Rättsfall baserat på valda nyckelord.
B 55-95
Arbetsdomstolen
1995-09-20
AD 1995 nr 113
Sedan en arbetstagare avskedats inleds förhandlingar mellan denne och arbetsgivaren. Under dessa berörs inte frågan om preskription. Så snart den preskriptionstid som följer av 41 § anställningsskyddslagen löpt ut avbröt arbetsgivaren förhandlingarna och avvisade arbetstagarens krav. Arbetsdomstolen har ansett att arbetsgivaren i detta fall får anses ha medgett arbetstagaren en förlängning av preskriptionstiden samt att arbetstagaren, som väckt talan vid domstol inom en månad från det att förhandlingarna avslutades, inte på grund av preskription förlorat sin talan. Arbetsdomstolen har också gjort uttalanden av innebörd att tingsrätten bort pröva preskriptionsfrågan i mellandom.
41 §, 42 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
17 kap. 5 § rättegångsbalken (1942:740)
113/95
T 419-94
Hovrätten över Skåne och Blekinge
1995-06-21
RH 1996:111
A och B har gått i borgen såsom för egen skuld för lån som ett aktiebolag tagit i en bank. Krediten har sedermera höjts vid två tillfällen. A och B har kvarstått som borgensmän. A och B har utgjort styrelsen för bolaget och tecknat dess firma. De har jämväl ägt samtliga aktier och aktivt arbetat i dess rörelse. Bolaget har sålunda varit ett s.k. fåmansbolag. Frågan i målet har varit om preskriptionsavbrott avseende borgensåtagandet skett. A och B har ansetts ha erkänt sitt eget borgensansvar genom att de använt checkar för bolagets räkning och sålunda utnyttjat krediten. Preskriptionstid har ansetts böra räknas från dagen för de nya kreditavtalen. Preskriptionsavbrott har även ansetts ha skett genom att engagemangsspecifikationer med uppgift om fordran och ränta sänts till bolaget genom A och B.
Prop. 1979/80:119 s. 35, s. 190
NJA 1879 s. 497
NJA 1900 s. 112
NJA 1987 s. 259
NJA 1990 s. 35
NJA 1938 s. 266
5 § preskriptionslagen (1981:130)
Kredit och Säkerhet, 6 uppl., s. 64
Allmän obligationsrätt II 1947, s. 173
Preskription s. 301--302, s. 366--367.
A 33-95
Arbetsdomstolen
1995-05-10
AD 1995 nr 60
Enligt 7 § tredje stycket anställningsskyddslagen i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1995 är vid en övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet övergången i sig inte saklig grund för att säga upp arbetstagaren. Arbetsdomstolen konstaterar att lagrummet innebär att en uppsägning i den avsedda situationen är angriplig såsom inte sakligt grundad men att uppsägningen inte är utan vidare verkningslös. En arbetstagare som vill få uppsägningen undanröjd måste alltså föra ogiltighetstalan och därvid iaktta anställningsskyddslagens preskriptionsbestämmelser. - Arbetsdomstolen finner vid prövning av en preskriptionsinvändning i tvist om ogiltigförklaring av uppsägning att arbetstagarsidan vid tvisteförhandling inte tillräckligt tydligt angav att man ville förhandla inte bara rörande skadestånd utan även om ett yrkande om ogiltigförklaring av uppsägning. Inte heller finner arbetsdomstolen att överläggningarna kan anses ha gällt även denna fråga. Som följd härav finner domstolen att det inte kan anses att arbetsgivaren har gått miste om rätten att göra preskriptionsinvändning genom att inte under förhandlingen framställa invändningen.
7 § tredje stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1995
40 § och 42 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
60/95
Ö 4619-94
Svea hovrätt
1995-01-25
RH 1995:6
Kommuns fordran på avgift för barnomsorg har ansetts vara en konsumentfordran och således underkastad treårspreskription.
Prop. 1979/80:119 s. 24 ff. och 90 ff.
NJA 1988 s. 503 I och II
NJA 1993 s. 724
2 § preskriptionslagen (1981:130)
T 1058-94
Svea hovrätt
1994-11-09
RH 1994:129
Preskriptionstiden för ersättningsanspråk på grund av försäkring löper enligt 29 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal från det att försäkringshavaren fått kännedom om att "fordringen kunde göras gällande". Uttrycket har ansetts innebära att det är tillräckligt att försäkringshavaren fått kännedom om att förutsättningar föreligger för upptagande av en fastställelsetalan mot försäkringsgivaren.
29 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal
En försäkringsrättslig preskriptionsfråga
s. 265 ff
Försäkringsrätt, 2 uppl. 1965, s. 196
Preskription, 1990, s. 441 f
Trafikskadeersättning, 1977, s. 420 ff.