Rättsfall baserat på valda nyckelord.
A 20-93
Arbetsdomstolen
1993-12-29
AD 1993 nr 228
Sedan en tjänsteman i sin tjänst i Sverige fått i uppdrag att se till att ett översättningsarbete blev gjort har han på sin fritid själv utfört översättningen samt därefter fakturerat arbetsgivaren för arbetet med en faktura, som utfärdats under en av honom påhittad firma och på hans initiativ undertecknats av en annan person, så att fakturan gav sken av att arbetet utförts av en person eller ett företag i Österrike. Han har därefter låtit den person som undertecknat, fakturan sända denna från Österrike till arbetsgivaren. Betalningen skulle enligt fakturan ske till den förmenta fakturautfärdaren i Österrike, men tjänstemannens avsikt var att betalningen slutligt skulle komma honom själv till godo. Enligt tjänstemannen var syftet med förfarandet att han skulle undgå skatt på den, fakturerade ersättningen. Förfarandet uppdagades och fakturan blev därför inte betald av arbetsgivaren, men det förelåg en betydande risk för att den skulle ha blivit betald i enlighet med sitt innehåll. - Arbetsdomstolen finner med hänsyn till omständigheterna att tjänstemannens förfarande inneburit en sådan illojalitet mot arbetsgivaren och varit ägnat att i så hög grad rubba det förtroende som arbetsgivaren måste kunna hysa för tjänstemannen som anställd, att arbetsgivaren haft saklig grund för att säga upp tjänstemannen från hans anställning. Det har inte ansetts skäligen kunnat krävas att arbetsgivaren skulle söka omplacera tjänstemannen. Ett påstående att arbetsgivaren försuttit månadsfristen enligt 7§ tredje stycket anställningsskyddslagen har befunnits ogrundat.
7 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
228/93
A 162-92
Arbetsdomstolen
1993-12-15
AD 1993 nr 214
Vid ett regemente företas uppsägningar av civilanställd personal på grund av arbetsbrist. Frågan i målet är om det förelegat saklig grund för uppsägningarna. Ett skäl för uppsägningarna var att myndigheten räknade med att tilldelas en ny kategori värnpliktiga för tjänstgöring i mobiliserings- och förplägnadsförband. Arbetsdomstolen kommer bl.a. inpå frågan vilken betydelse en order från Chefen för Armen hade för myndighetens beslut om uppsägningarna och frågan om betydelsen av att regeringen vid tiden för uppsägningarna avlämnat propositioner som rörde den aktuella, nya typen av värnpliktstjänstgöring men att propositionerna då ännu inte hade behandlats av riksdagen.
7 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
214/93
A 306-92
Arbetsdomstolen
1993-12-15
AD 1993 nr 215
Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en arbetstagare främst på grund av samarbetssvårigheter. Även fråga om bl.a. arbetsgivarens omplaceringsskyldighet.
7 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
215/93
A 293-92
Arbetsdomstolen
1993-12-01
AD 1993 nr 203
Fråga huruvida aktiebolag haft saklig grund för uppsägning av en arbetstagare som var anställd som sekreterare åt bl.a. bolagets verkställande direktör. Påståenden om samarbetssvårigheter m.m. Betydelsen av att arbetstagaren vid uppsägningstillfället och i anslutning till detta led av psykiska besvär av sjukdoms karaktär, vilka måste antas ha i viss utsträckning inverkat på hennes beteende?
7 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
203/93
A 7-93
Arbetsdomstolen
1993-11-03
AD 1993 nr 172
En ingenjör vid Luftfartsverket har blivit uppsagd från sin anställning. Som grund för uppsägningen har angivits arbetsbrist. I målet uppkommer frågor om uppsägningen i själva verket berott på personliga förhållanden, om Luftfartsverket åsidosatt omplaceringsskyldigheten enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen och om uppsägningen innefattat ett brott mot turordningsreglerna i 3 § i kollektivavtalet om turordning för arbetstagare hos staten (Tur-A-S).
7 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
7 kap. 2 § och 8 kap. 3 § lagen (1976:600) om offentlig anställning
Kollektivavtal Anställningsskydd, Uppsägning från arbetsgivarens sida (7-10 §§) Se Anställningsskydd
172/93