Alla rättsfall som refererar till Lag (1982:80) om anställningsskydd.
A 154-93
Arbetsdomstolen
1994-01-26
AD 1994 nr 10
Målet gällde frågan om giltigheten av ett avskedande m.m. Den avskedade arbetstagaren var chef för VA-avdelningen vid kommunens tekniska förvaltning och hade för kommunala medel och inom ramen för sin befogenhet i tjänsten köpt en släpvagn, som han sedan behållit själv. Sedan köpet ifrågasatts av en annan anställd vid kommunen betalade arbetstagaren till kommunen vad släpvagnen kostat, dock med avdrag för den del av priset som uppgetts vara mervärdeskatt. Först efter direkt uppmaning betalade han det senast nämnda beloppet. Arbetsdomstolen fann att arbetstagaren hade haft för avsikt i vart fall att göra en egen vinning motsvarande mervärdeskatt på inköpspriset samt att kommunen därför mot bakgrund av arbetstagarens chefsställning naturligen måste ha förlorat förtroendet för honom. Enligt arbetsdomstolen utgjorde detta grund för avskedande.
18 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
10/94
B 177-92
Arbetsdomstolen
1994-01-12
AD 1994 nr 1
Fråga huruvida en uppsägning av en arbetstagare berott på arbetsbrist eller på arbetstagarens personliga förhållanden. - Att arbetsgivaren vid en uppsägning på grund av arbetsbrist åsidosatt turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen genom att göra den felaktiga bedömningen att arbetstagaren saknade tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete hos arbetsgivaren, medför inte att uppsägningen kan ogiltigförklaras. Uttalanden om förhållandet mellan bestämmelsen om omplacering i 7 § andra stycket anställningsskyddslagen och turordningsreglerna i 22 § samma lag. - Enligt 41 § första stycket anställningsskyddslagen skall den som vill kräva skadestånd eller framställa annat fordringsanspråk som grundar sig på bestämmelserna i lagen underrätta motparten om detta inom fyra månader från den tidpunkt då den skadegörande handlingen företogs. Lämnas inte underrättelse inom den angivna tiden, har parten enligt 42 § förlorat sin talan på grund av preskription. En arbetstagare har väckt talan mot arbetsgivaren med anledning av en uppsägning och därvid yrkat ogiltigförklaring av uppsägningen samt allmänt skadestånd under åberopande av att uppsägningen hade skett av s.k. personliga skäl och att saklig grund för denna inte hade förelegat. Vid sammanträde för muntlig förberedelse i det målet har arbetstagaren underrättat arbetsgivarens rättegångsombud om att arbetstagaren avsåg att alternativt kräva skadestånd för att bolaget genom uppsägningen brutit mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen. Arbetstagaren anses därmed ha - med enligt 41 § första stycket anställningsskyddslagen preskriptionsavbrytande verkan - underrättat arbetsgivaren om sistnämnda skadeståndsanspråk.
7 § andra stycket, 22 §, 34 § första stycket, 41 § första stycket samt 42 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
Anställningsskydd, Turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist Anställningsskydd Fingerad arbetsbrist Ogiltigförklaring Omplacering Preskription, tillräckliga kvalifikationer Turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist Anställningsskydd, Uppsägning från arbetsgivarens sida Underrättelse
1/94
A 20-93
Arbetsdomstolen
1993-12-29
AD 1993 nr 228
Sedan en tjänsteman i sin tjänst i Sverige fått i uppdrag att se till att ett översättningsarbete blev gjort har han på sin fritid själv utfört översättningen samt därefter fakturerat arbetsgivaren för arbetet med en faktura, som utfärdats under en av honom påhittad firma och på hans initiativ undertecknats av en annan person, så att fakturan gav sken av att arbetet utförts av en person eller ett företag i Österrike. Han har därefter låtit den person som undertecknat, fakturan sända denna från Österrike till arbetsgivaren. Betalningen skulle enligt fakturan ske till den förmenta fakturautfärdaren i Österrike, men tjänstemannens avsikt var att betalningen slutligt skulle komma honom själv till godo. Enligt tjänstemannen var syftet med förfarandet att han skulle undgå skatt på den, fakturerade ersättningen. Förfarandet uppdagades och fakturan blev därför inte betald av arbetsgivaren, men det förelåg en betydande risk för att den skulle ha blivit betald i enlighet med sitt innehåll. - Arbetsdomstolen finner med hänsyn till omständigheterna att tjänstemannens förfarande inneburit en sådan illojalitet mot arbetsgivaren och varit ägnat att i så hög grad rubba det förtroende som arbetsgivaren måste kunna hysa för tjänstemannen som anställd, att arbetsgivaren haft saklig grund för att säga upp tjänstemannen från hans anställning. Det har inte ansetts skäligen kunnat krävas att arbetsgivaren skulle söka omplacera tjänstemannen. Ett påstående att arbetsgivaren försuttit månadsfristen enligt 7§ tredje stycket anställningsskyddslagen har befunnits ogrundat.
7 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
228/93
A 162-92
Arbetsdomstolen
1993-12-15
AD 1993 nr 214
Vid ett regemente företas uppsägningar av civilanställd personal på grund av arbetsbrist. Frågan i målet är om det förelegat saklig grund för uppsägningarna. Ett skäl för uppsägningarna var att myndigheten räknade med att tilldelas en ny kategori värnpliktiga för tjänstgöring i mobiliserings- och förplägnadsförband. Arbetsdomstolen kommer bl.a. inpå frågan vilken betydelse en order från Chefen för Armen hade för myndighetens beslut om uppsägningarna och frågan om betydelsen av att regeringen vid tiden för uppsägningarna avlämnat propositioner som rörde den aktuella, nya typen av värnpliktstjänstgöring men att propositionerna då ännu inte hade behandlats av riksdagen.
7 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
214/93
A 306-92
Arbetsdomstolen
1993-12-15
AD 1993 nr 215
Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en arbetstagare främst på grund av samarbetssvårigheter. Även fråga om bl.a. arbetsgivarens omplaceringsskyldighet.
7 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
215/93