Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 6782-01
Miljööverdomstolen
2003-06-02
MÖD 2003:56
Tillstånd till muddring m.m. för farleder till hamn; nu fråga om talerätt ----- Ett tillstånd till muddringar m.m. i infarten till en hamn överklagades av tre lokalföreningar till Sveriges Ornitologiska Förening (SOF), en lokal naturskyddsförening och en granne som bodde mellan 1 och 2 km från arbetsområdet. Sökanden yrkade i Miljööverdomstolen (MÖD) att överklagandena från dessa skulle avvisas. I MÖD övertogs emellertid den lokala föreningens talan av SOF, vilket godtogs. Däremot avvisades den lokala naturskyddsföreningen eftersom den inte fyllde kraven i 16 kap. 13 § miljöbalken. Likaså avvisades grannens överklagande eftersom denne inte ansågs bo i så nära anslutning till verksamhetsområdet (1-2 km) att det förelåg risk för att utsättas för olägenheter på sätt som medförde rätt att föra talan i målet. Skiljaktig mening om grannens talerätt.
11 kap. 2 § och 9 § samt 16 kap. 12 § och 13 § miljöbalken (1998:808)
M 3749-02
Miljööverdomstolen
2003-05-14
MÖD 2003:48
Tillstånd att leda bort grundvatten för att bygga en planskild spårkorsning m.m. ----- Banverket hade av miljödomstolen fått tillstånd men lämnade inte verkställighetsförordande eftersom järnvägsplanen ännu inte fastställts. Vid Miljööverdomstolens (MÖDs) prövning förelåg dock en fastställd järnvägsplan men endast för en del av den aktuella sträckan. Eftersom miljödomstolen gett Banverket rätt att ta olika delar av tillståndet i anspråk oberoende av varandra och då tillåtligheten inte var ifrågasatt, fann MÖD att det numera fanns skäl att lämna verkställighetsförordnande.
22 kap. 28 § miljöbalken (1998:808)
M 5772-00
Miljööverdomstolen
2003-04-25
MÖD 2003:42
Tillstånd enligt vattenlagen till utförande av hamnanläggning ----- Ett båtvarv erhöll tillstånd enligt vattenlagen att på en fastighet anlägga en småbåtshamn. Arbetena innebar schaktning på ett större markområde samt viss muddring. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att den miljökonsekvensbeskrivning som var upprättad i målet inte uttryckligen tog sikte på en prövning enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken (MB), men att den ändå var tillräcklig för att det skulle vara möjligt att bedöma vattenföretagets inverkan på de skyddsvärda marina livsmiljöerna i Natura 2000-området. Med de villkor som föreskrivits av miljödomstolen kunde inte anläggandet av hamnen antas medföra någon betydande negativ inverkan på dessa. MÖD ansåg därför att verksamheten inte var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § MB och avslog överklagandena. Även fråga om rättegångskostnader.
3 kap. 1 §, 2 §, 3 § och 4 § vattenlagen (1983:291)
6 kap. 7 § och 7 kap. 28 a § miljöbalken (1998:808)
M 1367-02
Miljööverdomstolen
2003-04-11
MÖD 2003:36
Föreläggande om återställande av bottennivå ----- Länsstyrelsen hade förelagt en markägare att återställa en dikesrensning med hänvisning till tillståndet för dikningen från 1906 hade förfallit och att ett nytt naturtillstånd hade inträtt. Efter överklagande från markägaren upphävde miljödomstolen föreläggandet och domen fastställdes av Miljööverdomstolen (MÖD), som uttalade att frågan om ett vattenföretag är övergivet får avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet (jfr NJA 1984 s. 790). Eftersom länsstyrelsen inte kunde vederlägga uppgifterna från markägaren att rensningar hade genomförts regelbundet och en större rensning hade skett så sent som år 1992, kunde vattenföretaget inte anses övergivet och tillstånd till de underhållsåtgärder i utloppskanalen som bolaget genomförde år 1999 krävdes inte. MÖD fann följaktligen att det saknades laglig grund för föreläggandet.
NJA 1984 s. 790
11 kap. 1 § och 26 kap. 9 § miljöbalken (1998:808)
5 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken
M 5242-00
Miljööverdomstolen
2003-04-08
MÖD 2003:35
Tillstånd till bortledning av vatten för bevattning ----- I mål om uttag av vatten från ett vattendrag för bevattning begärde ägare till ett antal nedströms belägna kraftverk ersättning för de kraftförluster som skulle uppkomma av uttaget. Kraftverksägarna ville ha ersättning motsvarande den totala mängd vatten som årligen kunde avledas med stöd av tillståndet. Bevattnarna menade däremot att denna totala mängd skulle divideras med faktorn 3 eller 4 för att därmed ersätta den faktiska förlusten i enlighet med en utredning som gjorts av Jordbruksverket. Miljödomstolen gick på den senare linjen vilket i allt väsentligt också godtogs av Miljööverdomstolen. Därvid uttalade domstolen att utgångspunkten vid beräkningen av ersättningen är att den faktiska skadan ska ersättas, vilket i detta fall motsvarade kraftverksägarnas faktiska förlust av vatten för kraftverksproduktion.
11 kap. 2 §, 11 kap. 9 § och 22 kap. 25 § miljöbalken (1998:808)