Alla rättsfall som refererar till Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
B 5039-06
Högsta domstolen
2007-12-28
NJA 2007 s. 1037
NJA 2007:124
Åtal har lämnats utan bifall på grund av brottsprovokation.
NJA 1985 s. 544
NJA 1989 s. 498
Europadomstolens dom Lüdi v. Switzerland (judgment of 15 June 1992, Series A no. 238)
Europadomstolens dom Teixeira de Castro v. Portugal (judgment of 9 June 1998, Reports of Judgments and Decisions 1998-IV)
Europadomstolens dom Calabrò v. Italy and Germany ((dec.), no. 59895/00, ECHR 2002-V)
Europadomstolens dom Sequeira v. Portugal ((dec.), no. 73557/01, ECHR 2003-VI)
Europadomstolens dom Edwards and Lewis v. the United Kingdom [GC], nos. 39647/98 and 40461/98, ECHR 2004-X
Europadomstolens dom Vanyan v. Russia, no. 53203/99, 15 December 2005
Europadomstolens dom Khudobin v. Russia, no. 59696/00, 26 October 2006
Europadomstolens dom Stoimenov v. The former Yugoslav Republic of Macedonia, no. 17995/02, 5 April 2007
Europadomstolens dom V v. Finland, no. 40412/98, 24 April 2007
Artikel 6 europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
M 4046-07
Miljööverdomstolen
2007-12-21
MÖD 2007:41
Utdömande av vite ----- En företagare hade inte givit in miljörapporten för 2005 och förelades vid äventyr av vite att ge in den i efterhand. Några veckor senare påfördes han miljösanktionsavgift för samma underlåtenhet. Miljööverdomstolen fann, till skillnad från miljödomstolen, att vägran att följa vitesföreläggandet inte utgjorde samma överträdelse som den som föranledde miljösanktionsavgiften varför förbudet i 4 § förordningen om miljösanktionsavgifter inte utgjorde hinder för det senare beslutet. Vitet dömdes ut i sin helhet utan att jämkas.
NJA 1982 s. 633
NJA 2004 s. 840
4 § förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter
9 § 1 st. lagen (1985:206) om viten
Artikel 4 punkt 1 Sjunde tilläggsprotokollet till den europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219) (Europakonventionen)
M 1102-07
Miljööverdomstolen
2007-12-20
MÖD 2007:44
Jäv ----- Vid handläggning av en ansökan om tillstånd till ett minikraftverk befanns ena partens ombud samtidigt inneha ett förordnande som sakkunnig ledamot vid samma miljödomstol. Motparterna anmälde jäv mot domstolens ledamöter vilket ogillades av domstolen. Enligt Miljööverdomstolen kan det förhållandet att en sakkunnig ledamot uppträder som ombud vid den domstol som han eller hon i första hand tillhör medföra tvivel om domstolens objektiva opartiskhet. Om den sakkunniga ledamoten tillåts vara ombud, bör ledamöterna vid den domstolen anses jäviga. Den lösning som rättegångsbalken föreskriver i motsvarande situation, när nämndemän uppträder som ombud, är att ombudet får avträda. Denna bestämmelse bör även tillämpas analogt när det gäller de sakkunniga ledamöterna i miljödomstolarna. Eftersom ombudet inte hade avvisats genom en analog tillämning av 12 kap. 3 § 2 st. rättegångsbalken så var rättens ledamöter förhindrade på grund av jäv att delta i handläggningen av målet. Invändningen om jäv bifölls.
20 kap. 3 §, 4 §, 6 § och 10 § miljöbalken (1998:808)
4 kap. 13 §, 12 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740)
28 § lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder
5 kap. 3 § lagen (1974:371) om rättegång i arbetstvister
1 § förordning (1999:704) om förordnande av sakkunniga ledamöter i miljödomstol
Artikel 6 i europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219) (Europakonventionen)
T 2246-05
Högsta domstolen
2007-11-28
NJA 2007 s. 891
NJA 2007:106
En i häkte intagen har hängt sig i sin cell sedan häktespersonal underlåtit att vid avvisitering ta hand om hans livrem. De efterlevandes skadeståndsanspråk har lämnats utan bifall eftersom omständigheterna inte var sådana att staten genom kriminalvården borde ha insett att det förelåg en verklig och omedelbar självmordsrisk.
NJA 2003 s. 217
NJA 2005 s. 462
Europadomstolens dom Keenan v. the United Kingdom, no. 27229/95, ECHR 2001-III
Europadomstolens dom Trubnikov v. Russia, no. 49790/99, 30 November 2005
3 kap. 2 § och 5 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207)
Artikel 2 och artikel 13 europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
Statens skadeståndsansvar Självmord Skadestånd Efterlevande Adekvat kausalitet Europakonventionen Skyddat intresse Skyddsändamål Normskyddsläran Frihetsberövad Fördragskonform tolkning
T 1418-02
Högsta domstolen
2007-11-22
NJA 2007 s. 862
NJA 2007:103
Fråga om underlåtelse att kommunicera en ansökan om rättsprövning har utgjort skadeståndsgrundande fel eller försummelse.
NJA 1993 s. 13
NJA 1994 s. 194
NJA 1994 s. 654
NJA 1999 s. 629
NJA 2001 s. 31
NJA 2003 s. 285
NJA 2003 s. 217
NJA 2005 s. 263
NJA 2005 s. 462
RÅ 2001 not. 94
RÅ 1993 ref. 97
Europadomstolens dom, Brandstetter v. Austria, judgment of 28 August 1991, Series A no. 211
Europadomstolens dom Ruiz-Mateos v. Spain, judgment 23 June 1993, Series A no. 262
Europadomstolens dom Beer v. Austria, judgment of 6 February 2001, application no. 30428/96
Europadomstolens dom San Leonard Band Club v. Malta, judgment of 29 July 2004, Reports of Judgments and Decisions, 2004-IX p. 57
3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207)
10 § förvaltningsprocesslagen (1971:291)
Artikel 6 europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
Skadestånd Kommunicering Kommunikationsskyldighet Regeringsrätten Rättsprövning Statens skadeståndsansvar Europakonventionen