Rättsfall baserat på valda nyckelord.
T 336-81
Högsta domstolen
1985-02-15
NJA 1985 s. 121
NJA 1985:20
Som led i en uppgörelse mellan två bolag utställer det ena bolaget ett löpande skuldebrev till det andra. Borgenären pantförskriver skuldebrevet först till en kreditgivare, till vilken skuldebrevet överlämnas, och därefter, i andra hand, till en annan kreditgivare. Primärpanthavaren underrättas om sekundärpantsättningen. Skuldebrevsgäldenären gör härefter framställning hos primärpanthavaren om kvittning med motfordringar på pantsättaren. Motfordringarna har med stöd av 18 § 2 st skuldebrevslagen kunnat göras gällande mot primärpanthavaren, som var i ond tro beträffande motfordringarna. Detta har ansetts inte i och för sig medföra att kvittningen haft verkan också gentemot sekundärpanthavaren, vilken vid tidpunkten för underrättelsen till primärpanthavaren om sekundärpantsättningen eventuellt var i god tro i fråga om motfordringarna. Skuldebrevsgäldenären har emellertid gentemot krav från sekundärpanthavaren på grund av skuldebrevet ansetts kunna åberopa att gäldenären vid kvittningen hos den genom innehavet av skuldebrevet legitimerade primärpanthavaren var i god tro i fråga om förekomsten av sekundärpantsättningen. Fråga också om den närmare innebörden av detta krav på god tro. Dessutom spörsmål om förutsättningarna för att kvittning med s k konnex motfordran skall få äga rum enligt 18 § 2 st skuldebrevslagen.
18 § 2 st. lagen (1936:81) om skuldebrev
T 390-80
Högsta domstolen
1984-03-16
NJA 1984 s. 185
NJA 1984:30
Bolaget K, som hade en fordran på bolaget A enligt revers, försattes i konkurs. A hade en fordran hos K, som fick göras gällande i konkursen. Vid tidpunkten för konkursbeslutet var emellertid K:s reversfordran pantförskriven till en bank till säkerhet för K:s förpliktelser gentemot banken. Under konkursen förklarade banken, som hade även andra säkerheter, sig avstå från panträtten i reversfordringen. A har ansetts ha rätt till kvittning i konkursen. 121 § konkurslagen.
NJA 1977 s. 664
121 § konkurslagen (1921:225)
Ö 182-82
Högsta domstolen
1983-06-17
NJA 1983 s. 487
NJA 1983:72
Fråga huruvida kvittningsinvändning skall beaktas vid tillämpningen av 1 § lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden.
1 § lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden
T 91-80
Högsta domstolen
1982-08-27
NJA 1982 s. 502
NJA 1982:73
Arbetsmarknadsstyrelsen beviljade ett aktiebolag, som var försatt i konkurs, statligt sysselsättningsstöd med visst belopp. Från detta belopp avräknade arbetsmarknadsstyrelsen emellertid kvittningsvis bolagets skuld till staten avseende preliminär A-skatt på lön till anställda, mervärdeskatt och arbetsgivaravgift. Konkursboet väckte med anledning härav talan mot staten vid allmän domstol och yrkade att staten måtte förpliktas att betala ut hela det beviljade sysselsättningsstödet. Staten bestred yrkandet under åberopande av den gjorda kvittningen. Hinder har ansetts inte föreligga mot att konkursboets yrkande prövades av allmän domstol. Däremot har statens kvittningsinvändning befunnits enligt 10 kap 17 § 3 st RB inte kunna upptas till prövning i målet. Revisionskäranden yrkade i HD bifall till sin i målet förda talan. Häri har ansetts ligga inte endast yrkande om ersättning för rättegångskostnader i TR:n och HovR:n i enlighet med vad han fordrat där utan också yrkande om befrielse från ålagd skyldighet att ersätta motparten dennes kostnader i de båda instanserna.
NJA 1981 s. 683
10 kap. 17 § 3 st. rättegångsbalken (1942:740)