Rättsfall baserat på valda nyckelord.
954-16
Högsta förvaltningsdomstolen
2016-11-24
HFD 2016 ref. 76
De inskränkningar i en fastighetsägares förfoganderätt som ett beslut om utvidgat strandskydd medför har inte ansetts innebära en oproportionerlig begränsning av dennes möjligheter att fortsatt bedriva skogsbruk eller annars nyttja fastigheterna.
7 kap. 13 §, 14 § och 25 § miljöbalken (1998:808)
M 11556-15
Mark- och miljööverdomstolen
2016-06-27
MÖD 2016:10
Strandskyddsdispens ----- En kommun hade på område som omfattades av strandskydd uppfört en gärdsgård som inhägnade ett område. Bakgrunden till detta var att området blivit igenväxt och otillgängligt. För att restaurera området valde kommunen fårbete. Genom fårhägnet hölls, enligt kommunen, markerna öppna och tillgängliga och bilden av det traditionella landskapet återskapades och bevarades långsiktigt. MÖD biföll ansökan om strandskyddsdispens och uttalade. Syftet med gärdsgården är att tillgodose allmänna intressen som naturvård och vård av kulturhistoriska miljöer på den tilltänkta platsen. Eftersom hägnets storlek anpassats till att det råder strandskydd på platsen och gärdsgården utformats med stättor placerade för att underlätta för allmänheten att beträda området finns det särskilda skäl att meddela strandskyddsdispens för åtgärden.
Mark- och miljööverdomstolens dom den 9 oktober 2013 i mål nr 11649-12
7 kap. 18 c § första stycket 5 miljöbalken (1998:808)
P 6876-15
Mark- och miljööverdomstolen
2016-02-22
MÖD 2016:13
Detaljplan för bostäder ----- En del av den föreslagna bebyggelsen enligt detaljplanen var belägen inom strandskyddat område och kommunen hade upphävt strandskyddet inom detta område. Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att det område inom detaljplanen där strandskyddet upphävs inte tagits i anspråk på ett sätt som medför att området saknar betydelse för strandskyddets syften. Visserligen avsåg detaljplanen att tillgodose ett angeläget allmänt intresse. Det har dock inte visats att det saknas möjligheter att tillgodose detta intresse utanför strandskyddat område. Mot den bakgrunden har det inte funnits förutsättningar att upphäva strandskyddet inom planområdet. Mark- och miljööverdomstolen har därför upphävt detaljplanen.
MÖD 2014:12
7 kap. 13 §, 15 § samt 18 c § första stycket 1 och 5 miljöbalken (1998:808)
4 kap. 17 § plan- och bygglagen (2010:900)
P 311-15
Mark- och miljööverdomstolen
2015-10-15
MÖD 2015:32
Detaljplan ----- Strandskyddet har upphävts inom vissa delar av ett planområde. Området hade pekats ut som ett LIS-område enligt kommunens översiktsplan. Med hänsyn till det stora avståndet mellan det utpekade LIS-området och dess serviceorter fanns det skäl att ifrågasätta om det utpekade området verkligen skulle bidra till bibehållen och utökad service på dessa orter. Det fanns inget underlag i målet som visade att bebyggelsen i det utpekade området skulle ge positiva effekter för servicen på dessa orter. Mark- och miljööverdomstolen har därför funnit att området inte är ett LIS-område och att det inte förelegat särskilda skäl att upphäva strandskyddet. Eftersom upphävande av strandskyddet är en förutsättning för att kunna genomföra detaljplanen har planen upphävts.
4 kap. 17 § plan- och bygglagen (2010:900)
7 kap. 18 c §, 18 d § och 18 e § miljöbalken (1998:808)
M 1241-14
Mark- och miljööverdomstolen
2014-11-27
MÖD 2014:45
Strandskyddsdispens ----- MÖD fann att det inte förelåg särskilda skäl för dispens från strandskyddsförbudet för att bygga en 11 meter lång skärmvägg vid en badplats.
7 kap. 15 § och 18 c § miljöbalken (1998:808)