Rättsfall baserat på valda nyckelord.
T 478-95
Hovrätten över Skåne och Blekinge
1996-04-01
RH 1996:38
I samband med överlåtelser av aktier i ett bolag hade två personer var för sig blivit bundna av en konkurrensklausul som förbjöd dem att själva eller genom annan person bedriva med bolaget konkurrerande verksamhet. Till klausulerna hade kopplats skyldighet att betala vite. De båda bildade ett handelsbolag som kom att bedriva verksamhet i strid med konkurrensklausulerna. En tvist mellan säljarna och köparen förliktes genom ett nytt avtal i vilket en konkurrensklausul togs in. Denna gällde för - förutom de två personerna - även deras handelsbolag. Vitesklausulerna enligt de båda tidigare avtalen skulle fortfarande gälla för de två personerna. - Köparen av bolaget väckte talan mot de båda personerna och deras handelsbolag på grund av upprepade brott, avseende försäljning vid flera tillfällen under en viss tidsperiod, mot konkurrensklausulen i det sistnämnda avtalet. - Hovrätten fann inte att de upprepade försäljningarna kunde anses utgöra mer än ett enda brott mot konkurrensklausulen. - Hovrätten beräknade det skadestånd handelsbolaget skulle utge enligt det positiva kontraktsintresset med tillämpning av den s. k. subtraktionsmetoden. Hovrätten fann att skadan i detta fall motsvarade det täckningsbidrag som köparen förlorat. - Hovrätten ansåg att en vitesklausul, där annat inte avtalats, begränsar vad den förpliktade är skyldig att betala vid brott mot den vitessanktionerade förpliktelsen och lämnade därför köparens yrkande om skadestånd utöver vitesbeloppet mot en av motparterna utan bifall. - Köparens talan i huvudsaken vilade på delvis olika grund beträffande motparterna. Köparen fick framgång med sin talan i huvudsaken helt beträffande en av motparterna, till två tredjedelar mot en annan och med en tredjedel mot den tredje. Frågan om motparterna solidariskt skulle förpliktas ersätta köparen för rättegångskostnader besvarade hovrätten nekande.
Betänkandet (SOU 1976:66) Köplag
SvJT 1969 rf s. 19
Lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område
18 kap. 9 § rättegångsbalken (1942:740)
Om konkurrensklausuler i anställningsavtal och vid företagsöverlåtelse, Lund 1992
Avtalslagen, 3 uppl. 1995, vid 36 § och 38 §
Ersättningsklausuler - vite och andra avtalade ersättningar vid kontraktsbrott, Stockholm 1993
Köplagen, Stockholm 1995
Obligationsrätt, 1956, § 52 vid not 1-5 och vid not 46 samt § 47 vid not 25-28
Rättegång III
Rä
T 1752-94
Högsta domstolen
1996-03-29
NJA 1996 s. 224
NJA 1996:35
Revisor i aktiebolag har enligt 15 kap 2 § jämförd med 1 § aktiebolagslagen ansetts skadeståndsskyldig gentemot bank genom att medverka till en vilseledande värdering av bolagets tillgångar, vilken påverkat kreditgivning.
Sparbankens kreditgivning
NJA 1979 s. 157
10 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385)
15 kap. 1 § aktiebolagslagen (1975:1385)
15 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385)
T 2106-93
Högsta domstolen
1996-02-29
NJA 1996 s. 118
NJA 1996:15
Vid ombyggnad av en fastighet utförde arbetare anställda hos en underentreprenör bl a arbete med en skärbrännare varvid brandfarligt rivningsmaterial antändes. Omfattande brandskador uppkom i byggnaden. Det försäkringsbolag som meddelat brandförsäkring anställde regresstalan mot underentreprenören med åberopande av 3 kap. 1 § skadeståndslagen. Arbetarna ansågs ha handlat grovt oaktsamt. Det skadestånd underentreprenören skulle utge jämkades så att det motsvarade maximibeloppet enligt underentreprenörens ansvarsförsäkring. 3 kap 6 § skadeståndslagen.
NJA 1942 s. 11
NJA 1962 s. 281
NJA 1992 s. 130
NJA 1948 s. 342
3 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207)
3 kap. 6 § skadeståndslagen (1972:207)
25 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal
A 120-95
Arbetsdomstolen
1996-02-28
AD 1996 nr 22
Fråga om allmänt skadestånd för deltagande i en olovlig strejk. Enligt förarbetsuttalanden bör skadeståndet för en olovlig konflikt som varken innehåller försvårande eller förmildrande omständigheter ligga på nivån 2 000 kr i dagens penningvärde. Arbetsdomstolen gör uttalanden om vad som kan utgöra en "normalkonflikt". I det aktuella fallet anser domstolen att det föreligger ett par omständigheter som är ägnade att inverka i sänkande riktning på skadeståndets storlek. Strejken var sålunda redan från början avsedd att vara kortvarig och den avbröts också efter mindre än ett dygn. Vidare var strejken att uppfatta inte i första hand som ett påtryckningsmedel i syfte att påverka kollektivavtalsregleringen utan främst som en protestaktion. Särskilt med hänsyn till de allvarliga följder som konflikten fick för företaget i form av två dygns produktionsbortfall anser domstolen dock att ett betydande skadestånd är motiverat. Det allmänna skadeståndet bestäms till 1 700 kr för var och en av arbetstagarna.
60 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
22/96
B 400-95
Hovrätten för Västra Sverige
1996-02-05
RH 1996:18
Fråga om ansvar för vållande till kroppsskada. Även fråga om arbetstagares ansvar.
3 kap. 8 § brottsbalken (1962:700)
3 kap. 1 § och 4 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207)
Straffrätt, 1989, s. 58 f
Brottsbalken I, 6:e uppl. 1995, s. 175 ff
Straffansvar 4:e uppl. 1993, s. 72 f
Brotten I, 2:a uppl. 1984, s. 225 ff
Skadestånd, 1985, s. 160 ff
Skadeståndsrätt, 5:e uppl. 1995, s. 154 ff, 273 f.