Rättsfall baserat på valda nyckelord.
P 4676-17
Mark- och miljööverdomstolen
2017-11-22
MÖD 2017:62
Detaljplan för bostäder ----- En kommun har i detaljplan upphävt strandskyddet inom kvartersmark. Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att en del av det område inom detaljplanen där strandskyddet upphävts inte tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften. Detaljplanen avsåg visserligen att tillgodose ett angeläget allmänt intresse. Den utredning som fanns i målet gav dock inte stöd för att intresset av att bygga bostäder inte kunde tillgodoses utanför strandskyddat område. Några andra särskilda skäl för att upphäva strandskyddet förelåg inte heller. Mot den bakgrunden hade det inte funnits förutsättningar att upphäva strandskyddet inom planområdet Mark- och miljööverdomstolen har därför upphävt detaljplanen.
MÖD 2009:35
MÖD 2016:13
7 kap. 13 §, 15 § och 18 c § första stycket 1, 2, 3, 4 och 5 miljöbalken (1998:808)
1 kap. 2 §, 2 kap. 3 § första stycket 5, 4 kap. 17 § och 13 kap. 17 § plan- och bygglagen (2010:900)
M 8029-14
Mark- och miljööverdomstolen
2015-08-25
MÖD 2015:31
Strandskyddsdispens ----- Mål om strandskyddsdispens. En mätning från en markerad strandlinje på Lantmäteriets kartmaterial har normalt ansetts uppfylla de krav på noggrannhet som behövs för att avgöra om en planerad byggnad ligger inom strandskyddsområde eller inte. Den ansökta tillbyggnaden har bedömts ligga inom strandskyddsområdet och skäl för att meddela strandskyddsdispens har inte ansetts föreligga.
MÖD 2009:35
MÖD 2013:37
MÖD 2015:7
7 kap. 14 §, 15 §, 18 c §, 18 d § och 25 § miljöbalken (1998:808)
M 6222-14
Mark- och miljööverdomstolen
2015-02-23
MÖD 2015:7
Strandskyddsdispens för ändrad användning av byggnad ----- Strandskyddsdispens söktes för ändrad användning (fritidshus) av en byggnad som använts som personalbyggnad. Vid den aktuella byggnaden fanns ett antal andra byggnader för verksamhet (skogsindustri), vilka bedömts sakna egna hemfridszoner, samt en delvis grusad gårdsplan. Ändringen har ansetts medföra en ökad privatisering av området och därför varit dispenspliktig. Om en åtgärd innebär ökad privatisering, och därmed minskning av allemansrättsligt tillgängligt område, innebär det att området inte kan anses varaianspråktaget innan åtgärden vidtas. Området har inte ansetts ha tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften. Det har därför inte funnits särskilda skäl för dispens enligt 7 kap. 18 c § 1 miljöbalken.
MÖD 2013:37
7 kap. 15 §, 18 c §, 25 § och 26 § miljöbalken (1998:808)