Rättsfall baserat på valda nyckelord.
2004-17
Marknadsdomstolen
2004-06-30
MD 2004:17
Vissa s.k. tomma kort och programmerare till dessa har ansetts utgöra sådan avkodningsutrustning som enligt lag inte får överlåtas i Sverige till följd varav marknadsföringen av korten har ansetts som otillbörlig enligt marknadsföringslagen (jfr. MD 2002:15, 2002:16, 2003:30). Talan om medverkansansvar har ogillats, då utredningen i målet inte visat att ifrågavarande person haft sådan ställning i KeyCard eller haft sådant inflytande på KeyCards verksamhet eller att han i övrigt faktiskt bidragit till marknadsföringen på ett sådant sätt som erfordras för medverkansansvar enligt marknadsföringslagen.
2 §, 4 § och 14 § marknadsföringslagen (1995:450)
Avkodningsutrustning Betal-TV Dekoderlagen Hemsida Internet Lagbrott Legalitetsprincipen Medansvar Programmerare dator Smartcards Tomma kort Webbplats
M 145-02
Miljööverdomstolen
2002-09-26
MÖD 2002:58
Miljösanktionsavgift för utebliven produktionsuppgift för täkt ----- Miljööverdomstolen (MÖD) fann att begreppet näringsidkare i 30 kap. miljöbalken skulle ges samma innebörd som i övriga delar av svensk rätt. I målet var inte visat att någon näringsverksamhet i form av grustäkt hade bedrivits under det aktuella året. Inte heller den torvtäkt som bedrivits hade varit av den omfattning eller varaktighet att den kunde anses som näringsverksamhet. MÖD upphävde beslutet att påföra miljösanktionsavgift.
30 kap. 1 § och 2 § miljöbalken (1998:808)
M 768-01
Miljööverdomstolen
2002-05-13
MÖD 2002:36
Miljösanktionsavgift vid förbränning av avfall ----- Ett bolag hade eldat sitt avfall vid upprepade tillfällen direkt på marken utan att anmäla detta. Den kommunala nämnden påförde bolaget miljösanktionsavgift. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att begreppet anläggning enligt SNI-kod 90.004-3 ("anläggning för förbränning eller annan sådan behandling av avfall..") i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd får anses betyda att någon åtgärd av teknisk natur vidtagits för att möjliggöra den avsedda verksamheten. En anläggning har inte inrättats enbart därför att verksamheten bedrivits med viss varaktighet. MÖD upphävde beslutet.
30 kap. 1 § och 3 § miljöbalken (1998:808)
Förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd och bilagan till förordningen
B 3301-98
Högsta domstolen
2000-10-17
NJA 2000 s. 490
NJA 2000:75
Tillämpning av den straffrättsliga legalitetsprincipen. (Jfr NJA 1994 s 480).
NJA 1994 s. 480
1 kap. 1 § brottsbalken (1962:700)
43 § första stycket första punkten väglagen (1971:948)
B 1265-95
Högsta domstolen
1997-03-25
NJA 1997 s. 175
NJA 1997:36
Ansvarsbestämmelsen i 74 § lagen (1977:293) om handel med drycker avseende olovligt anskaffande av alkoholdrycker har ansetts vara tillämplig då en person som gåva eller lån, i strid med förbudet i 12 § 2 st samma lag, överlämnat en mindre mängd spritdrycker till en ung person.
12 § 2 st. lagen (1977:293) om handel med drycker
74 § lagen (1977:293) om handel med drycker
3 kap. 9 § 2 st. alkohollagen (1994:1738)
10 kap. 6 § alkohollagen (1994:1738)