Alla rättsfall som refererar till Skadeståndslag (1972:207).
T 3134-97
Högsta domstolen
1998-12-29
NJA 1998 s. 893
NJA 1998:132
Handläggningen av bostadslån hos länsbostadsnämnd har fördröjts, vilket medfört att lånet utbetalats i ett förhöjt ränteläge. Adekvat kausalitet har ansetts föreligga mellan länsbostadsnämndens dröjsmål och låntagarnas ökade räntekostnader för lånet. 3 kap 2 § skadeståndslagen.
NJA 1990 s. 137
3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207)
T 4087-97
Högsta domstolen
1998-12-14
NJA 1998 s. 807
NJA 1998:120
Genom en ändring i lagen om allmän försäkring sänktes beloppet beträffande en pension som avräknats som samordningsförmån vid bestämmande av livränta. Fråga om sänkningen utgjort en sådan väsentlig förändring som berättigar till omprövning av livräntans storlek.
Pensionssänkningen
9 § trafikskadelagen (1975:1410)
5 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207)
5 kap. 5 § skadeståndslagen (1972:207)
T 3488-94
Högsta domstolen
1998-11-05
NJA 1998 s. 617
NJA 1998:96
En traktorförare tog med en traktorgrävare tre skoptag i en åker i syfte att luckra upp markytan och slet därvid av en telekabel som var förlagd på 45 cm djup. Markägaren och traktorföraren, som båda kände till att det fanns en kabel nedlagd på fastigheten, har ansetts genom vårdslöshet ha vållat skadan genom att utföra grävningsarbetet utan föregående kabelanvisning.
2 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207)
T 764-96
Högsta domstolen
1998-09-14
NJA 1998 s. 520
NJA 1998:79
Sedan en bank underrättats om att en värdepappersdepå hos banken pantsatts som säkerhet för ett lån, har banken utan panthavarens medgivande lämnat ut aktierna i depån till ägaren. Banken har ansetts skyldig ersätta långivaren för att lånet inte infriades. - Bestämmelserna i 18 kap 9 § HB om preskription av sysslomans ansvar har inte ansetts tillämpliga i förhållandet mellan banken och långivaren.
NJA 1987 s. 692
18 kap. 9 § handelsbalken (1736:0123 s. 2)
Lagen (1936:88) om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man
2 kap. 4 § skadeståndslagen (1972:207)
B 2261-97
Svea hovrätt
1998-08-18
RH 1999:120
En bilförare har i alkoholpåverkat tillstånd kört på en annan bil i vilken två personer färdades. Bilföraren har dömts för grovt rattfylleri, grov vårdslöshet i trafik, olovlig körning och s.k. smitning. Skadestånd för kränkning har utgått till personerna i den påkörda bilen. Även fråga om det s.k. fängelseförbudet då brott begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning.
Prop. 1972:5, s. 568 ff.
SOU 1992:84
NJA 1988 s. 39
NJA 1997 s. 315
NJA 1998 s. 310
NJA 1997 s. 572
1 § 2 st., 3 § 1 st. 2 p., 4 a § och 5 § 1 st. lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott
30 kap. 6 § brottsbalken (1962:700)
1 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207)
Kommentar till brottsbalken III, 4:e uppl. 1994, s. 255 ff.
Lagen och psykiatrin, 1992, s. 188 ff.