Lag (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar

Sammanfattning

Patent- och marknadsöverdomstolen har i ett mål om skälig ersättning enligt lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar (LAU) bedömt att en arbetstagare dels för en tidsperiod är berättigad till ett engångsbelopp om knappt 4,4 miljoner kr, dels för en annan tidsperiod är berättigad till 1 procent av arbetsgivarens omsättning för den kommersiella produkt där uppfinningen ingår. Domstolen ansåg att anställningen var av stor betydelse för uppfinningens tillkomst och att värdet av uppfinningen för arbetsgivaren var betydande ur ett kommersiellt perspektiv medan det var ganska litet ur ett tekniskt/industriellt perspektiv. Med beaktande av bl.a. dessa faktorer gjordes en skälighetsuppskattning av den ersättning som skulle utgå till arbetstagaren. Patent- och marknadsöverdomstolen har tillåtit att domen får överklagas till Högsta domstolen.

Förarbete

-

Hänvisade publiceringar

AD 1982 nr 21

Lagrum

6 lagen (1949:345) om arbetstagares uppfinningar
3 lagen (1949:345) om arbetstagares uppfinningar
2 lagen (1949:345) om arbetstagares uppfinningar

Nyckelord

Skälig ersättning Anställning Arbetstagares uppfinning

Sammanfattning

Ett företag väckte talan mot en konkurrent om bättre rätt till en patentsökt uppfinning inom området för avancerad strålterapi. Konkurrenten har ansetts på ett orättmätigt sätt, som en del av uppfinningen, ha tillgodogjort sig idéer hos företaget. En viss del av uppfinningen har dock ansetts vara resultatet av en oberoende uppfinnarinsats. Patent- och marknadsöverdomstolen har kommit till slutsatsen att företaget ska ha bättre rätt till hälften av den patentsökta uppfinningen.

Förarbete

-

Hänvisade publiceringar

RÅ 1982 2:69
NJA 2009 s. 695

Lagrum

7 § lag (1949:345) om rätten till arbetstagarens uppfinningar
Artikel 60 europeiska patentkonventionen
1, 18 och 53 § patentlag (1967:837)

Nyckelord

Särdrag Bevisbörda Uppfinning Bättre rätt

Aktuella lagrum

Sammanfattning

Mål om bättre rätt till patentsökt uppfinning. En arbetstagare gjorde en uppfinning inom arbetsgivarens verksamhetsområde. Patent- och marknadsöverdomstolen har kommit fram till att uppfinningen inte är en s.k. forskningsuppfinning enligt 3 § första stycket lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar (LAU). Vid bedömningen har Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterat att begreppet "en i tjänsten, närmare angiven uppgift" i 3 § LAU ska tolkas på det sättet att det krävs att arbetsgivaren har preciserat problemställningen men inte att arbetsgivaren dessutom gett anvisningar för lösningen av problemet. Patent- och marknadsöverdomstolen bedömde att det inte var fråga om en forskningsuppfinning. På avtalsrättslig grund hade ändå en överlåtelse av uppfinningen till arbetsgivaren ägt rum. Arbetsgivaren hade därför bättre rätt till uppfinningen än kärandebolaget, som påstod sig senare har förvärvat uppfinningen från uppfinnaren. Patent- och marknadsöverdomstolen fastställde Patent-och marknadsdomstolens domslut, som innebar att käromålet lämnades utan bifall.

Hänvisade publiceringar

NJA 2009 s. 695

Lagrum

2, 3 och 5 § lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar

Litteratur

Sigurd, Om rätten till arbetstagares uppfinningar, 1950
Sanna, Arbetstagares immaterialrätter, 2008

Aktuella lagrum