Alla rättsfall som refererar till Skadeståndslag (1972:207).
B 2384-12
Hovrätten för Västra Sverige
2012-12-18
RH 2013:18
Koppleri. Fråga om vissa åtgärder har varit tillräckliga för att betraktas som främjande samt om mottagande av ersättning från en tillfällig sexuell förbindelse varit ett otillbörligt utnyttjande enligt 6 kap. 12 § första stycket brottsbalken. Även fråga om brottets straffvärde och karaktär av artbrott samt om det är grund för kränkningsersättning.
6 kap. 12 § första stycket brottsbalken (1962:700)
2 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207)
T 5408-11
Högsta domstolen
2012-11-08
NJA 2012 s. 711
NJA 2012:68
En person har, när han skulle avvisas från en restaurang, hotat och utövat visst våld mot en ordningsvakt. Ordningsvakten har inte ansetts berättigad till ersättning för kränkning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen.
NJA 1990 s. 186
NJA 1994 s. 395
NJA 1999 s. 725
NJA 2005 s. 738
2 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207)
T 950-11
Högsta domstolen
2012-11-01
NJA 2012 s. 685
NJA 2012:66
Ersättning från trygghetsförsäkring för arbetsskada som har tillerkänts skadelidande för lyte och men ska enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer avräknas från trafikskadeersättning som begärs för samma skada.
NJA 2006 s. 738
5 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207)
Trafikskadeersättning Lyte och men Trygghetsförsäkring Avräkning Sammanträffande av ersättningar
T 1440-11
Högsta domstolen
2012-06-08
NJA 2012 s. 358
NJA 2012:36
En alkoholpåverkad person framförde en bil så att den voltade, varvid en passagerare skadades allvarligt. Föraren dömdes för bl.a. vållande till kroppsskada, grovt brott. Omständigheterna har inte ansetts vara så försvårande att brottet grundar rätt till ersättning för kränkning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen (jfr NJA 1997 s. 315 och 572).
NJA 1997 s. 315
NJA 1997 s. 572
2 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207)
3 kap. 8 § brottsbalken (1962:700)
1 § och 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott
B 2150-11
Högsta domstolen
2011-10-20
NJA 2011 s. 638
NJA 2011:57
Fråga om betydelsen av att den tilltalade vid en bevisprovokation som bedömts ha hotfulla inslag lämnat uppgifter som varit negativa för honom själv.
Bevisprovokationen
NJA 1960 s. 522
NJA 1985 s. 544
NJA 1989 s. 498
NJA 2000 s. 521
NJA 2003 s. 323
NJA 2003 s. 414
NJA 2004 s. 26
NJA 2005 s. 462
NJA 2006 s. 738
NJA 2007 s. 953
NJA 2007 s. 1037
NJA 2009 s. 475 I och II
NJA 2011 s. 444
Europadomstolens avgörande i mål Schenk v. Switzerland, 12 July 1988, Series A no. 140
Europadomstolens avgörande i mål P.G. and J.H. v. the United Kingdom, no. 44787/98
Europadomstolens avgörande i mål Allan v. the United Kingdom, no. 48539/99, ECHR 2002-IX
Europadomstolens avgörande i mål Sequeira v. Portugal, no. 73557/01, ECHR 2003-VI
Europadomstolens avgörande i mål Harutyunyan v. Armenia, no. 36549/03, ECHR 2007-VIII
Europadomstolens avgörande i mål Bykov v. Russia [GC], no. 4378/02, ECHR 2009
Europadomstolens avgörande i mål Gäfgen v. Germany [GC], no. 22978/05, ECHR 2010
Artikel 6 europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
5 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207)