Rättsfall baserat på valda nyckelord.
T 3193-21
Högsta domstolen
2022-04-26
NJA 2022 s. 303
NJA 2022:27
I samband med borrning för bergvärme har det uppstått tryckförändringar i ett borrhål på en grannfastighet. Tryckförändringarna har ansetts utgöra en sådan annan liknande störning som omfattas av skadeståndsbestämmelsen i 32 kap. 3 § miljöbalken.
Borrningen i Kumla
Trossings fabrik" NJA 2007s. 663
Monumentets gemensamhetsanläggning" NJA 2001 s. 368
Purkijaure utlopp" NJA 1997 s. 684
Blombacka vattenrör" 1997 s. 468
Avspärrningarna" NJA 1996 s. 634
Drefvikens fjärrvärme" NJA 1991 s. 720
32 kap. 3 § miljöbalken (1998:808)
T 3191-18
Högsta domstolen
2019-11-06
NJA 2019 s. 866
NJA 2019:71
Frågan om en avtalspart kan göra gällande miljöbalkens skadeståndsbestämmelser i stället för kontraktet ska avgöras utifrån avtalet och ytterst en tolkning av detta.
Branddammen på Malmö flygplats
NJA 1996 s. 104
NJA 2003 s. 384
NJA 2014 s. 760
32 kap. 1 § miljöbalken (1998:808)
32 kap. 3 § miljöbalken (1998:808)
M 3737-16
Mark- och miljööverdomstolen
2017-05-04
MÖD 2017:71
Skadestånd ----- Ett utsläpp av transformatorolja har skett på en fastighet där Trafikverket bedriver järnvägsverksamhet. Oljeutsläppet har orsakat en störning i form av en markförorening då olja har spridit sig i markprofilen. Oljepåverkan har även konstaterats i flera av de grundvattenrör som har inrättats efter olyckan, och det står därigenom klart att markföroreningen har övergått i en grundvattenförorening. Oljeläckaget har skett inom vattenskyddsområde för kommunens vattentäkt. Även om det inte är klarlagt hur långt oljan har spridits med grundvattnet har det förelegat en risk för spridning av föroreningen till vattentäkten, vars tillrinningsområde ligger i grundvattnets strömningsriktning från olycksplatsen. Kommunen har som huvudman för vattenförsörjningen en skyldighet att säkerställa vattnets kvalitet och måste därmed också förväntas att vidta skadeförebyggande och skadebegränsande åtgärder för att skydda vattentäkten. Det kan inte förväntas att den som ansvarar för vattentäkten ska hålla sig avvaktande eller passiv vid ett utsläpp av farliga ämnen inom vattenskyddsområdet. Kommunens åtgärder att stoppa vattenuttaget och låta genomföra egna undersökningar av föroreningens eventuella spridning till grundvattnet har ansetts vara sådana skadeförebyggande åtgärder som typiskt sett bör omfattas av rätten till skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken. Även om det i efterhand har kunnat konstateras att föroreningen inte har spridits till vattentäkten har MÖD bedömt att det har varit befogat för kommunen att stoppa dricksvattenuttaget och att vidta undersökningsåtgärder fram till den tidpunkt då det kunde bedömas att det inte fanns någon risk för spridning av föroreningen till vattentäkten. Kostnaderna för dessa åtgärder har fram till denna tidpunkt ansetts som skador enligt 32 kap. miljöbalken för vilka kommunens försäkringsbolag har regressvis rätt till ersättning av Trafikverket.
Mark- och miljööverdomstolens dom 2012-02-02 i mål nr M 4447-11
32 kap. 1 § och 3 § samt 2 kap. 3 § miljöbalken (1998:808)
M 11429-12
Mark- och miljööverdomstolen
2013-06-26
MÖD 2013:28
Saneringsansvar för förorenad damm ----- Ett moderbolag har i ett visst fall ansetts ansvarigt för att sanera en damm som förorenats av ett dotterbolag.
9 kap. 1 § samt 10 kap. 2 § och 4 § miljöbalken (1998:808) i dess lydelse före den 1 augusti 2007
T 2052-10
Högsta domstolen
2012-03-26
NJA 2012 s. 125
NJA 2012:13
Den som bidrar till en föroreningsskada eller allvarlig miljöskada har tillsammans med andra som har bidragit till skadan ett solidariskt ansvar för avhjälpande enligt miljöbalken. Detta har ansetts gälla också när åtgärderna vidtas för att den samlade belastningen på miljön ska minska.
10 kap. 2 § och 6 § miljöbalken (1998:808)