Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 6175-05
Miljööverdomstolen
2006-09-04
MÖD 2006:45
Strandskyddsdispens ----- Del av en byggnad som var en redskapsbod för fisket hade sen början av 1970-talet använts som bostad. När dispens söktes för att bygga om resten av byggnaden till bostad fann länsstyrelsen att dispens från strandskyddsbestämmelserna inte krävdes. Den kommunala nämnden överklagade till miljödomstolen och till Miljööverdomstolen. Den senare domstolen konstaterade att bostadsanvändningen av redskapsboden redan tidigt hade utsläckt allemansrätten och att ombyggnaden av resten av byggnaden inte skulle innebära någon nämnvärd ytterligare inskränkning av allemansrätten varför åtgärden saknade betydelse från strandskyddssynpunkt. MÖD fann lika med underinstanserna att ombyggnaden inte krävde dispens från strandskyddsbestämmelserna.
7 kap. 16 § och 25 § miljöbalken (1998:808)
M 3412-05
Miljööverdomstolen
2006-06-22
MÖD 2006:43
Tillstånd att uppföra en 3Gmast inom ett Natura 2000-område tillika naturvårdsområde ----- Uppförande och drift av en 3Gmast ansågs inte strida mot syftet med ett naturvårdsområdes föreskrifter eller mot gällande riksintressen. Inte heller krävdes det tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken då varken miljön i de närliggande habitaten eller Natura 2000-området i dess helhet skulle påverkas på ett betydande sätt. Därmed förelåg inte hinder mot att meddela tillstånd enligt områdesföreskriften.
3 kap. 6 §, 4 kap. 8 § samt 7 kap. 28 a § miljöbalken (1998:808)
9 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken
M 5558-03
Miljööverdomstolen
2004-06-03
MÖD 2004:29
Tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken m.m. att på ön Böckern i Tanums kommun anlägga en småbåtsbrygga och nedfartsramp för småbåtar. ----- Ansökan om att anlägga småbåtshamn m.m. avslogs då den valda lokaliseringen innebar en beaktansvärd risk för skada på naturskyddsintressen samt då sökanden inte visat att det saknades alternativ som innebar ett mindre intrång på miljön. Även fråga om komplettering av miljökonsekvensbeskrivningen.
2 kap. 4 §, 7 § och 9 §, 6 kap. 7 §, 7 kap. 27 §, 28 b § och 29 § samt 11 kap. miljöbalken (1998:808)
M 5388-03
Miljööverdomstolen
2004-02-06
MÖD 2004:3
Dispens från föreskrifter för naturreservat och område med skydd för landskapsbilden samt dispens från strandskyddsbestämmelser för anläggande av en gång- och cykelväg ----- Kommunen ville anlägga en gång- och cykelväg i ett område som dels är av riksintresse för friluftsliv och naturvård, dels naturreservat och dels är ett område med skydd för landskapsbilden. Reservatsföreskrifterna avser att skydda området pga. dess betydelse för kännedomen om landets natur, för landskapsbilden och för allmänhetens friluftsliv. En gång- och cykelväg skulle främja friluftslivet men vara till nackdel för naturskyddet, bl.a. för de två häckande paren av fältpiplärka. Denna är en art som är upptagen i EU:s fågeldirektiv, vilket innebär att den skall ges en gynnsam bevarandestatus. Miljööverdomstolen (MÖD) har ansett att ytterligare åtgärder för att öka tillgängligheten till området inte är påkallade och att vägen därför inte är "erforderlig för reservatets utnyttjande". Kommunen har heller inte redovisat någon alternativ sträckning för vägen utanför reservatet. När det gäller möjligheterna att göra en avvägning mellan de olika intressen som reservatsföreskrifterna skall skydda konstaterade MÖD att en sådan prövning måste ha gjorts i samband med att reservatet bildades och att den inte får ändras genom att det ena intresset gynnas på bekostnad av det andra vid en dispensprövning. MÖD tillät därför inte att vägen anlades.
7 kap. 7 §, 18 § och 28 b § miljöbalken (1998:808)
Cykelväg Dispens Fältpiplärka Gångväg Habitatdirektivet Landskapsbild Natura 2000 Naturreservat Ramsarområde Riksintresse Strandskydd
M 10486-02
Miljööverdomstolen
2003-05-05
MÖD 2003:44
Ersättning enligt 31 kap. miljöbalken ----- Ett par jordbrukare yrkade ersättning av staten för att reservatsföreskrifter hade inneburit att markanvändningen avsevärt hade försvårats p.g.a. förbud mot gödsling och vinterbete och därmed uteblivna bidrag i form av s.k. miljöersättning. De gjorde gällande att marknadsvärdet skulle minskas. Yrkandet om ersättning ogillades av miljödomstolen och domen fastställdes av Miljööverdomstolen (MÖD). Marknadsvärdet på fastigheten skulle enligt MÖD primärt grunda sig på utgående och förväntade bidrag för det faktiska markutnyttjandet, vilket i allt väsentligt överensstämde med det nyttjande som föreskrevs i reservatsföreskrifterna. Utredningen i målet visade att det inte fanns skäl att förvänta sig annat än att bidrag i form av miljöersättningar skulle kunna utgå i en i princip oförändrad omfattning under lång tid. Därmed var det inte visat att marknadsvärdet på det aktuella markområdet minskat i någon nämnvärd omfattning. MÖD fann att ersättning inte skulle utgå.
31 kap. 4 § miljöbalken (1998:808)