Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 1556-00
Miljööverdomstolen
2002-12-06
MÖD 2002:84
Utdömande av vite ----- En restaurang hade vitesförelagts av en miljönämnd att hålla nere bullret från verksamheten så att den ekvivalenta ljudnivån i omgivande lägenheter inte överskred 25 dBA. Vid utdömandet av vitet fann MÖD efter överklagande att de uppmätta nivåerna (31-34 dBA) på ett signifikant sätt översteg den nivå som angivits i föreläggandet och att restaurangbolaget, oavsett det faktum att det s.k. bakgrundsljudet också överskred 25 dBA, därmed hade överträtt föreläggandet. Det faktum att bolaget senare hade vidtagit åtgärder för att nedbringa ljudnivåerna utgjorde enligt domstolen inte skäl att anse att vitet hade förlorat sin betydelse. Däremot sattes beloppet ned något mot bakgrund av dessa omständigheter och att förhållandevis lång tid hade förflutit sedan överträdelsen ägde rum.
Lagen (1985:206) om viten
Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1996:7) Buller inomhus och höga ljudnivåer
Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1996:7) Buller inomhus och höga ljudnivåer
M 9885-02
Miljööverdomstolen
2002-12-03
MÖD 2002:82
Tillstånd till utökad verksamhet vid ett avfallsvärmeverk; nu fråga om talerätt ----- Tre personer, boende 2,6, 3,1 resp. 4,8 km från värmeverket, fick överklaga ett tillstånd till verksamheten då Miljööverdomstolen bedömde att de i vart fall berördes av luftföroreningarna från anläggningen.
16 kap. 12 § miljöbalken (1998:808)
M 506-01
Miljööverdomstolen
2002-11-25
MÖD 2002:80
Tillstånd till anläggning för avloppsrening ----- I ett tillstånd för ett reningsverk hade länsstyrelsen föreskrivit att kommunen som kompensationsåtgärd skulle komplettera reningsverket med anläggande av en våtmark, ett krav som miljödomstolen godtog. Miljööverdomstolen upphävde villkoret med hänvisning till att en våtmarks fosforreducerande effekt skulle vara mycket begränsad och fördelarna för miljön därigenom små, särskilt med beaktande av de utsläppsnivåer som fastställts för anläggningen (10 mg/l BOD7 och 0,3 mg/l totalfosfor). Mot denna bakgrund och de driftkostnader som skulle uppkomma ansåg domstolen att kravet på våtmark var orimligt.
2 kap. 3 § och 7 §, 9 kap. samt 16 kap. 9 § miljöbalken (1998:808)
Miljöfarlig verksamhet Avloppsvatten Våtmark Rävlanda Storån
M 4994-01
Miljööverdomstolen
2002-11-08
MÖD 2002:74
Tillstånd till verksamheten vid en läkemedelsfabrik ----- Länsstyrelsen överklagade miljödomstolens dom med avseende på brister i säkerhetsrapporten. Miljööverdomstolen fann inledningsvis att kravet på en sådan rapport är detsamma i tillståndsprövningar som i det fortlöpande säkerhetsarbetet som Sevesolagen föreskriver för vissa verksamheter. Arbetet med att identifiera och förebygga risker kan inte enligt lagens intentioner göras en gång för alla utan måste pågå kontinuerligt. Slutligen bedömde domstolen att den rapport som bolaget givit in i målet med kompletteringar var godtagbar, bl.a. mot bakgrund av att identifieringen av värsta tänkbara skadehändelse var baserad på vedertagna metoder. Överklagandet avslogs.
22 kap. 1 § 6 miljöbalken (1998:808)
8 § och 11 § lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor
7 § förordningen (1999:382) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor
Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 1999:5 ) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor
Rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår.
Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 1999:5 ) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor
M 5379-01
Miljööverdomstolen
2002-11-07
MÖD 2002:73
Tillstånd enligt miljöskyddslagen till anläggning för behandling och deponering av farligt avfall ----- Mark och jordlager under och i närheten av en deponi och däri förekommande grundvatten kan utgöra en geologisk barriär så länge föroreningarna inte medför någon risk för skador på människors hälsa och miljön utanför barriären. En naturlig sådan barriär får inte vara hur stor som helst, trots att deponeringsförordningen inte föreskriver någon gräns. Den aktuella barriären, som angavs sträcka sig 600 m från deponin godtogs av Miljööverdomstolen.
MÖD 2000:52 (M 7173-99)
19 §, 20 §, 22 § och 32 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall
Naturvårdsverkets föreskrifter (SNFS 1996:11) om skydd för grundvatten mot förorening med vissa ämnen
Rådets direktiv 80/68/EEG den 17 december 1979 om skydd för grundvatten mot föroreningar genom vissa farliga ämnen
Punkt 3.2 i bilaga 1 till Rådets direktiv 1999/31/EG den 26 april 1999 om deponering av avfall
Naturvårdsverkets föreskrifter (SNFS 1996:11) om skydd för grundvatten mot förorening med vissa ämnen