Alla rättsfall som refererar till Tryckfrihetsförordning (1949:105).
4364-92
Regeringsrätten
1993-03-09
RÅ 1993 ref. 20
Vid tillämpning av 2 kap. 8 § tryckfrihetsförordningen har den för hela Stockholms län gemensamma sektionen för interna utredningar hos Polismyndigheten i Stockholm och ett polisområde inom polismyndigheten ansetts uppträda självständigt i förhållande till varandra i ärende angående anmälan mot polismän.
Prop. 1975/76:160, s. 151-154
2 kap. 3 §, 6 §, 7 § och 8 § tryckfrihetsförordningen (1949:105)
862-92
Regeringsrätten
1992-12-08
RÅ 1993 ref. 3
När en handling som begärts utlämnad har förelegat även i en tryckt, öppen version, har myndigheten icke tillhandahållit handlingen i avskrift eller kopia utan av "praktiska skäl" hänvisat sökanden till den tryckta versionen. Detta förfarande har ansetts strida mot bestämmelserna i 2 kap. 12 § första stycket tryckfrihetsförordningen.
2 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen (1949:105)
Allmän handling - fråga om förfarandet vid utlämnande när den handling som begärts utlämnad förelegat även i en tryckt, öppen version Fastighetsskatt - skatteplikt (bedömningen har skett fristående från den bedömning som skett vid fastighetstaxeringen)
B 696-89
Högsta domstolen
1991-02-28
NJA 1991 s. 155
NJA 1991:22
På en löpsedel har av misstag skrivits "knarkkung" i stället för "krogkung". Ansvarige utgivaren har fällts till ansvar för förtal.
8 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen (1949:105)
8 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen (1949:105)
5 kap. 1 § brottsbalken (1962:700)
Ö 1139-89
Högsta domstolen
1989-09-19
NJA 1989 s. 504
NJA 1989:84
Är bandupptagning av sakframställning i brottmål att anse som minnesanteckning i den mening som avses i 2 kap 9 § 1 st tryckfrihetsförordningen?
2 kap. 9 § första st. tryckfrihetsförordningen (1949:105)
B 434-86
Högsta domstolen
1987-04-15
NJA 1987 s. 285
NJA 1987:53
Mål om yttrandefrihet. I ett TV-program av betydande allmänintresse gjordes i en direktsänd intervju med A vissa uttalanden om två polismän, som A i början av intervjun angav namnet på. Uttalandena innebar att polismännen beskylldes för att ha misshandlat A:s bror till döds eller visade i vart fall att TV-reportern och A hade starka misstankar om detta. Programutgivaren har på grund av uttalandena fällts till ansvar för yttrandefrihetsbrott, innefattande förtal, och har förpliktats att utge skadestånd till poliserna. Vid bedömningen av om det varit "försvarligt att lämna uppgift i saken" har tagits hänsyn till de konkreta uppgifterna och till det sätt på vilket utpekandet av polismännen skedde men har bortsetts från frågan om uppgifterna var sanna eller inte. Viss s k sanningsbevisning, som enligt beslut tidigare under handläggningen befunnits kunna tillåtas, har således inte beaktats. (I). 2, 4, 6 och 7 §§ radioansvarighetslagen (1966:756), 7 kap 4 § 9 tryckfrihetsförordningen och 5 kap 1 § 1 st BrB. (I) Tryckfrihetsmål. Artiklar i två på varandra följande nummer av en daglig tidning innehöll uppgifter som innebar att en hemsamarit och hennes man utpekades för brottsligt förfarande mot en gammal kvinna hos vilken hemsamariten hade tjänstgjort. Makarna väckte talan mot tidningsföretaget och tidningens ansvarige utgivare om skadestånd med anledning av tryckfrihetsbrott innefattande förtal. I målet blev ostridigt att uppgiftslämnandet var försvarligt. Fråga beträffande varje artikel för sig om bolaget och utgivaren förmått visa sådana förhållanden att utgivaren kan anses ha haft skälig grund för uppgifterna. (II)
NJA 1976 s. 150
7 kap. 4 § 9 tryckfrihetsförordningen (1949:105)
8 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen (1949:105)
2 § radioansvarighetslagen (1966:756)
4 § radioansvarighetslagen (1966:756)
6 § radioansvarighetslagen (1966:756)
7 § radioansvarighetslagen (1966:756)
8 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen (1949:105)
11 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen (1949:105)
11 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen (1949:105)
11 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen (1949:105)
5 kap. 1 § brottsbalken (1962:700)
5 kap. 1 § 1 st. brottsbalken (1962:700)