Alla rättsfall som refererar till Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
UM 10066-15
Migrationsöverdomstolen
2016-12-19
MIG 2016:26
Det finns förutsättningar att vägra uppehållstillstånd då två makar samtidigt söker uppehållstillstånd på grund av anknytning till samme make.
Prop. 2004/05:170 s.182, Prop. 2005/06:72 s.37 och 43
Europadomstolens avgörande den 28 maj 1985 i mål Abdulaziz, Cabales och Balkandali mot Storbritannien (9214/80; 9473/81; 9474/81)
Europadomstolens avgörande den 4 december 2012 i mål Butt mot Norge (47017/09)
Europadomstolens avgörande den 10 juni 2010 i mål Jehovas Wittnesses of Moscow mot Ryssland (302/02)
Den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheternas beslut den 29 juni 1992 R.B. mot Storbritannien (19628/92)
5 kap. 3 § första stycket 1, 17 a § andra stycket 2 och tredje stycket samt 17 b § utlänningslagen (2005:716)
Skäl 2 och skäl 11, artikel 4.1, artikel 4.4, artikel 16.1 c och artikel 17 i rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (familjeåterföreningsdirektivet)
Artikel 8 europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
Artikel 8 europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
UM 83-16
Migrationsöverdomstolen
2016-11-02
MIG 2016:21
Ett beslut om att ta en utlänning i förvar kan inte överklagas på nytt om beslutet en gång har överprövats av domstol. Efter en sådan överprövning är den som är tagen i förvar i stället hänvisad till att begära att förvarsbeslutet ska upphävas. Den handläggande myndigheten behöver då inte fatta ett formellt överklagbart beslut om att förvaret ska bestå.
Prop. 1975/76:18 s. 134 f.
Prop. 2011/12:60 s. 78 f.
Europadomstolens avgörande den 2 oktober 2012 i mål Abdulkhakov mot Ryssland (14743/11)
MIG 2006:5
Målnummer UM 800-08 Migrationsöverdomstolens avgörande den 28 februari 2008
MIG 2014:2
MIG 2015:26
RÅ 1987 ref. 80
RÅ 1993 ref. 76
RÅ 2002 ref. 61
RÅ 2005 ref. 16
RÅ 2006 ref. 64
10 kap. 9 § och 14 kap. 9 § utlänningslagen (2005:716)
Artikel 15.2 och artikel 15.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna
Artikel 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (omarbetning)
Artikel 5.4 i den europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) (1994:1219)
ÖH 6377-16
Svea hovrätts hyresrättsliga avgöranden
2016-09-14
RH 2016:71
Hyresnämndsmål. Hyresgästen var frihetsberövad och skulle villkorligt friges tidigast tre år efter hovrättens prövning. Permission kunde beviljas tidigast cirka ett år efter hovrättens prövning. Hovrätten fann att hyresgästen saknade behov av lägenheten. Vid skälighetsbedömningen har bl.a. artikel 8 i Europakonventionen och Barnkonventionen beaktats. (Jfr RH 1996:104.)
Svea hovrätts beslut den 7 december 2015 i mål nr ÖH 4843-15
12 kap. 46 § första stycket 10 jordabalken (1970:994)
Artikel 8 i europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och artikel 1 i första tilläggsprotokollet till konventionen (1994:1219)
FN:s konvention år 1989 om barnets rättigheter
Mänskliga rättigheter i europeisk praxis - En kommentar till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (den 25 augusti 2016, Zeteo), s. 427
ÖH 2556-16
Svea hovrätts hyresrättsliga avgöranden
2016-08-31
RH 2016:57
Hovrätten har funnit att en hyresgäst som på ett grönområde utanför prövningsfastigheten misshandlat en boende i ett intilliggande hus har gjort sig skyldig till en särskilt allvarlig störning i boendet och därmed förverkat hyresavtalet. Det har inte krävts att hyresgästen kände till att handlingen riktade sig mot en kringboende för att den ska anses utgöra en störning i boendet. Hovrätten har också uttalat att ett hyresavtals upphörande mellan två parter inte är att anse som lagföring eller straff.
Prop. 1992/93:115 s. 18-21 och 31
NJA 2008 s. 243
RH 1999:57 I och II
RH 2015:31
12 kap. 25 §, 42 § första stycket 6, fjärde stycket och 46 § första stycket 1 jordabalken (1970:994)
Artikel 4.1 sjunde tilläggsprotokollet till konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
Artikel 50 EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna
Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 5 uppl., s. 647
Hyresnämndsmål Särskilt allvarlig störning Störningar i boendet Förverkande Dubbelbestraffning
5818-14
Högsta förvaltningsdomstolen
2016-07-04
HFD 2016 ref. 62
Fråga huruvida länsstyrelses krav på betalning av statens regressfordran avseende lönegarantimedel får överklagas. Även fråga om till vilken del fordran omfattas av ett offentligt ackord.
22 § och 22 a § förvaltningslagen (1986:223)
Artikel 6.1 europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
28 § lönegarantilagen (1992:497)
13 § lönegarantiförordningen (1992:501)