Rättsfall baserat på valda nyckelord.
T 1683-17
Högsta domstolen
2018-02-27
NJA 2018 s. 66
NJA 2018:6
Skälig ersättning enligt lagen om förbud beträffande viss avkodningsutrustning ska grunda sig på avgiften för den tjänst som har gjorts tillgänglig exklusive mervärdesskatt.
Avkodningsersättningen II
NJA 1998 s. 633
NJA 2005 s. 180
NJA 2013 s. 966
RÅ 2009 ref. 56
9 § lagen (2000:171) om förbud beträffande viss avkodningsutrustning
T 6015-11
Högsta domstolen
2013-11-20
NJA 2013 s. 966
NJA 2013:87
Beräkningen av skälig ersättning enligt lagen (2000:171) om förbud beträffande viss avkodningsutrustning ska grunda sig på den tid under vilken det olovliga utnyttjandet har ägt rum och på den avgift som tas ut vid lovligt nyttjande. Utrymmet för jämkning av ersättningen är mycket litet.
Avkodningsersättningen I
NJA 2000 s. 325
5 § och 9 § lagen (2000:171) om förbud beträffande viss avkodningsutrustning
6 kap. 2 § och 4 § skadeståndslagen (1972:207)
2009-10
Marknadsdomstolen
2009-05-08
MD 2009:10
En s.k. cardsplitter av visst angivet märke har ansetts vara en nödvändig del av den avkodningsenhet som medger abonnenter av kodade TV-sändningar att utan godkännande av tjänsteleverantören samtidigt på olika TV-mottagare tillgodogöra sig fler än en TV-kanal åt gången. Cardsplittern har därför ansetts utgöra sådan avkodningsutrustning som enligt lag inte får marknadsföras i Sverige varför marknadsföringen av densamma varit otillbörlig enligt marknadsföringslagen. Förbud har meddelats bolaget att marknadsföra den aktuella cardsplittern eller annan väsentligen likartad utrustning. Även fråga huruvida parts kostnader som varit hänförliga till huvudförhandlingen varit skäligen påkallade för tillvaratagande av parts rätt.
2 §, 3 §, 4 § och 5 § lagen (2000:171) om förbud beträffande viss avkodningsutrustning
5 § och 6 § andra stycket, 23 § och 26 § marknadsföringslagen (2008:486)
Bilaga 1 till direktiv 2005/29/EG
18 kap. 8 § rättegångsbalken (1942:740)
2004-17
Marknadsdomstolen
2004-06-30
MD 2004:17
Vissa s.k. tomma kort och programmerare till dessa har ansetts utgöra sådan avkodningsutrustning som enligt lag inte får överlåtas i Sverige till följd varav marknadsföringen av korten har ansetts som otillbörlig enligt marknadsföringslagen (jfr. MD 2002:15, 2002:16, 2003:30). Talan om medverkansansvar har ogillats, då utredningen i målet inte visat att ifrågavarande person haft sådan ställning i KeyCard eller haft sådant inflytande på KeyCards verksamhet eller att han i övrigt faktiskt bidragit till marknadsföringen på ett sådant sätt som erfordras för medverkansansvar enligt marknadsföringslagen.
2 §, 4 § och 14 § marknadsföringslagen (1995:450)
Avkodningsutrustning Betal-TV Dekoderlagen Hemsida Internet Lagbrott Legalitetsprincipen Medansvar Programmerare dator Smartcards Tomma kort Webbplats
2003-30
Marknadsdomstolen
2003-10-03
Vissa s.k. smartcards har ansetts utgöra sådan avkodningsutrustning som enligt lag inte får överlåtas i Sverige, till följd varav marknadsföringen av korten ansetts som otillbörlig enligt marknadsföringslagen.
MD 2002:15
MD 2002:16
4 § och 14 § marknadsföringslagen (1995:450)
Avkodningsutrustning Betal-TV Hemsida Internet Lagbrott Medansvar för t.ex. styrelseledamot Smartcards Webbplats