Alla rättsfall som refererar till Miljöbalk (1998:808).
M 1894-03
Miljööverdomstolen
2003-06-18
MÖD 2003:66
Rättshjälp enligt rättshjälpslagen ----- En klagande i målet om Hallandsåsen ansökte hos Miljööverdomstolen om rättshjälp, vilket avslogs. Domstolen uttalade därvid att med hänsyn till att bevisbördan i ansökningsmål åligger sökanden och att domstolen i dessa mål har en långtgående utredningsskyldighet, får behovet av juridiskt biträde i denna typ av miljömål antas vara begränsat.
2 kap. 1 § och 22 kap. 11 § miljöbalken (1998:808)
7 § rättshjälpslagen (1996:1619)
M 7917-01
Miljööverdomstolen
2003-06-17
MÖD 2003:65
Tillstånd att utföra en enskild avloppsanläggning ----- Miljönämnden hade vägrat tillstånd till uppförandet av en enskild avloppsanläggning med hänvisning till att avståndet till den skyddsvärda sjön Sommen var mindre än de 50 meter som kommunen normalt tillämpade som riktlinje. Beslutet upphävdes av länsstyrelsen. Miljööverdomstolen uttalade att den riktlinje som kommunen tillämpade skulle ställas mot övriga beaktansvärda faktorer i målet bl.a. att det var fråga om nyanläggning av en avloppsanläggning för toalettvatten och att det fanns en beaktansvärd risk för förorening av Sommen. Eftersom de kostnader som var förenade med en alternativ lösning på avloppsfrågan inte ansågs vara orimliga fastställdes miljönämndens förbud.
2 kap. 3 § och 7 § samt 9 kap. 7 § miljöbalken (1998:808)
12 § och 13 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
M 6129-02
Miljööverdomstolen
2003-06-11
MÖD 2003:61
Föreläggande vid vite att avbryta byggnadsarbeten på ett förråd avsett för fiske ----- Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg att länsstyrelsen haft fog för sitt föreläggande. Det hade nämligen inte visats att det fiske som hittills bedrivits varit av sådan omfattning eller varaktighet att det kunde betecknas som en bisyssla. Undantaget i 7 kap. 17 § miljöbalken var därmed inte tillämpligt. Byggnaden ansågs inte heller krävas för fisket vid tillämpning av förordnandet till skydd för landskapsbilden. Sålunda krävdes både dispens från strandskyddsbestämmelserna och tillstånd enligt nämnda förordnande. Vitesbeloppet sattes dock ned.
7 kap. 17 § miljöbalken (1998:808)
3 § lagen (1985:206) om viten
M 7250-01
Miljööverdomstolen
2003-06-10
MÖD 2003:60
Begäran om ersättning för oförutsedda skador till följd av dämning vid en kraftstation ----- En kraftstation fick dämningsrätt år 1935 men togs ur drift redan år 1943. När miljödomstolen år 1992 meddelade bolaget tillstånd att återuppta dämningen uttalade domstolen att den dämningsrätt som meddelats år 1935 fortfarande gällde och att skadorna var slutreglerade. Sakägare har därefter anmält oförutsedd skada p g a den återupptagna dämningen vid kraftstationen. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att ett övergivande av ett vattenföretag i sig innebär att ett tillstånd automatiskt förfaller. För kringboende och andra utomstående måste det i detta fall ha framstått som om verksamheten sedan lång tid var avslutad och inte skulle återupptas igen. Mot den bakgrunden fann MÖD att vattenföretaget fick anses ha varit övergivet och det gamla dämningstillståndet förfallet. Skadereglering borde således ha skett i samband med den nya tillståndsgivningen år 1992. MÖD fann att sakägarna kunde ha rätt till ersättning för oförutsedda skador. Utgångspunkten för tiden för oförutsedd skada skall således vara 1992 års dom.
NJA 1984 s. 790
11 kap. miljöbalken (1998:808)
M 3200-01
Miljööverdomstolen
2003-06-10
MÖD 2003:59
Tillstånd till anläggning för ytjordvärme ----- En anläggning för ytjordvärme skulle lokaliseras 200 meter från en kommunal grundvattentäkt. Risk för läckage av köldbärarvätska bedömdes kunna skada vattentäkten, bl.a. då grundvattenströmmarna gick från fastigheten till täkten. Risken ansågs inte försumbar ens om det vidtogs försiktighetsåtgärder. Värmeförsörjning antogs kunna lösas på annat sätt. Tillstånd gavs inte och miljönämndens och länsstyrelsens beslut fastställdes.
2 kap. 3 §, 4 § och 9 § miljöbalken (1998:808)