Rättsfall baserat på valda nyckelord.
Ö 2921-93
Högsta domstolen
1994-05-31
NJA 1994 s. 306
NJA 1994:59
När åklagare enligt 22 kap 2 § RB utför målsägandens talan om enskilt anspråk, får som grund åberopas också annan omständighet än sådan som omfattas av gärningsbeskrivningen.
13 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740)
13 kap. 4 § rättegångsbalken (1942:740)
17 kap. 11 § rättegångsbalken (1942:740)
22 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740)
22 kap. 2 § rättegångsbalken (1942:740)
22 kap. 7 § rättegångsbalken (1942:740)
T 279-90
Högsta domstolen
1993-02-08
NJA 1993 s. 13
NJA 1993:3
Efter det att ett lokalhyresavtal hade upphört kvarstannade en underhyresgäst i lokalerna utan stöd i något avtal med fastighetsägaren. Underhyresgästens faktiska nyttjande har ansetts grunda skyldighet att utge ersättning till fastighetsägaren motsvarande skälig hyra för lokalerna. Eftersom fastighetsägarens talan om ersättning grundat sig på det obehöriga nyttjandet har talan bifallits på denna grund utan hinder av att fastighetsägaren påstått att nyttjandet innefattat brott och yrkat skadestånd endast enligt 2 kap 4 § skadeståndslagen.
NJA 1946 s. 143
NJA 1988 s. 161
NJA 1989 s. 614
NJA 1987 s. 243
2 kap. 4 § skadeståndslagen (1972:207)
17 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740)