Alla rättsfall som refererar till Skadeståndslag (1972:207).
T 940-93
Högsta domstolen
1993-04-07
NJA 1993 s. 138
NJA 1993:29
Ett 17 månader gammalt barn som blivit utsatt för mordförsök har ansetts berättigat till ersättning för lidande enligt 1 kap 3 § skadeståndslagen (1972:207).
NJA 1992 s. 541
NJA 1991 s. 766
1 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207)
T 424-92
Svea hovrätt
1993-03-25
RH 1993:30
Frågan om polisen förfarit försumligt, med åtföljande skadeståndsansvar för staten, när den - efter att ha gripit en misstänkt person i en bil - kvarlämnat bilen olåst; bilen har någon tid därefter bortflyttats av gatukontoret och skrotats.
NJA 1989 s. 607
3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207)
B 1259-92
Högsta domstolen
1993-03-04
NJA 1993 s. 68
NJA 1993:13
Fråga om beviskrav och bevisvärdering i mål om sexualbrott mot underårig (14 år), som på grund av psykiska besvär inte har hörts i målet. Bevisningen har i huvudsak utgjorts av målsägandens videoinspelade berättelse vid polisförhör. Frågor dessutom om utvisning och skadestånd i anledning av brotten.
NJA 1986 s. 319
NJA 1991 s. 83
NJA 1991 s. 766
NJA 1992 s. 446
6 kap. 4 § 2 st. brottsbalken (1962:700)
4 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529)
4 kap. 10 § utlänningslagen (1989:529)
4 kap. 14 § utlänningslagen (1989:529)
1 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207)
5 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207)
Sexualbrott Sexuellt utnyttjande av underårig Videoinspelning Sveda och värk Lidande Beviskrav Skadestånd
B 2251-92
Högsta domstolen
1993-02-24
NJA 1993 s. 41
NJA 1993:10
Skadestånd har ansetts kunna utgå till den som tillfogats personskada i form av psykiska besvär till följd av att en närstående blivit uppsåtligen dödad (I och II).
Anhörigersättning vid mord I-II
NJA 1971 s. 78
NJA 1979 s. 620
1 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207)
5 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207)
T 279-90
Högsta domstolen
1993-02-08
NJA 1993 s. 13
NJA 1993:3
Efter det att ett lokalhyresavtal hade upphört kvarstannade en underhyresgäst i lokalerna utan stöd i något avtal med fastighetsägaren. Underhyresgästens faktiska nyttjande har ansetts grunda skyldighet att utge ersättning till fastighetsägaren motsvarande skälig hyra för lokalerna. Eftersom fastighetsägarens talan om ersättning grundat sig på det obehöriga nyttjandet har talan bifallits på denna grund utan hinder av att fastighetsägaren påstått att nyttjandet innefattat brott och yrkat skadestånd endast enligt 2 kap 4 § skadeståndslagen.
NJA 1946 s. 143
NJA 1988 s. 161
NJA 1989 s. 614
NJA 1987 s. 243
2 kap. 4 § skadeståndslagen (1972:207)
17 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740)