Alla rättsfall som refererar till Lag (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
B 49-95
Arbetsdomstolen
1995-10-06
AD 1995 nr 131
En arbetstagare yrkade i en ansökan om stämning vid tingsrätten ogiltigförklaring av avskedande/uppsägning alternativt att rätten skulle förordna att han återinsattes på sin gamla arbetsplats. Samma dag som sammanträde för muntlig förberedelse hölls i målet sade arbetsgivaren upp arbetstagaren. Arbetstagaren återkallade då sin tidigare väckta talan, varefter tingsrätten avskrev målet från vidare handläggning och förordnade att vardera parten skulle bära sin rättegångskostnad. - I arbetsdomstolen yrkar arbetsgivaren ersättning för sina rättegångskostnader vid tingsrätten. Arbetsdomstolen uttalar i sitt beslut att bestämmelserna i 5 kap. 2 § första stycket lagen om rättegången i arbetstvister om kvittning av rättegångskostnader inte kan tillämpas i andra fall än då domstolen företagit målet till avgörande i sak. Arbetsdomstolen förpliktar arbetstagaren enligt 18 kap. 5 § rättegångsbalken att utge ersättning för arbetsgivarens rättegångskostnader i tingsrätten.
18 kap. 5 § rättegångsbalken (1942:740)
5 kap. 2 § första stycket lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister
131/95
A 248-94
Arbetsdomstolen
1995-05-17
AD 1995 nr 67
Fråga om yrkande skall avvisas med anledning av att tvisten inte har varit föremål för förhandling mellan parterna enligt 4 kap. 7 § arbetstvistlagen. Ett fackförbund väckte talan mot en kommun med anledning av att en arbetstagare enligt förbundets mening hade sagts upp från sin anställning på grund av personliga skäl. I målet yrkades att uppsägningen skulle förklaras ogiltig och kommunen förpliktas utge allmänt skadestånd och lön. Vid muntlig förberedelse tillade förbundet ett andrahandsyrkande om skadestånd under åberopande av att kommunen under alla förhållanden brutit mot gällande turordningsregler. Arbetsdomstolen finner att frågan om turordningsbrott visserligen inte har behandlats vid förhandlingar i tvisten. Domstolen anser emellertid att andrahandsyrkandet stödjer sig på väsentligen samma grund som ogiltighetsyrkandet och därför utgör en tillåten ändring av talan enligt 13 kap. 3 § rättegångsbalken. Förhandlingskravet får därmed anses uppfyllt även såvitt gäller andrahandsyrkandet.
4 kap. 7 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister
13 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740)
67/95
A 48-95
Arbetsdomstolen
1995-04-26
AD 1995 nr 54
En kommun ansökte om betalningsföreläggande för en arbetstagare. Sedan kronofogdemyndigheten enligt reglerna därom överlämnat målet till tingsrätt, överlämnade tingsrätten på begäran av kronofogdemyndigheten målet till arbetsdomstolen. Arbetsdomstolen finner dels att arbetsdomstolen inte är behörig att pröva målet i föreliggande skick, dels att tingsrätten inte haft stöd i vare sig lagstiftningen om handläggning av mål om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister eller arbetstvistlagen för att överlämna målet till arbetsdomstolen. Allmänna uttalanden om handläggningen av mål om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister.
2 § lagen (1991:852) om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister och fordringar som skall prövas av statens va-nämnd
5 § och 61 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning
2 kap. 1 § och 4 kap. 5 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister
54/95
A 128-93
Arbetsdomstolen
1994-03-23
AD 1994 nr 46
En arbetstagare med två tillsvidareanställningar hos ett landsting, nämligen en tjänst som vårdlärare vid landstingets vårdgymnasier och - med tjänstledighet från lärartjänsten - en tjänst som rektor för ett av vårdgymnasierna, sände med utnyttjande av sin ställning som rektor till landstinget in grundlöst avlöningsunderlag för sina två barn. Till följd därav betalade landstinget för de båda barnen ut lön och reseersättning med sammanlagt 84 120 kr samt socialavgifter med 29 512 kr. De belopp som sålunda utbetalades som lön och reseersättning överlämnade arbetstagaren enligt uppgift till de båda barnen med förklaringen att arbetstagaren själv tjänat pengarna på övertidsarbete. - Landstinget har ansetts berättigat att på grund av arbetstagarens ifrågavarande handlande avskeda arbetstagaren såväl från lärartjänsten som från rektorstjänsten hos landstinget. - Fråga om det med hänsyn till ett tidigare avgörande av arbetsdomstolen förelåg skäl att med stöd av 5 kap. 2 § första stycket arbetstvistlagen förordna att vardera parten skulle bära sina egna rättegångskostnader.
18 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
5 kap. 2 § första stycket lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister
Anställningsskydd, Grund för avskedande Avskedande Arbetstvistlagen Rättegången i arbetstvister Rättegångskostnad
46/94
A 83-93
Arbetsdomstolen
1994-02-23
AD 1994 nr 28
Arbetsdomstolen har ansett att en skiljeklausul i ett anställningsavtal angående en banktjänsteman inte är oskälig enligt 36 § avtalslagen. - Enligt 1 kap. 3 § arbetstvistlagen får i vissa fall tvister rörande könsdiskriminering inte hänskjutas till avgörande av skiljemän. Arbetsdomstolen har ansett att en skiljeklausul av detta skäl saknar verkan som rättegångshinder endast om part gör sannolikt att könsdiskriminering har ägt rum.
1 kap. 3 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister
36 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område
Arbetsdomstolens behörighet Könsdiskriminering Rättegången i arbetsdomstolen Rättegångshinder Arbetstvistlagen Skiljeklausul
28/94