Rättsfall baserat på valda nyckelord.
Ö 3420-95
Högsta domstolen
1995-10-05
NJA 1995 s. 554
NJA 1995:83
Vid ansökan om konkurs på grund av hyresgästs underlåtenhet att betala viss hyra har konkurshinder enligt 2 kap 10 § 1 st 1 KL ansetts föreligga trots att säkerhet som ställts av hyresgästen avsett fullgörande av dennes samtliga förpliktelser enligt hyresavtalet.
2 kap. 10 § första st. 1 konkurslagen (1987:672)
Ö 4624-94
Högsta domstolen
1995-09-26
NJA 1995 s. 548
NJA 1995:81
Fråga om utgångspunkten för sexmånaderstiden enligt 2 kap 8 § KL (1987:672).
2 kap. 8 § konkurslagen (1987:672)
T 3717-93
Högsta domstolen
1995-06-12
NJA 1995 s. 356
NJA 1995:58
En penningfordran har ansetts inte kunna kvittas mot en fordran på varor. Sedan en säljare brutit mot ett köpekontrakt genom att vägra leverans, har motparten yrkat återbetalning av den i förskott erlagda köpeskillingen. Säljaren har inte ansetts berättigad att kvitta med motfordringar som inte grundades på köpeavtalet.
5 kap. 15 § konkurslagen (1987:672)
Ö 3925-93
Högsta domstolen
1995-04-05
NJA 1995 s. 197
NJA 1995:33
Beslut i frågor som hänskjutits av TR till HD:s prövning. I samband med att en bank har lånat ut pengar har ett försäkringsbolag utställt kreditförsäkringar genom att gå i borgen för låntagarnas förpliktelser mot banken. Låntagarna har utfärdat motförbindelser gentemot försäkringsbolaget, och till säkerhet för dessa förbindelser har det lämnats panter och borgensåtaganden. För att täcka kreditförsäkringarna har försäkringsbolaget också tecknat återförsäkringar. - Sedan försäkringsbolaget har gått i konkurs har fråga bl a uppstått om banken har rätt att av konkursboet utfå medel som efter konkursutbrottet har influtit på grund av låntagarnas motförbindelser och de lämnade säkerheterna, Vidare har fråga uppstått om banken har rätt att få ut influtna återförsäkringsbelopp.
56 kap. 13 § rättegångsbalken (1942:740)
Ö 4317-94
Högsta domstolen
1995-04-04
NJA 1995 s. 190
NJA 1995:32
Frågor om tillämpning av 2 kap 9 § KL. Gäldenär har krävts på skuld bestående av dels kapitalbelopp dels ränta. Det förhållandet att räntan angivits med felaktigt belopp har inte ansetts hindra att kravet på erläggande av kapitalbeloppet kunde gälla klar och förfallen skuld.
NJA 1982 s. 366
2 kap. 9 § konkurslagen (1987:672)