Rättsfall baserat på valda nyckelord.
F 238-14
Mark- och miljööverdomstolen
2014-12-11
MÖD 2014:53
Fastighetsreglering ----- Två fastigheter ligger intill varandra. Den ena fastigheten utgörs av skogsmark. Den andra fastigheten utgörs av tomtmark med bostadshus. Frågan i målet gäller om ett 400 kvadrat- meter stort område (regleringsområdet) på skogsmarksfastigheten tvångsvis kan överföras till bostadsfastigheten. Ägaren av bostadsfastigheten har gjort gällande att tillförandet av marken förbättrar hennes fastighet genom att hon på området kan fortsätta en redan etablerad, sedan generationer tillbaka, nödvändig funktion för uppvärmning bostadsbyggnaderna, nämligen förvarandet av ved i anslutning till befintliga bostadshus. Ägaren av skogsmarken, som exploaterar ett närliggande område med nya bostäder, har motsatt sig en reglering och gjort gällande att en sådan begränsar möjligheterna för de boende i det planerade området att nå havet vilket i sin tur kommer påverka försäljningsvärdena av tomterna. - MÖD fann att bostadsfastigheten förbättras genom tillförande av regleringsområdet, att det genom fastighetsregleringen åstadkoms en mer ändamålsenlig markanvändning samt att fördelarna härav överväger de kostnader och olägenheter som regleringen medför. Även i övrigt uppfylls förutsättningarna för en fastighetsreglering. - En ledamot är skiljaktig och gör en annan bedömning än majoriteten när det gäller möjligheterna att inom den befintliga fastigheten hantera ved och därmed om fastigheten är lämpad för sitt ändamål och om förbättringskravet är uppfyllt. Fastighetsägares önskan att få plats för ved- hantering på en privatbostad bör tillgodoses på annat sätt än genom fastighetsbildning. Vare sig kraven i 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen eller förbättringskravet i 5 kap. 5 § samma lag är alltså uppfyllda och det finns därmed ingen möjlighet att tvångsvis ta annans mark i anspråk.
3 kap. 1 § och 5 kap. 4 §, 5 § och 7 § fastighetsbildningslagen (1970:988)
Ö 1173-81
Högsta domstolen
1982-11-25
NJA 1982 s. 778
NJA 1982:115
Fråga om prövningstillstånd i HovR. I mål om avgift för parkering på privat parkeringsplats, s k tomtmarksparkering, riktas kravet mot den parkerade bilens ägare, men denne förnekar att han fört bilen vid tillfället. Det har ansetts att de bevisfrågor som uppkommer i sådana fall är av principiellt intresse och att det var av vikt för ledning av rättstillämpningen att tvisten i det förevarande målet prövades av högre rätt. 22 § 1 lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden.
NJA 1958 s. 177
NJA 1981 s. 323
22 § 1 lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden