Rättsfall baserat på valda nyckelord.
Ö 2811-93
Högsta domstolen
1994-10-13
NJA 1994 s. 553
NJA 1994:98
Fråga om tillämpningen av bestämmelsen i 7 § 1 st preskriptionslagen (1981:130) om ny preskriptionstid när kronofogdemyndigheten i mål om utmätning inte funnit utmätningsbar egendom till täckande av skulden.
7 § 1 st. preskriptionslagen (1981:130)
Ö 174-94
Högsta domstolen
1994-10-07
NJA 1994 s. 551
NJA 1994:97
Underhållsskyldig har ansetts ha rätt att bestämma huruvida bidragsbelopp som betalas till försäkringskassan skall avräknas på löpande bidrag eller på äldre, obetalda bidrag.
NJA 1988 s. 205
FÖD 1987:44
9 kap. 5 § handelsbalken (1736:0123 s. 2)
Ö 1814-92
Högsta domstolen
1994-06-29
NJA 1994 s. 439
NJA 1994:77
Fråga huruvida hinder mot utmätning av lön för verkställighet här i riket enligt lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge, av finsk domstols utslag kan anses föreligga när verkställighet i form av utmätning av lön inte skulle ha kunnat ske i Finland till följd av en bestämmelse i den finska utsökningslagen.
NJA 1930 s. 692
NJA 1984 s. 25
4 § lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge
T 2848-91
Högsta domstolen
1994-02-28
NJA 1994 s. 95
NJA 1994:20
Vid förvärv av en fritidsbåt på avbetalning har X, till vilken båten skulle levereras, tecknat borgen på kontraktet såsom för egen skuld, medan som köpare angivits X:s f d maka Y. I överensstämmelse med vad som var förutsatt mellan parterna har amorteringar och räntebetalningar fullgjorts av X, till vilken också borgenären ställt aviseringarna. Vid det förhållandet att X fick anses vara gäldenärerna emellan ansvarig för skulden har varken aviseringarna eller betalningarna ansetts ha preskriptionsavbrytande verkan beträffande Y:s betalningsförpliktelse.
Preskriptionslagen (1981:130)
B 60-93
Arbetsdomstolen
1994-01-26
AD 1994 nr 5
Sedan en arbetstagare mot sin förutvarande arbetsgivare väckt talan om skadestånd på grund av påstått avskedande i strid med anställningsskyddslagen uppkommer fråga, huruvida arbetstagarens talan såsom för sent väckt är förlorad på grund av preskription enligt 42 § jämfört med 41 § andra stycket andra meningen anställningsskyddslagen. - När preskriptionstiden för väckande av talan enligt 41 § andra stycket andra meningen anställningsskyddslagen löpte ut deltog arbetsgivaren i förlikningsförhandlingar utom rätta med arbetstagaren. Under förlikningsförhandlingarna berördes preskriptionsfrågan över huvud taget inte parterna emellan. Arbetsdomstolen finner att arbetsgivaren får anses ha konkludent medgett arbetstagaren en förlängning av preskriptionstiden enligt den nämnda bestämmelsen. - I frågan om vilken frist för väckande av talan som då i stället skulle anses gälla har arbetsdomstolen funnit att arbetstagaren endast bör medges en så lång ytterligare frist, räknat från tidpunkten då förlikningsförhandlingarna avslutats, att arbetstagaren får skäligt rådrum för att överväga frågan om att väcka talan och inge ansökan om stämning eller den handling som eljest fordras för att talan i tvisten skall anses väckt. - Vid bestämmandet av denna frist har ledning ansetts böra hämtas från bestämmelsen i 66 § första stycket medbestämmandelagen, enligt vilken bestämmelse medlem i en organisaiton, i fall då organisationen försuttit föreskriven tid för förhandling eller väckande av talan, får väcka talan inom en månad efter det att nyssnämnd tid löpt ut. - Eftersom arbetstagaren i det aktuella fallet väckt sin talan först närmare fyra månader efter det att förlikningsförhandlingarna mellan parterna avslutats, finner arbetsdomstolen att arbetstagaren får anses ha förlorat sin talan på grund av preskription.
41 § och 42 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
66 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
Anställningsskydd, Preskription Förhandlingar Förlängning av preskriptionstid Preskription Förlikningsförhandlingar
5/94