instämde i bedömningen att de skrikande fåglarna kunde utgöra en olägenhet för människors hälsa, men ändrade föreläggandet till att avse enbart aror och påfåglar. Vidare konstaterade domstolen att enligt 2 § viteslagen kan ett vitesföreläggande inte vara adresserat till en enskild firma.
2 kap. 3 §, 9 kap. 1 § och 3 §, 26 kap. 9 § och 14 § miljöbalken (1998:808)
2 § lagen (1985:206) om viten
M 2463-03
Miljööverdomstolen
2003-05-16
MÖD 2003:52
Tillstånd till grustäkt; nu fråga om verkställighetsförordnande ----- En omfattande täktverksamhet skulle bedrivas i närheten av skola, kyrka och bostadsbebyggelse. Ett stort antal närboende och den kommunala miljönämnden hade ifrågasatt tillåtligheten av verksamheten. Då dessa invändningar framstod som befogade och starka intressen stod emot varandra kunde utgången av den kommande prövningen vid miljödomstolen inte bedömas. Miljööverdomstolen medgav inte verkställighetsförordnande.
12 kap. 1 § och 20 kap. 3 § miljöbalken (1998:808)
28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291)
M 3749-02
Miljööverdomstolen
2003-05-14
MÖD 2003:48
Tillstånd att leda bort grundvatten för att bygga en planskild spårkorsning m.m. ----- Banverket hade av miljödomstolen fått tillstånd men lämnade inte verkställighetsförordande eftersom järnvägsplanen ännu inte fastställts. Vid Miljööverdomstolens (MÖDs) prövning förelåg dock en fastställd järnvägsplan men endast för en del av den aktuella sträckan. Eftersom miljödomstolen gett Banverket rätt att ta olika delar av tillståndet i anspråk oberoende av varandra och då tillåtligheten inte var ifrågasatt, fann MÖD att det numera fanns skäl att lämna verkställighetsförordnande.
22 kap. 28 § miljöbalken (1998:808)