Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 9237-12
Mark- och miljööverdomstolen
2013-04-23
MÖD 2013:19
Domarjäv ----- Tekniskt råd deltog i två avgöranden från mark- och miljödomstol som innebar att beslut från en länsstyrelse rörande föreläggande att vid vite återställa stenmurar överprövades. Vid överklagande till Mark- och miljööverdomstolen gjordes jäv gällande. Jävet uppgavs bestå bl.a. i att tekniska rådet är gift med en tjänsteman på länsstyrelsen som uttalat sig i media i frågan om stenmurars bevarande. Tjänstemannen deltog inte i beslutet hos länsstyrelsen men ansågs ha tagit befattning med sakfrågan och, som hög tjänsteman, uttalat sig på länsstyrelsens vägnar. Omständigheterna har sammantaget ansetts vara ägnade att rubba förtroendet för tekniska rådets opartiskhet i enlighet med 4 kap. 13 § 10 punkten rättegångsbalken. Domarna har undanröjts och målen återförvisats till mark- och miljödomstolen för ny prövning.
4 kap. 13 § och 14 § rättegångsbalken (1942:740)
3 § lagen (1996:242) om domstolsärenden
M 1102-07
Miljööverdomstolen
2007-12-20
MÖD 2007:44
Jäv ----- Vid handläggning av en ansökan om tillstånd till ett minikraftverk befanns ena partens ombud samtidigt inneha ett förordnande som sakkunnig ledamot vid samma miljödomstol. Motparterna anmälde jäv mot domstolens ledamöter vilket ogillades av domstolen. Enligt Miljööverdomstolen kan det förhållandet att en sakkunnig ledamot uppträder som ombud vid den domstol som han eller hon i första hand tillhör medföra tvivel om domstolens objektiva opartiskhet. Om den sakkunniga ledamoten tillåts vara ombud, bör ledamöterna vid den domstolen anses jäviga. Den lösning som rättegångsbalken föreskriver i motsvarande situation, när nämndemän uppträder som ombud, är att ombudet får avträda. Denna bestämmelse bör även tillämpas analogt när det gäller de sakkunniga ledamöterna i miljödomstolarna. Eftersom ombudet inte hade avvisats genom en analog tillämning av 12 kap. 3 § 2 st. rättegångsbalken så var rättens ledamöter förhindrade på grund av jäv att delta i handläggningen av målet. Invändningen om jäv bifölls.
20 kap. 3 §, 4 §, 6 § och 10 § miljöbalken (1998:808)
4 kap. 13 §, 12 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740)
28 § lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder
5 kap. 3 § lagen (1974:371) om rättegång i arbetstvister
1 § förordning (1999:704) om förordnande av sakkunniga ledamöter i miljödomstol
Artikel 6 i europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219) (Europakonventionen)
Ö 2614-07
Högsta domstolen
2007-11-21
NJA 2007 s. 860
NJA 2007:102
Hovrätt har funnit att rätten att framställa jävsinvändning mot domare i tingsrätt förfallit (4 kap. 14 § rättegångsbalken) och på den grunden avslagit ett yrkande om undanröjande av tingsrättens dom. Bestämmelsen i 54 kap. 8 § rättegångsbalken om att beslut i vilket hovrätt prövat en fråga om jäv mot domare i tingsrätt inte får överklagas har inte ansetts utgöra hinder mot ett överklagande. Överklagande har dock ansetts kunna ske endast i samband med överklagande av dom eller slutligt beslut.
NJA 1987 C 46
4 kap. 14 §, 54 kap. 8 § rättegångsbalken (1942:740)
Ö 2710-00
Högsta domstolen
2000-12-20
NJA 2000 s. 683
NJA 2000:99
När i ett mål i en fastighetsdomstol ett slutligt beslut inte skulle vara överklagbart har det ansetts felaktigt att inte tillåta att ett beslut under rättegången fick överklagas särskilt.
49 kap. 4 §, 50 kap. 28 § och 29 § rättegångsbalken (1942:740)
17 kap. 2 § och 15 kap. 2 § fastighetsbildningslagen (1970:988)