Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 9195-12
Mark- och miljööverdomstolen
2013-06-11
MÖD 2013:25
Föreläggande att vidta försiktighetsåtgärder med anledning av lågfrekventbuller från stillastående tåg. ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att bedömning av om buller vid vissa nivåer är en olägenhet för människors hälsa ska ske utifrån den typ av ljud som det är frågan om i det enskilda fallet. När det gäller buller som innehåller en stor del lågfrekvent ljud bör denna bedömning enligt Mark- och miljööverdomstolen ske utifrån Socialstyrelsens allmänna råd om buller inomhus (SOSFS 2005:6).
2 kap. 3 § och 7 § samt 9 kap. 3 § miljöbalken (1998:808)
M 1512-04
Miljööverdomstolen
2005-10-18
MÖD 2005:62
Föreläggande att vidta bullerdämpande åtgärder utmed järnväg ----- I målet var inte tvistigt att åtgärder för att innehålla 70 dB(A) vid uteplats i enlighet med föreläggandet skulle vidtas. Däremot hade Banverket klagat över tiden för fullgörande av föreläggandet och angett som grund att ekonomiska medel inte kunde garanteras före år 2010. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att bullernivåerna var så pass höga att det ur hälsosynpunkt var nödvändigt att åtgärderna vidtogs inom den tid som Miljö- och hälsoskyddsnämnden medgett. Att Banverkets verksamhet finansieras med anslag från riksdagen och att bullersituationen i kommunen enligt Banverkets planering inte kunde åtgärdas före år 2010, inverkade inte enligt MÖD:s bedömning på de skyldigheter Banverket hade som verksamhetsutövare enligt miljöbalken. (Samma dag meddelade MÖD fyra andra avgöranden med Banverket som part, M 6047-04, M 9590-04, M 8991-03 samt MÖD 2005:63 (M 3017-04)).
MÖD 2005:45 (M 3304-04)
2 kap. 3 § och 26 kap. 9 § miljöbalken (1998:808)
M 3017-04
Miljööverdomstolen
2005-10-18
MÖD 2005:63
Föreläggande att vidta bullerdämpande åtgärder utmed järnväg ----- Banverket hade förelagts av en miljö- och hälsoskyddsnämnd att vidta bullerdämpande åtgärder i ett antal fastigheter som hade ett maximalt buller överstigande 55 dB(A) inomhus. Åtgärderna skulle sänka bullret till 30 dB(A) ekvivalent och till 45 dB(A) maximalt inomhus i samtliga boningsrum, inte bara i sovrum. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att fastigheterna berördes av järnvägsbuller från en sträcka som byggdes i början av 1990-talet d v s före infrastrukturpropositionen som kom våren 1997. I propositionen fastlades vilka bullernivåer som bör gälla för ny- eller ombyggnad av järnväg samt angavs godtagbara bullervärden för befintliga miljöer. Då den aktuella sträckan byggts före år 1997 var den att anse som en befintlig miljö varvid MÖD fann att åtgärder skulle vidtas så att fastigheterna inte utsattes för bullernivåer från järnvägstrafiken som översteg 55 dB(A) maximalt inomhus nattetid fler än fem gånger per natt (kl. 22.00-06.00) i de rum som kunde användas som sovrum. Föreläggandet ändrades i enlighet härmed. (Samma dag meddelade MÖD fyra andra avgöranden med Banverket som part, M 6047-04, M 9590-04, M 8991-03 samt MÖD 2005:62 (M 1512-04)).
2 kap. 3 § och 26 kap. 9 § miljöbalken (1998:808)
M 6015-03
Miljööverdomstolen
2004-06-01
MÖD 2004:28
Bullerbegränsande åtgärder utefter Roslagsbanan i Danderyds kommun ----- Miljö- och hälsoskyddsnämnden förelade AB Storstockholms lokaltrafik (SL) att bl.a. uppföra bullerplank utmed två delsträckor av Roslagsbanan. Av utredningen framkom att maximalbullernivåerna utmed den ena sträckan utomhus vid tre bostadsfastigheter och en skola överskred 80 dB(A) samt att maximalbullernivåerna utmed den andra sträckan utomhus vid bostadsfastigheter uppgick till 75-82 dB(A). Länsstyrelsen och miljödomstolen fastställde föreläggandet i de delar som avsåg skyldighet att uppföra bullerplank. I Miljööverdomstolen (MÖD) argumenterade SL bl.a. för att hänsyn skall tas till behovet av och kostnaden för att vidta åtgärder utmed hela SL:s linjenät. MÖD konstaterade att bedömningen skall göras mot bakgrund av de faktiska förhållandena vid enbart de fastigheter som utsätts för störningen. Vid en bedömning av nyttan av att skyddsåtgärderna vidtas och kostnaden för att utföra dem kom MÖD fram till att det var skäligt att kräva av SL att vidta de förelagda åtgärderna.
26 kap. 9 § miljöbalken (1998:808)