Rättsfall baserat på valda nyckelord.
Ö 760-83
Högsta domstolen
1984-03-28
NJA 1984 s. 217
NJA 1984:35
Frågor om tredje mans befogenhet att väcka talan i tvistemål om bättre rätt till lös egendom som har blivit föremål för betalningssäkring (I) resp utmätning (II). Sådan talan har i fråga om betalningssäkrad egendom ansetts kunna föras mot borgenären (det allmänna). Beträffande utmätt egendom har tillåtits talan mot utmätningssökanden även utan stod av föreläggande enligt 4 kap UB.
NJA 1978 s. 519
13 kap. 2 § rättegångsbalken (1942:740)
4 kap. 20 § 2 st. utsökningsbalken (1981:774)
14 kap. 2 § utsökningsbalken (1981:774)
Ö 1183-82
Högsta domstolen
1984-03-23
NJA 1984 s. 215
NJA 1984:34
Talan som väckts av part om förpliktande för motparten att fullgöra betalning till tredje man har, när speciella omständigheter ej förelegat, avvisats.
14 kap. 5 § rättegångsbalken (1942:740)
4 kap. 23 § utsökningsbalken (1981:774)
9 kap. 11 § 3 st. utsökningsbalken (1981:774)
T 56-82
Högsta domstolen
1983-10-24
NJA 1983 s. 671
NJA 1983:113
Ansökan om inteckning i en fastighet, undertecknad av fastighetsägaren och försedd med begäran om anteckning om innehav för viss sparbank, ingavs av sparbanken till inskrivningsmyndigheten. Pantförskrivning till sparbanken hade skett före ingivandet, men härom fanns inte uppgift i ansökningen. Efter inskrivningsdagen men innan pantbrev utgivits av inskrivningsmyndigheten förklarades pantbrevet utmätt för tredje mans fordran mot fastighetsägaren. Fullbordad panträtt till säkerhet för sparbankens fordran ansågs ej ha uppkommit innan utmätningen skedde, varför denna förklarades äga giltighet gentemot sparbanken och fastighetsägaren.
NJA 1981 s. 507
6 kap. 2 § 1 st. jordabalken (1970:994)
Ö 790-82
Högsta domstolen
1983-07-08
NJA 1983 s. 563
NJA 1983:88
Konkursgäldenär har, under påstående att viss egendom som konkursboet förfogat över genom avtal med tredje man tillkom honom personligen och inte hörde till konkursboet, väckt talan mot tredje mannens ombud om rätt till skadestånd för förlust av egendomen. Fråga om rätt för konkursgäldenären att föra denna talan. 20 § konkurslagen.
20 § konkurslagen (1921:225)
Ö 660-80
Högsta domstolen
1982-06-14
NJA 1982 s. 336
NJA 1982:55
Pantbrev, som innehades som pant av en kreditinrättning (A), pantförskrevs även till B och senare också till C. Pantförskrivningen till C angavs gälla i den mån pantbreven inte behövde tas i anspråk för pantsättarens lån hos bl a B. A underrättades om pantförskrivningen till C enligt lagen (1936:88) om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man, innan A erhöll underrättelse om pantförskrivningen till B. Detta förhållande har ansetts inte ge C bättre rätt till pantbreven än som innefattas i pantförskrivningen. Tillika fråga om viss åtgärd innefattat underrättelse enligt 1936 års lag. Vid köpeskillingsfördelningen efter exekutiv försäljning av fastighet har Lst:n tillerkänt C rätt till betalning på grund av pantbrev före B. C har i överinstanserna framställt yrkande om att B:s fordran skall upptas till lägre belopp än denne bevakat, till följd varav det på ett efterföljande pantbrev uppkommer ett överhypotek som skall tilldelas C. Trots att C inte själv anfört besvär över LSt:ns beslut och inte heller hos LSt:n framställt anmärkning mot bevakningen, har han ansetts berättigad att framställa detta yrkande.
6 kap. 2 § 1 st. jordabalken (1970:994)